Little Big Planet 2

• Genre: Plattform
• Release: 2011-01-19
• Utvecklare: Media Molecule
• Utgivare: Sony
• Plattform: PS3

Bra på mycket, inte jättebra på något.

Så tycker jag man kan beskriva LBP2, ja, borträknat editor-delen då. Det finns ett ganska stort antal olika genrer men det finns alltid skavanker och andra spel som gör det bättre.

Nu är jag totalt ointresserad av att bygga egna banor så den här recensionen kommer fokusera på själva spelandet, men av vad jag förstått så kan du nu bygga egna banor med väldigt stor frihet, ännu mer än i första spelet (som jag inte spelat). Gränsen sätts inte ens längre av din fantasi sa någon. Kan hända har han rätt, men när jag är ute och letar bland communitybyggda banor är det fortfarande Media Molecule själva som bemästrar sin egen teknik bäst och gör roligast banor. Någon hade gjort en variant av Zelda till NES, en annan av något RPG, jag spelade lite och frågade mig själv varför när jag kan spela originalet eller spel från 2011. Andra har gjort egna kortfilmer, någon gjorde en både om Hulken och Spindelmannen men det är ju verkligen på amatörnivå. Det mesta som skapas är inte bra, så är det bara. Det bästa jag provade var någon slags Geometry Wars-liknande grej som faktiskt dög i någon halvtimme.

I LBP2 har man tydligen försökt satsa lite mer på story och variation. I storyläget låser man upp nya planeter med banor vart efter man klarar banorna i fråga och det är alltid lite roligt att se vad som kommer hända på nästa bana. De är nämligen alltid annorlunda uppbyggda rent estetiskt och innehåller oftast något nytt spelmoment. Min Sackboy svingar omkring med änterhake, släcker eld med vattenspruta, skjuter fiender med tårtor, rider på kameler och katter/hundar/kaniner som ser ut som urflippade pälsbollar... t o m Gradiusliknande spelmoment finns.

Och medan det är småroligt och charmigt att ta sig fram i storyläget, speciellt med en polare, så hade jag roligare med både Mario och Donkey Kong. Kontrollen är inte helt tight. Utmaningen är väldigt liten, det går knappt att dö så många chanser som man får på sig och så få svåra spelmoment som finns. Bossar och fiender tar man utan problem och några svåra hopp som i DK eller Mario finns ej. Gradiusmomenten är för enkla. Spelet är inte direkt gjort för co-op, oftast hindrar man bara varandra men det blir å andra sidan roligare.

Det värsta är dock storyn. Jag förstår inte, utvecklarna måste varit både fulla och stenhöga på heroin när de gjorde ”handlingen” och rösterna därtill. Jag tror på fullt allvar att man får ut mest av den om man är drogad och tutar två vuvuzelor i öronen samtidigt som man slickar på en kalksten. Rösterna, jag hade på svenska, låter efterblivna som någon form av The Sims som är verklighetsutmanade. En av karaktärerna är ett gående ritblock som påminner om datorn i Perfect Dark till N64. En annan är en galen professor som inte kan få till en sammanhängande mening. Alltså, att jag inte drömde mardrömmar om detta är helt otroligt egentligen. De har såna knäppa namn på allting också. Till slut tryckte jag bara förbi skiten.

Ett ganska roligt/intressant läge är Prehistoric Move där en spelare använder Move-kontrollen och en annan styr Sackboy med Sixaxis. Med Move interagerar man med färgade objekt i världen; drar ut pelare, skyddar från fallande eldklot, bygger broar osv. Det är ett väldigt kort äventyr (precis som storyläget) men underhållande och ett mycket bättre exempel på samarbete än storyläget. Dessutom är det alltid kul att få använda sin Move-kontroll till något.

Allt det här går att spela online med andra men det är väldigt sällan som folk tillåter mig att hoppa in (och när de väl gör det hoppar jag bara in där de för tillfället är), ibland fastnar spelet i laddningen, och laddningstiderna för att söka efter spelare online är på tok för långa. Onlinedelen går därför bort för mig.

Grafiskt är det ett extremt skarpt och rent 2D-spel med rätt schyssta effekter och bra texturer. Allt är mer eller mindre fysikbaserat då spelet bygger mycket på det, vilket gör det coolt att se tårtor och andra flytande saker explodera och flyta ut med rätt fysik. Och om man bortser från ”rösterna” så är musiken faktiskt väldigt bra och medryckande med sina glada låtar.

Men tekniken är inte nog och för min del är det här ett spel vars underhållningsvärde förvisso är bra, men inte bra nog i dagens konkurrens. Kanske lättare att motivera för de som enbart har PS3 dock och inte får sin dos av Nintendo-titlar. Men ni som är kreativa och gillar att skapa banor och eget material kan ju knappt hitta ett bättre verktyg än Little Big Planet 2.

+ Många genres
+ Grafiken, musiken
+ Baneditorn (om man gillar sånt)
+ Prehistoric Move

- Inte helt exakt kontroll
- Det glänser inte i någon genre
- Storyn är fullständigt vrickad
- Online något buggat
- Utmaning saknas

7/10 – Bra

Skribent: Zoiler