DC Universe Online

• Genre: MMORPG
• Release: 2011-01-14
• Utvecklare: WB Games
• Utgivare: Sony
• Plattform: PC, PS3

DCUOs ensemble förflyttar sin eviga strid till ett virtuellt plan.

Sett till upplägget är det ett fantastiskt koncept som i alla fall jag har väntat på sedan jag spelade mitt första spel. Ett MMORPG som flörtar med kända aktörer inom genren, och vars skådespelare är de hjältar och antagonister som vi har växt upp med, lekt med, sett som förebilder, älskat och hatat. Som självutnämnd Stålmanfanatiker har jag alltid önskat att överta manteln som tillhör Kryptons son och strävat efter att föra ett rättvisans korståg med hans fana i topp. Alla välkända aktörer från DC Universe är samlade och det förutspår en fantastiskt kvalité på spelet.

Det blir inte sämre av att premissen för universumet spelas upp i form av en storslagen, apokalyptisk film som troligen är ett av de starkaste cinematiska upplevelserna jag har varit med om inom spelvärlden. När man får vittna om ett Metropolis i ruiner, döda hjältars och skurkars fall samt Brainiacs presumtiva magnum opus är det svårt att lämnas oberörd. Det är alltså upp till spelaren att, med hjälp av nyfunna krafter, stoppa den framtid som man precis bevittnat.

Karaktärseditorn är också riktigt välgjord och utförlig, och tillåter spelaren att både välja sida, sin mentor (Stålmannen, Batman och Wonder Woman för de goda, Luthor, Jokern och Circe för de onda) sina krafter och färdigheter. Just vilken sida man tillhör och vilken mentor man väljer spelar stor roll för val och händelser senare i gameplayet, vilket gör det viktigt att inte ta sina karaktärsval lättvindigt.

Jag skapade två riktiga karlakarlar vid namn IKEA Man och Fission, som skulle representera Sveriges ideal på hjältemarknaden. IKEA Man i blågula spandexbyxor har kraften att flyga och superstyrka, såväl som mästerlig hantering av två vapen samtidigt, medan cyborgen Fission är snabbare än Flash, mer pricksäker än Hush och en ivrigare anhängare av teknologiska manicker än sin mentor, Batman.

DCUO tillåter både PvP och PvE, och jag skapade mina representanter för varsitt läge. IKEA Man sprang sorglöst runt i Metropolis och bankade in apskallar på Gorilla Grodds underhuggare, men blev hopplöst våldtagen av två-tre antagonister som passade på medan Ingvar Kamprads hjälte försökte spränga Brainiacs duplicatorer. Samma händelse inträffade flertalet gånger då striderna inte riktigt var på rättvisa grunder och gick ut på hit-and-run-attacker på en area lika stor som valfri GTA-stad, medan jag utförde uppdrag för att utveckla min karaktär samtidigt.

Fission hade det lättare då han lugnt kunde utföra sina uppdrag på Gothams slitna, våldsamma gator och torg, men ett stort problem var den otroligt stora skillnaden mellan min hjälte och de fiender som han utsattes för, samt att hela uppdrag fragstealades av plötsliga ”allierade” som dök upp i elfte timmen när man precis gjort sitt yttersta för att besegra en seglivad boss eller ett segment.

DCUO spelas därmed ut enligt WoW-modellen och är ett standardverk helt enkelt. Slagsmålen är likt WoW fast med lite mer interaktivitet, quests delas ut av en arbetsgivare (normalt sett din mentor och andra, obetydliga NPCs), man kan teleportera till andra städer förutom den som man börjar i (återigen, beroende på mentorvalet), guilds kan formas, det finns möjlighet till raids, dungeons osv osv osv. Att jag nämner WoW och inget annat MMORPG har ingen större betydelse då WoW är den som är mest dominant – DCUO ser säkert ut som vilket annat spel som helst i genren. Poängen jag försöker få fram är att spelet inte skiljer sig nämnvärt från andra titlar sett till gameplay, utan den lever på hjältetemat, vilket är super.

Vad DCUO lider av desvärre är problemet att kunna kommunicera med andra, och att världen är relativt ödslig. Chatten är förvånansvärt usel och det är ett hästjobb att få ihop en liten skara folk till raids, och även då vet man inte om man är i en grupp överhuvudtaget eller om man spelar för sig själv. Samtidigt känner man sig väldigt ensam i staden då ingen är där man själv är, eller har vägarna förbi, vilket gör att det känns stelt och dött ute i vimlet av skurkar (som finns i stora kvantiteter). Troligtvis såväl som förhoppningsvis kan det senare problemet kopplas till att jag spelade mer intensivt när spelet var nytt och, i Norden räknat, inte ens släppt än. I skrivande stund kanske communityn är full av folk som gör det enklare att kommunicera, vilket jag hoppas.

Dessutom är det ingen nybörjarvänlig värld du kastas in i. Det första man gör är att bryta sig ur Brainiacs försökslabb. Man får lära sig hur man slåss, aktiverar sina superkrafter, lite annat formellt etc etc, men ingenting annat. Du får inte lära dig spelets regler, vad som är tillgängligt och inte, vad som kan göras, eller vad som gäller därute i världen. Man känner sig väldigt naken och övergiven, och det hjälper inte att Oracle eller the Calculator skränar i örat på en om totalt ointressanta, irrelevanta ämnen.

Att strosa runt i Gotham eller Metropolis är däremot ett privilegium. Städerna är återgivna på ett närmast perfekt sätt och alla kända landmärken som man känner igen från serietidningar, serier och filmer är där. Även JLAs huvudkvarter åker omkring i rymden och Legion of Dooms högkvarter finns att skåda. Banorna är även stora, men det flyter på relativt bra trots det. Karaktärerna är välgjorda, klart modellerade efter Justice League: Unlimited och trogna till sina original. Karaktärseditorn är fantastiskt varierad och ger spelaren stora möjligheter att skapa sin egen supermänniska/robot. Nackdelar som är värt att nämna inkluderar superbuggar såsom föremål som flyger upp i luften av ingenting (ex. tunnor), desintegrerar, försvinner, inte finns där när man har ett uppdrag som hänger på det, karaktärer som fastnar, personer som inte delar ut uppdrag när de ska göra det, någon enstaka krasch, ett tillfälle då det blev ospelbart p.g.a. sällan skådad lagg och annat trams som säkert kommer åtgärdas i kommande patcher.

Även om röstskådespelet är bra (kända röstskådespelare från serier om DC) så gör sig inte bakgrundsmusiken eller något liknande det, då det är repititiva ljudslingor, never ending oneliners från ledare och vanliga fiender som rehaschas i evighet, latensperioder och t.o.m stunder då musiken slutar spela... av någon anledning.

Det är lite si och så med kontrollen dock. Å ena sidan kan det vara enkelt och smärtfritt att springa runt och göra sina uppgifter, men allt som oftast hamnar man som spelare i konflikt med spelets tillkortakommanden. Egentligen skulle jag säga att det beror på vad du väljer för typ av egenskaper gameplaymässigt. För att återvända till IKEA Man och Fission så märktes det tydligt vilken skillnad det var mellan de två, eftersom IKEA Man kan flyga medan Fission bara springer snabbt. Medan I-Man har fullständig kontroll över spelplanen, så är Fission begränsad till markytan. Ännu värre är det på små ytor eftersom spelet inte är lämpat för att man ska springa i en liten korridor i överljudshastighet, något som tyvärr förekommer ofta, och det gjorde mig väldigt sjösjuk många gånger.

Menysystemet och annat såsom organisering osv. är inte heller så lyckat i mitt tycke, i alla fall inte på PS3. Det är trögt och går långsamt att byta i sitt inventory av menyer och mycket av det som finns känns slarvigt. Dessutom framgår det inte riktigt vad som gör vissa föremål bättre än andra eftersom informationen är lite slapp, men det kanske bara är mitt otränade öga som spökar.

Min hårda ton till trots så är det inte ett dåligt försök till att avbilda DCs universum för MMORPG-världen. Det bär på en enorm potential, som säkert kommer att uppfyllas senare via patcher, tillägg och att communityn växer. Problemet som jag såg när jag väl spelade det som mest var ju att det var ganska dött, vilket förtog känslan oerhört. Men när man tänker tillbaka och inser att man, för hundra spänn i månaden, kan slåss för antingen det goda eller onda i serietidningarnas värld där bekanta ansikten visar sig så höjs betyget enbart på grund av det. Striden om Jorden är igång – bidra eller gå under.

+ Grafiken
+ Temat
+ Karaktärseditorn
+ Bra kopia av WoW
+ Introt

- Lite dött
- Kommunikationsbrister
- Buggar
- Kontrollen

7/10 – Bra