Homefront

• Genre: FPS
• Release: 2011-03-18
• Utvecklare: Kaos Studios/Digital Extremes
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC, PS3, Xbox 360

Hemma är där spelglädjen finns.

Rubriken åsyftar alltså på den officiella taglinen till Homefront – Home is where the war is – vilket förstås är en lustig omskrivning av ”hemma är där hjärtat är”. Taglinen sammanfattar lite av det som Homefront har att komma med: mörk och patriotisk bakgrund, smutsig grafik, känslan av hjälplöshet i gameplay, lite meningslöst.

Storyn har den största potentialen av Homefronts beståndsdelar. Med manusförfattaren bakom Red Dawn, den dystopiska nationalistsnyftaren om ett USA invaderat av Sovjet, skapar man en underbar grund att röra sig på. Nordkorea går på offensiven, invaderar Sydkorea och skapar det förenade Korea, utvecklas aggressivt och börjar hota väst, vilket kulminerar i ett fullskaligt krig mot USA som Korea vinner. Några decennier framåt är hela amerikanska fastlandet förslavat och ockuperat. Motståndsrörelsen reagerar, guerillakrig påbörjas.

Som sagt – storyn är grym för krigsknarkare som jag. Det är kraftfulla scener på lager; ett dekadent amerikansk samhälle med koreaner som avrättar uppviglare på öppen gata, skolbussar som skickar motståndare till ”korrektionsläger”, massgravar, koreanska bombflygplan som raserar en hel förort för att reaktionärer förstört en strategisk punkt etc etc.
Det är kraftfullt, lite förvånande och ibland sorgligt, precis det man vill ha.

Det hade varit ännu roligare och mer spännande om den stämningen kunde spilla över på spelkänslan. Tyvärr misslyckas Homefront med detta, då spänningen i berättelsen får stå vid sidan av gameplayet som nästan knuffar bort stämningen. Segmenten följer nämligen ett mönster – se en scen som är riktigt bra, skjut lite, spring till nästa kontrollpunkt, invänta medhjälpare, se en scen till och kanske gör lite annat kul, som att snipra eller spränga stackars gulingar med en fet minitank som skjuter sönder allting. Det är ett generiskt upplägg som fungerar, men grejen är att spelet gör det generiskt för att hela känslan är generisk.

För det som de flesta har klagat på – att man känns instängd och lever i en linjär värld – det är inte ljug. Jag känner detsamma. Från början till slutet då jag tröttnade på samma process så var det samma sak – möt en svärm av koreaner, stå bakom skydd, kasta en granat och plocka asiater en efter en tills en slags gömd ”spawnklocka” säger åt spawningen att ge sig. Man kan inte springa runt och taktiskt övervinna sina motståndare, för om man rör sig på en yta som inte är den originella skyddsytan så koncentrerar koreanerna all firepower på just dig, fastän de har två uppenbara medlemmar ur motståndsrörelsen rakt framför dem. Och då ska vi inte tala om sekvenserna där man är fastkedjad och ska skjuta och skjuta tills allting på skärmen är sprängt eller mördat. Man kan även styra en minitank som sagt, som är helt överlägsen – hela känslan av maktlöshet och svårighetsgrad försvinner när man har den i besittning, helt omöjligt stark hjälpreda.

Jag blev till och med skjuten (och dog) bakom skydd en gång, för att jag hade gått till en plats som var lite undanskymd. Det känns idiotiskt. Jag vill inte sitta och vänta på att mina medhjälpare, som för övrigt verkar ha blindskott i sina magasin, ska säga att ”de drar sig tillbaka” och vi kan avancera till nästa kontrollpunkt.

För att inte tala om hur jobbigt det är att dra sig till nästa kontrollpunkt. Medhjälparna springer i gåtakt, de står i vägen när man vill gå fram, och de tar år på sig att öppna en dörr eller liknande. Helt anskrämligt.

AI:n är väl bland de bättre sakerna tillgängliga. Koreanerna sköter sig smart och har vett i skallen, kan komma med lämpliga åtgärder åt problem, men klantar sig gärna emellanåt också. Springer man ut på en Ramboräd (alltså inte att man försöker hitta en annan väg, utan bara går ut, guns blazing) så gör de processen kort med en. Värre är det med medhjälparna, som är dumma i huvudet, springer in i granater, försvinner så man inte vet vad som är ”okej” att stå eller inte (väldigt viktigt iom begränsningen av skydd), skjuter lösskott och är mördande långsamma. Dessutom spyr de ut kommentarer som blir enerverande rätt fort.

Grafiken är något utdaterad, den fungerar, men är inte perfekt. Animationerna är trovärdiga, men det behövs AA och det kan sakta ner vid scener med mycket explosioner, eld och skjutande. Xbox 360 speciellt ska vara offer för frysningar som tvingar en till att stänga av, men jag har inte varit med om det, lyckligtvis.

De vapen som finns kan kategoriseras i fyra delar – assault rifles, pistoler, shotguns och snipers. Maskingevären är otroligt tråkiga och ser nästan likadana ut, och har ungefär samma egenskaper, förutom att någon har ett sikte som en annan inte har. Shotguns är semieffektiva, pistolerna är nästan i paritet med maskingevären, krypskyttegevären är bland det bästa som finns tillgängligt. Kontrollen på dessa vapen är riktigt bra dock, men det finns ingen rekyl och det blir bara konstigt, som om jag håller i vattenpistoler.

Ljudet är verkligen dubiöst – vapnen låter inte särskilt tunga eller roliga, röstskådespelet fungerar (lite over the top dock), svulstig och tårdrypande musik i bakgrunden medan skotten smattrar och koreaner gallskriker medan man sätter en kula i bröstet på dem.

Som singleplayerspel är det alltså högt tveksamt. Satsningen på Homefront är dock på MP. Man går upp i lvl, låser upp vapen och allt det där som är standard numera. Men jag tycker inte att man lyckas. Det är godkänt, det är spelbart på sin höjd. Men det känns som jag spelar en sämre version av spelen de inspirerats av.

Spelet skiljer sig förvisso till viss del genom att man kan köra omkring i fordon och använda sig av olika mekaniska radiostyrda krigssfordon, och att man kan spela 32 spelare samtidigt vilket inte är så vanligt på konsol. Också det faktum att man inte behöver döda ett visst antal i rad (killstreak) för att låsa upp bonusgrejer, poängen blir kvar även efter man dött så man kan samla på sig och utnyttja det när man vill.

Men. Spelet har det sämsta ljudet jag någonsin hört i vapnen av vilka det finns 12-13 st, de flesta låsta från början, och mindre bra känsla pga avsaknaden av rekyl. Det finns 7-8 kartor, alla tämligen ointressanta. Små och trånga ytor att använda sina fordon på (som dessutom har hyfsat dålig styrning) och ett väldigt problematiskt lobbysystem som fryser spelet och gör att det tar ursinnigt lång tid mellan spelomgångarna.  För att nämna några grejer. Det har haft enorma problem med sånt här och att de släppte en patch som försämrade saker och ting hjälper ju inte. Utöver det tycker jag att det är för mycket snajpercampande på hustak och whatnot. MP är inte helt värdelöst trots detta, dvs när det väl fungerar. Känner du för att testa så gör det på egen risk, men det finns andra MP-spel jag hellre spelar, utan tvekan. Är man ute efter ett nytt och fräscht MP-spel rekommenderar jag Crysis 2 före Homefront.

+ Bra story
+ Fiendens AI
+ 32 spelare och fordon

- Grafiken
- Ljudet
- Linjärt och kort SP
- Ostabilt online
- Dålig känsla

5/10 – Mediokert

Skribenter: Filip_M & Zoiler