Rango

• Genre: Action/äventyr/barn
• Release: 2011-03-01
• Utvecklare: Behavior Studios
• Utgivare: Electronic Arts
• Plattform: Xbox 360, PS3, Wii, DS

Rango kamouflerar sig bland barnspelen.

Barnspel och spellicenserade filmer såsom Shrek, Harry Potter och How To Train A Dragon, har haft det tufft under min tid som spelrecensent. Inte för att jag inte har barnasinnet i behåll, utan för att de oftast följer en mall som jag har fruktansvärt svårt för; ett linjärt, översimpelt plattformsspel med inslag av barnpussel och enkla slagsmål. Därför var inte intresset skyhögt när jag fick nöjet att recensera Rango. Det blev dock en positiv överraskning den här gången då Rango håller större delen av tiden.

Berättelsen är inte klockren, men det handlar i alla fall om kameleonten Rango som lever i en antropomorfisk vilda västern-stad där han åtnjuter tiden som lagens långa arm. En dag stiger han in i stadens lokala vattenhål och återberättar sina vilda äventyr som skett under veckans gång, och det är dessa äventyr man tar del av som spelare. Storyn är influerad av den kommande filmen, men är alltså en egen del och inte en ren adaption.

Rango följer faktiskt den mallen som jag berättat om och avskyr, men skillnaden i detta är att temat är nytt, fräscht och välgjort. Rangos äventyr avbildas i form av ett barnanpassat plattformslir med mycket skjutande och slagsmål. Kort sammanfattat handlar det om att hoppa mellan plattformer, skjuta baddies, slåss i närstrid, rida på diverse bestar i en linjär shooter där man aktar sig för olika hinder, samla föremål och uppgradera sina färdigheter (ex. starkare och snabbare skott, större radie på specialattacker, mer poäng till att uppgradera etc.) för att lättare lyckas mot fiender och bossar.

OK – repetitionen gjorde sig påmind efter typ 3/4 av spelet, men jag undslapp de obligatoriska migränanfallen, tristesskänslorna, avgrundsvrålstvången och utbrotten av frustration p.g.a. spelets upplägg. Det var till en början njutbart att chilla runt medan man deltog i shoot-outs, hoppade mellan plattformar och jagade skenande tåg, allt i sällskap av fina miljöer och mexikanska toner från hushållsbandet bestående av ugglor. Uppgraderingarna är rimliga, men jag kände mig lite för överlägsen när jag kunde skjuta med min puffra i ljusets hastighet och hade en oanseligt stor mängd med liv.

Svårighetsgraden är det lite si och så med. Utmanande kanske för mindre pågar, busenkelt för oss lite åldersstigna damer och herrar. Började på normal men bytte efter två banor till hard för att det var så enkelt, men skillnaden var inte speciellt märkbar. Å andra sidan så ska ju barnspel vara lätta.

Rangos främsta styrka måste vara inlevelsen, eller jobbet som har gjorts för att få till känslan av att man befinner sig i det kaotiska västern. Mellansekvenserna är välgjorda och det bjuds på helt okej humor, musiken är stereotypisk men intressant och röstskådespelet är det inget fel på heller. Nu är informationen skral i skrivande stund, så jag kan inte säga exakt vilka som medverkar, men är tämligen säker på att herr Depp mfl. lånat ut rösten till sheriff Rango och de andra.

Vad gäller kontrollen så är knapputformningen ganska ovanlig/annorlunda så den kan ge lite problem inledningsvis, men man lär sig till slut eftersom spelet är som en ondskefull högstadielärare som tvingar dig att lära dig kontrollen genom att hamra in kunskapen via repetition. Kameran kan bråka lite ibland (speciellt efter mellansekvenser) och jag förstod aldrig riktigt hur man styrde Rango över balansgången, då jag misslyckades gång på gång utan att jag fick reda på vad jag gjorde fel, vilket är ganska ironiskt med tanke på den ovannämnda pedagogiska repetitionen. Inte ens de mest konventionella metoderna gäller i det läget. Dessutom gick det knappt att autolåsa siktet på fienden, så det var lite svårt att skjuta utan att tillämpa pray-n’-spray.

Allt som allt så fungerar Rango och spelet har flera kvalitéer som kan göra det underhållande för den lite yngre publiken. Vi lite äldre kan se det som ett helt okej tidsfördriv en tråkig morgon på helgen, då det faktiskt går att spela ett barnspel för en gångs skull utan att få kväljningar. Många tack borde gå till musik- och grafikansvariga för detta då det är inlevelsefullt och levande trots den lite tråkiga mallen. Till barnen är det ett tämligen säkert köp.

+ Mysig västern
+ Fungerande gameplay
+ Jaktsekvenserna
+ Ljud och grafik

- Lätt
- Repetitivt till slut
- Vissa kontrollproblem
- Tveksam storytelling

6/10 – Godkänt