The Sims: Medeltiden

• Genre: Simulator
• Release: 2011-03-24
• Utvecklare: The Sims Studio
• Utgivare: EA
• Plattform: PC

Sims reser tillbaka i tiden.

Tja, det är ju The Sims. IRL-simulatorn som har dominerat livsstilsgenren ett bra tag nu verkar aldrig få slut på idéer. Det finns inget definitivt slut riktigt på vilka scenarion som kan utspelas, och det är därför de har så fruktansvärt många expansioner.

Medeltidsstuket skall dock icke tas som en expansion! Snarare är det en avstickare, en intressant sådan. Borta är det meningslösa och fria livet som en vardagssim, nu har man fasta roller likt det i ett feodalt rike, och hör och häpna – spelet har ett slut. Efter att ha byggt upp sitt rike via quests, antingen genom våld eller ren diplomati, så har man klarat av hela berättelsen och Sims är över. Det ger Medeltiden en ny touch som är nödvändig, själv tycker jag att den ursprungliga modellen blir lite långtråkig.

Man har alltså övergett det fria valet att låta sin karaktär bli vad den vill. Nu får man styra över sitt rike genom kungens, spionens, trubadurens etc. ögon. Alla klassiska medeltidskrån finns tillgängliga efter att man låst upp dem, och för att hjälpa sitt rike att blomstra och stå sig i konkurrens med andra riken måste man utföra uppdrag. Dessa kan innebära allt från att skaffa en kunglig arvinge, till att sabotera för det andra riket eller samarbeta yrkena emellan för att nå ett gemensamt mål. Kungarikets välmående har en stor roll då simmarnas liv påverkas markant om riket är nödställt eller inte. Har man en låg hälsostatus så inträffar pestattacker oftare, är man okulturell så mår simmarna sämre osv.

Det är ändå The Sims i grunden, men utvecklarna har fokuserat på att ge spelaren en distinkt RPG-känsla som klär sig i en större kostym än den lättsamma trilogin i spelserien. Tyvärr för sandlådeinbitna spelare så har man därför uppoffrat mycket av den valfrihet kring spelets regler som funnits tidigare. Man har drastiskt dragit ner på valen om simmarnas utseende, värld och byggnadernas strukturer. Man kan t.ex. inte ändra på slottet som kungen bor i, men man kan lägga till eller ta bort möbler som finns däri. Urvalet av möbler är minimalt och det känns inte som att man kan ”avancera” riktigt. Allting verkar likadant och påverkar inte lika mycket.

Man har också hoppat över de fem egenskaper som definierar simmarnas personligheter, och ersatt dem med två goda egenskaper och en dålig. Min kung är generös och vänlig t.ex., men han äter som ett svin. Trubaduren är karismatisk och vänskaplig, men skröplig och skör. Visserligen är det tråkigt att det är så begränsat helt plötsligt, men nu har de dragit ner på simmarnas behov som man måste ta hänsyn till – sova och äta är endast kvar. Det väger upp, då jag hatar att behöva få min sim att pissa när jag vill göra annat.

Man kan heller inte växa upp eller åldras, och barn som föds växer aldrig upp. Det är tråkigt i fallet som kung, då man aldrig kan skapa en dynasti, men det ligger inte riktigt i fokus.

RPG-initiativet är som sagt intressant och bra. Det finns en mening att spela The Sims nu och man strävar alltid efter att klara uppdraget (det är en ”hemskare” touch då man sannolikt misslyckas och det ofta) som ändå känns interaktiva då man kan påverka spelets utgång genom de val man gör under uppdragets gång.

Ljud och bild går som vanligt omärkt förbi. The Sims har aldrig imponerat på de punkterna. Simmarnas mumlande är irriterande as ever och den grafiska biten är något förfinad, då grafikmotorn tillåter en djupare spelplan med både höjder och dalar i bakgrunden. Föregående spel har inte tillåtit det för att man har haft möjlighet att ändra omgivningen själv; nu är den fördefinierad.

Att styra simmarna och navigera i menyerna är traditionellt också. I och för sig försöker spelet invadera din speltid genom att fylla skärmen med hjälprutor och annat trams, men det fungerar ändå. Sedan har de ett annorlunda sätt att förmedla nyheter – istället för att bara låta det stå i en box som man får läsa sen så kommer texten löpande. Och om du inte är snabb nog så försvinner det. För att spelet måste informera om att din kompis är dum i huvudet eller dylikt, när du precis läser om ett uppdrags bakgrund och krav.

Förutom nyheterna och annat som jag inte avslöjar för att det är kul att upptäcka saker själv så är det i grund och botten The Sims. Visserligen har Medeltiden tagit ett riktigt sjumilakliv framåt, men det vilar en bekantskap som aldrig blir gammal över spelet. Jag tycker om den något nedbantade stilen, RPG-systemet, målen och möjligheten att faktiskt klara av uppdragen väldigt mycket. Det ger en mening till spelserien som överlevt på konsumenters cravings efter ett dockhusspel utan slut. Förhoppningsvis fortsätter de på samma spår i framtiden då det är ett ljus i en annars trött franchise.

+ Fräschar upp franchisen
+ Mindre behov att fylla
+ Spelet har ett slut
+ Belönande RPG

- Livscykeln är borta
- Inredningen är meningslös
- Oförändrat på vissa punkter
- Irriterande navigation

8/10 – Mycket Bra