- Genre: Simulator
- Release: 2010-10-29
- Utvecklare: Visceral Games
- Utgivare: Electronic Arts
- Plattform: Xbox 360, PS3, Wii, 3DS, NDS
Den tredje medlemmen i Sims-skaran portas till konsol med samma underbara koncept, men bjuder knappt på några nyheter.
Visceral Games börjar bli mångfacetterade i min mening. Först tog de sig an uppföljaren till Gudfadern som jag tycker är helt okej, sedan dominerade de skräckgenren med det intressanta Dead Space. Efter ett magplask, aka Dante’s Inferno, så har de rört sig vidare till.. Sims 3. Tyvärr har de inte riktigt satt sin prägel på portningen, så jag antar att det var en mycket kontrollerad konvertering.
Det är nämligen intet nytt på västfronten. Sims-serien har ett grymt beroendeframkallande recept från början – styr ditt alias i ett fylligt såväl som gulligt mikrouniversum genom glädje och sorg. Skapa en familj, bli en arbetsnarkoman eller sitt hemma och skriv världskända noveller; utforska varje liten vrå av Sims-samhället och råka ut för galna upptåg – allt finns där, det gäller bara att sträva efter möjligheterna. Med det sagt finns det inte mycket att lägga till, och det är inget negativt menat med det – snarare är det så att det är otroligt utmanande att komma med något färskt som inte förändrar grundtanken alltför mycket.
För er oinvigda som inte har spelat den tredje versionen än av någon anledning så har inte mycket hänt där heller. Man kan ha personlighetsdrag, det finns livslånga önskningar att uppnå (bli en rockstjärna, stjärnkirurg, familjeman/kvinna osv), man kan förändra sin jobbsituation och interagera med andra simmar i staden som inte är abstrakt och endast ett klick ifrån.
Vad som är nytt är i sådana fall att Visceral har lagt till ett karmasystem. Varje natt i spelet ackumuleras karmapoäng som man samlat på sig under dagarna och då får man chansen att använda dessa för goda eller onda ändamål, antingen på sig själv eller på andra. Det kan vara allt från att trolla fram en bunt med sedlar eller ge en simsare evig lycka, till att beröva samma person dess lycka eller att låta domedagens eldar hagla från klar himmel. Dock är inte allt upplåst från början i karmamenyn, och för att låsa upp dessa krävs det att man klarar av utmaningar som är utsatta. Just utmaningsdelen är en annan nyhet.
Genom att göra vardagliga sysslor för första gången, som att kyssa någon eller skaffa en vän, så tjänar man in ”utmaningspoäng”, som sedan kan användas till att låsa upp karmatillval och annat smått och gott, som ett möbelpack, det franska barockpaketet, eller liknande estetiska tillägg. De två nyheterna är både bra och dåliga i mitt tycke. De är dåliga för att man måste låsa upp småsaker som man annars hade velat haft från första början, men det bra är att man får en mening med att spela utöver att styra någons öde. Utmaningarna är talrika och kräver en hel del dedikation.
Vidare finns det också möjlighet att koppla upp sig till internet (Facebook och Twitter, samt respektive konsolnät) och dela med sig av sina erfarenheter. Ett väldigt fattigt tillägg som känns väldigt typiskt Sims. Det var inte roligt i alla fall att delta i communityn där man begränsades till att ge och ta olika möbelpack och liknande.
Det finns inte mycket att anmärka på som inte har omnämnts av spelrecensenter om PC-versionen. Det är snyggt, animationerna hänger med väl, universumet är gulligt och mysigt, intressant och relativt stort – men i och med att det inte finns lika mycket rum för grafisk kapacitet så får man uthärda framerate som droppar, en och annan frysning och mordiska laddningstider på säkert några minuter i värsta fall. Dessutom saknas möjligheten till flera städer, så man får hålla sig till ett litet område. Antagligen ännu ett val till att skära ner på den grafiska belastningen, men inget som gör ont.
Kontrollen är också anpassad efter konsolversionen, och visst ska man egentligen inte klaga på att det känns lite begränsat, men det gör det oftare än sällan. Knapplaceringarna är röriga och det kan bli lite desorienterande att leta fram varenda meny för att kolla din simmares önskningar, behov, relationer, arbetsförhållanden och färdigheter. Istället för att komprimera och ha de flesta informativa texterna på en och samma meny så delas det mesta upp i flera. Det är förvirrande och jobbigt för huvudet efter ett tag.
Med andra ord har man egentligen inte ändrat på mycket, och det ska inte behövas heller. På grund av att PC är mycket mer kompatibel med ett sånt här koncept så är det inte konstigt att konsolversionen känns sämre. Jag anser dock att Sims 3 fortfarande har en tilldragande kraft, och hade jag inte redan spelat sönder PC-versionen så hade jag säkerligen spenderat åtskilliga timmar till att bara vara med mitt virtuella ego i en inbjudande värld som alltid är välkomnande.
+ Mysigt och inbjudande
+ Konceptet
+ Utmaningarna ger en ny dimension
- Kontrollen
- Grafiken och laddningstider får stryka på foten
- Det nya karmasystemet kändes lite fattigt
8/10 – Mycket bra
Skribent: Filip_M