Mafia II

1. Genre: TPS/Action/Äventyr
2. Release: 2010-08-27
3. Utvecklare: 2K Czech/Massive Bear Studios (PS3)
4. Utgivare: 2K Games
5. Plattform: PC, Xbox 360, PS3

Uppföljaren till det kritikerrosade, maffiaromantiska och delvis kultförklarade Mafia är här, sju år senare. Romansen med de italienska kartellerna är dock förbytt mot den stenhårda, kalla, blodiga verkligheten i en visuellt upplyftande interaktiv film.

Året är 1945 och Vito Scaletta, ärrad krigsveteran nyss hemkommen från fasorna på Sicilien, återvänder till sin hemstad, Empire Bay, som han tvingades lämna efter att ha kommit på fel kant med lagen. Livet som italiensk immigrant i en stad styrd av Cosa Nostras – den amerikanska maffian – gömda hand under krigstider ter sig vara svårt för Vito och hans digert utsatta familj, vilket gör att han återigen faller tillbaka till den kriminella sidan, som lovar pengar, respekt och en ljus framtid. Vito gängar upp med sin barndomsvän Joe Barbaro, och deras liv blir aldrig detsamma igen.

Mafia II lovar gott i början, då man introduceras till Empire Bays diversifierade miljö och ruffiga stadspuls. Vito vandrar drömskt omkring på en snötäckt trottoar under världskrigets bråda dagar, men kastas snabbt in i Joes skumraskaffärer, som involverar mord, hot, ”tjänster”, handgemäng och annat som skulle få de mest råbarkade män att dra öronen åt sig. Den italiensk-amerikanska maffians språk är pengar och det är deg som får Empire Bay att cirkulera – men för att garantera en säker inkomst måste intressen beskyddas.

Konstigt nog får man inte uppleva allt som man vill uppleva som gangster i 40-talets och senare 50-talets USA. Jag har visserligen inte spelat Mafia som är kultförklarad i vissa kretsar, men när jag tänker på spelet, ser på omslaget, läser om mafiosos, lyssnar på maniska fans åsikter om ettan, då förväntar jag mig ett actionpackat spel med en fin avvägning mellan spel och film, inte långt ifrån ett riktigt Gudfadern-spel som alla väntat på. Mafia II har ändå hållt till i ritbordet i hela sju år, vilket medför vissa förväntningar.

Visst, Mafia II är bra. Det är stundtals riktigt bra. Atmosfären är i mångt och mycket tipptopp och det känns underbart att höra Joes och Vitos tugg med en äkta Brooklyn-dialekt medan nyheter om krigets fortgång i Europa basuneras ut, att åka igenom Empire Bays många områden med ett gäng packade vänner i baksätet och en jazzig låt från 40-talet spelandes i radion, hämnas på kineser och insupa hela konceptet med en ständigt närvarande maffianärvaro i staden med ett så vackert yttre. Problemet är att för många bitar saknas för att spelet ska nå upp till eliten.

Dessa bitar är många och egentligen fragmentala, men förstör den totala spelkänslan. Man åker bil konstant, från de minsta åtaganden till de längsta biljakterna. Man hamnar i för få eldstrider, som dessutom är linjära, endimensionella, repetitiva och okreativa. Det är för linjärt trots sandbox-konceptet, Empire Bay är sånär som folktomt och när man väl hamnar i trångmål och eventuellt dör kan checkpointsystemet förstöra den redan svaga spelupplevelsen, eftersom man i vissa fall får spela om långa segment. Det är verkligen inte kul att spela om fem minuters bilkörande och eskort av Vitos mormor som behöver en ny klänning för fem dollar, eller liknande.  Ibland känns det också som en hybrid av Gudfadern och GTA, som många säkert tänker på instinktivt, men skillnaden är att vissa moment är som hämtade från helvetet.

 Vidare kan man inte slåss med handvapen, man kan inte skjuta från bilen vilket borde ses som en förlegad tanke från utvecklarna, man kan inte blindskjuta trots att AI:n kan och man får ingen morot för att utforska sandlådan till stad som ligger framför Vitos fötter. De tjänster som väl kan utfodra spelarens intresse är begränsade klädbutiker, bilverkstäder, vapenbutiker, några pubar och bensinmackar, som inte tillför någonting. Tillägg inflation på pengar då Vito är en riktigt rik sälle efter ett par uppdrag och allting ter sig onödigt. Polisen är för övrigt också idiotisk då den är tvetydig, en lössläppt Dr. Jekyll/Mr. Hyde som ena stunden kan jaga dig genom land och rike på grund av en fartöverträdelse, för att i nästa stund vända andra kinden till när du brutalt rånmördar en stackars gubbe på sextio jordsnurr som tummar på priserna i den lokala vapenbutiken.  Jag testade PS3-versionen och den har utvecklarna berövat grafiska inslag såsom blod och riktigt gräs – för att frameraten, som faktiskt droppar i en för tät eldstrid, inte ska stryka på foten. Jag kan bara be på mina bara knän: varför?

Det finns med andra ord mycket att hänga upp sig på. Man blir lätt sur för småsaker, för det är de små (men i många fall stora) felen som förstör den införlivande känsla som Mafia II innebär. Röstskådespel, musik, känsla och berättelseteknik är spelets styrka, men å andra sidan finns kontrollen, grafiken, allt godis som utelämnats, det linjära upplägget, taxibeteendet hos Vito och överdosen av mellansekvenser. Joe och Vito bör tacka sina italienska mödrar och 2K Czechs talang för att involverat berätta en raffinerad berättelse, eftersom fördelarna väger upp bristerna och gör att jag trots allt i slutändan är glad att jag upplevt Mafia II

+ Atmosfären
+ Berättelsen
+ Interaktiv film
+ Rösterna

- För restriktivt
- Stundtals för mycket film
- Föråldrat gameplay (i viss mån)
- PS3s nackdelar

7/10 – Bra

Skribent: Filip_M