- Genre: Musik
- Släppdatum: 2010-09-24
- Utvecklare: Neversoft
- Utgivare: Activision
- Plattform: Xbox 360, Playstation 3, Nintendo Wii
Neversofts svanesång.
Så var då Neversofts GH-era slut. På grund av dålig försäljning sedan 2009 har man på Activision beslutat att det inte blir några fler Guitar Hero-spel från deras håll. Slutet för serien är det dock inte, Vicarious Vision tar över i framtiden.
I deras sista Guitar Hero-spel går de tillbaka till rötterna. Hela 93 låtar med stort fokus på rock (punk, alternativ rock, klassisk rock), ett nytt karriärläge och en ny gitarr (som vi dock inte testat). Ett spel som passar oss veteraner men som kanske inte lika mycket tilltalar nyare spelare.
Det nya karriärläget har sina ups och downs. De klassiska Guitar Hero-figurerna har fått lite liv tack vare mellansekvenser, och alla har sin egen setlist man ska klara av. De har dessutom specialegenskaper såsom extraliv, sköldar (man får missa ett par noter utan att combon försvinner) och dubbel starpower för att nämna några. När man fått ett visst antal stjärnor förvandlas karaktären till en demonversion av sig själv och specialegenskapen förbättras kraftigt.
Jag ogillar att det numera är luddigare hur bra man spelar. Förr fick man fem stjärnor om man spelade så bra som möjligt. Nu kan man få 40. Man vet liksom inte om man ”femstjärnat” och det stör mig. Det kan man dock lösa genom att gå till quickplay och spela igenom låtarna där, men alla är inte upplåsta från början. Så man måste ändå spela igenom Quest Mode för att få tag i dessa. Vilket leder till att man måste spela igenom alla låtar minst två gånger för att veta om man femstjärnat eller inte. Det går inte ens att klara att ta alla 40 stjärnor på låtarna första rundan – först när man varvat det har man fått ”krafter” nog för att maxxa allt. Så det är ett lite fult försök till att höja omspelsvärdet där. Man väljer väl själv de låtar man vill spela om.
Och jag gillar inte heller dessa karaktärspecifika specialegenskaper. Spelet ska vara rent, det ska handla om att spela bra och sätta noter – inte om att få hjälp av diverse superkrafter.
Nåja, låtutbudet är annars väldigt stort. 93 låtar håller länge och svårighetsgraden på dessa är till en början enkel (givetvis med så många låtar) men stegrar sig så småningom till rent ut sagt ett helvete. På expert finns det låtar i slutet som man bara klarar att maxxa om man tillhör den absoluta eliten, Warriors of Rock är utan tvekan det svåraste GH-spelet till dags dato och vissa låtar får Through the Fire and Flames att se ut som en låt på hard. Låtlistan är som vanligt subjektiv, och även om det finns några tunga låtar – om man gillar rock – så är det ju dock så att de flesta ikoniska låtarna redan varit med i tidigare spel, så många av låtarna känns som de kommer från reservlagret. Sen finns det de som känns helt utanför, som temat till Spindelmannen... Som den Marvelfan jag är diggar jag den men heh, den hör inte riktigt hemma. Men låtarna är som helhet uppbyggda av många solos och lite repetition, vilket jag diggar.
Det bästa med spelet måste nog vara dock att man kan spela två spelare på gitarr samtidigt i quickplay. Jag tror det är första gången någonsin. Äntligen kan vi spela gitarr x2 och skippa den ofta allt för enkla basen. Bara det höjer betyget ett snäpp. Här låser man också upp nya gitarrer, utseenden, arenor och allt sånt genom att spela bra och gå upp i nivå. Quickplay känns mer som det gamla klassiska Guitar Heros karriärläge. Tur att det finns.
Warriors of Rock ligger runt Metallica i min bok. Quest Mode är överflödigt och känns förberedande som bakgrund inför ett actionäventyr med GH-karaktärerna, men Quickplay är bättre än någonsin, åtminstone tekniskt och kvantitativt.
+ Flest låtar hittills
+ Mycket rock
+ Gitarr x2 i Quickplay
+ Lång hållbarhet
+ Hög svårighetsgrad
- Quest Mode
- Måste låsa upp låtar
- Överkomplicerad stjärnmekanik
8/10 – Mycket bra
Skribent: Zoiler