De Blob 2

• Genre: Plattform/Äventyr
• Release: 2011-02-25
• Utvecklare: Blue Tongue Entertainment
• Utgivare: THQ, Syfy Kids
• Plattform: PS3, Xbox 360, Wii, NDS, N3DS

Humörhöjaren nummer 1.

Kamrat Black förvandlar steg för steg Prisma City till ett grått och monotont ställe, nu är det ditt ansvar att sätta färg på tillvaron. Det kanske inte låter så roligt att måla byggnader men till skillnad från verklighetens tråkiga pilljobb målar blobben genom att först bada i pölar av färg för att sedan vidröra byggnaderna ifråga och se hela härligheten bli finfint målad.

När man påbörjar en bana (av de dryga 10 som finns) är allt grått, tyst och tråkigt, invånarna är elaka eller uppgivna. På något sätt får man tag i färg och sedan gäller det att blobba runt och måla så mycket som möjligt. Spelet går på tid och man får tid som belöning för att måla klart sektioner eller klara uppdrag. Jag hade dock aldrig ont om tid så man kan ta det rätt lugnt utan att bli stressad.

Den visuella aspekten av att måla betyder omedelbar gratifikation. Där det förut var grått, tyst och tråkigt blir det när man målar sprudlande färgglatt, livligt och musikaliskt. Musiken går igång mer och mer ju mer man målar, cyklar och bilar som förut stod stilla börjar åka omkring, blommor och växtlighet sprider ut sig, invånarna jublar och hoppar och vattnet får sin klara blåa färg. Det är belönande och målarglädjen sprider sig som en infektion. När man kommit en bit i spelet måste man börja blanda färger (huset behöver målas orange – blanda rött och gult) och man börjar också tampas med fiender av typ enkel.

Ett stort problem med De Blob 2 är att det är så handledande och lätt. Det är som upplagt för frihet men dessvärre tvingas man genomföra uppdrag efter linjärt uppdrag och det är dessutom så gott som omöjligt att misslyckas eftersom spelet hjälper en så mycket. Man kan uppgradera sig (genom att samla inspiration!) men jag behövde inte satsa något på liv eller armor eftersom jag aldrig dog. Fienderna dödar man hur lätt som helst genom att hoppa på dem, blobben är målsökande. Det farligaste som kan hända är att man faller i bläck, men då är det bara att gå och bada inom viss tid. Så jag satsade allt på att kunna hålla så mycket färg som möjligt så att jag inte behöver gå och fylla på igen så ofta.

I slutet av banorna kan man dock blobba omkring och måla hur man vill men då har jag oftast redan målat allt (som sagt, man har gott om tid). Banorna kan ta uppemot två timmar att klara av så det är gott om speltid om man inte tröttnar på repetitionen.

PS3 har stöd för Playstation Move (och 3D) men den används inte bra. Kameran begränsas till att titta åt höger och vänster (inte upp och ned) och det finns ingen rörelsestyrning (som jag tror fanns i ettan). Det enda är att man kan skaka av sig fastklämrande fiender. Gimmick med andra ord. Däremot är det ganska imponerande grafik trots att det bara är en HD-version av Wii-spelet. Kristallklart.

Banorna inte speciellt varierade, fastän de är enormt stora. Man ser samma träd, samma typer av byggnader, samma lådor. De återanvänder objekt allt för mycket vilket gör att det känns som att man leker i en sandlåda där inga nya leksaker tillkommer, de bara bygger området annorlunda.

Det står co-op på förpackningen men det är tämligen begränsat och fungerar inte i huvudläget. Inte på det sättet att ni är två blobbar i alla fall, utan din kompis kan ta en Move-kontroll och hjälpa till att färga dig när du behöver en viss färg eller skjuta färg på affischer och fiender, samla saker. Han behövs inte och får inte så mycket att göra. Men antagligen är det ett bra läge att spela som förälder med sitt barn.

Jag tycker De Blob 2 är godkänt då jag tröttnar efter 5-6 timmar av samma upplägg. Men samtidigt inser jag att barn kommer ha ruskigt kul med detta så betyget är för dem. Det har riktigt snygga Pixarliknande mellansekvenser, gott med innehåll för den som orkar, schysst lekfull musik och det har fått mig att samla 100% på de banor jag klarat, vilket inte är fy skam så tråkigt som jag tycker det egentligen är att samla saker. Det är beroendeframkallande att måla, men det är för lätt och handledande. I ett nötskal. Antagligen helt perfekt för barn.

+ Säkerligen en glädjespridare för barn med förälder
+ Skön musik, charmig grafik, lekfullt
+ Lång hållbarhet
+ Snygga mellansekvenser och grafik

- Repetitivt
- Handledande, linjärt, lätt
- Ingen rörelsekontroll förutom i menyerna

7/10 – Bra