Operation Flashpoint: Red River

• Genre: Tactical Shooter
• Release: 2011-04-21
• Utvecklare: Codemasters
• Utgivare: Codemasters
• Plattform: PS3, Xbox 360, PC

Tajikistan är inte inbjudande.

Det pågår en kamp mellan OPF och ARMA – OPF eftersträvar realism med actionorienterade inslag medan ARMA är total realism, och det beror väl på vad man föredrar. Dragon Rising fick en sexa av mig p.g.a. tveksamt gameplay och ett onlineläge som var så dåligt att det lades ned kort efteråt, men det var ändå spelbart. Med det i åtanke hoppades jag att Red River skulle göra en comeback som heter duga.

Det gör det dock inte.

Som en fortsättning på den uppklarade konflikten i Stilla havet blandar sig USA in i ännu en konflikt, där en klick med talibaner 2013 revolterar i grannlandet Tajikistan. Ingreppet är i grund och botten ett rent rutinuppdrag, men läget kompliceras när Kina blandar sig i och motsätter sig USAs imperialism, och så är krigshotet igång.

Det mysiga med Dragon Rising var att smyga runt på en enorm ö med varierade miljöer utan att känna sig instängd eller styrd – det fanns inga pekpinnar och du kunde teoretiskt sett närma dig alla skärmytslingar hur du ville; jag kunde göra en Hannibal i Alperna; jag kunde storma en grupp kineser från en skogsdunge; jag kunde smyga bakom fienderna och omringa dem med mina medhjälpare. Det går inte nu. Tajikistan är linjärt och man färdas som i en korridor genom uppdragen. Målet är att plocka av gubbar från en spawnpool och hoppas på det bästa.

Det skulle kunna fungera om spelet är bra i övrigt, om gameplayet känns habilt och realismen är påtaglig i symbios med arkadliknande inslag. Tyvärr misslyckas Red River här också, och låt mig spela upp en typisk episod i RR:

Min överordnade som jag har glömt av namnet på för att han är så over-the-top, vrålar på ett enerverande sätt för fulla muggar åt mig och mitt lag att storma en liten talibanstyrd by medan han tillägger självklarheter som ”dö inte”, ”hela dig om du är skadad”, ”ladda om ofta”. Jag tar över pekpinnen och placerar mina grabbar lite runtomkring byn i taktiska positioner, så att utdelningen blir maximal. De förstår mig inte riktigt och jag får trycka några gånger på kommandopanelen vart de ska bege sig, men de kollar bara dumt på mig. Jag går i frustration fram för att säga åt dem att följa mig, och medan jag ser mina AI-polare komma som ett gäng får så faller en av dem ner till marken. Han blev massakrerad av ninjatalibaner från ingenstans. Jag ser en taliban i ett hus och vrålar åt resten av laget att springa dit och storma, men de ställer sig slött vid dörröppningen, antar att huset är tömt, medan talibanen står tydligt och klart framför dem, jag tror jag ser ett hånflin i talibanens ansikte, och de faller en efter en utan att reagera. Sen blir jag skjuten och antagligen våldtagen medan jag hör talibanerna skandera något tungvrickande.

AI är jättesvårt att simulera. Verklighetens soldater är smarta killar – de kan ta för sig. Men Red Rivers killar är nästan komiskt dåliga och helt onödiga att ha med. Jag har funnit mig själv i att avrätta alla tre i min grupp så jag slipper tänka på dem. Det är därför det är bra att Co-op finns om man har någon att spela med, någon seriös dvs.

För co-op är beklagligt nog inte optimalt. Det är ett bra system dock där man kan ställa in sina föredragna inställningar, vilken svårighetsgrad osv., men det kan vara jobbigt att hitta medspelare. Lyckligtvis kan man spela vidare medan folk droppar in, vilket är bra. Vad som inte är lika bra är att man oftast spelar med idioter – vill gärna minnas och tacka dig som sköt mig i huvudet när jag skulle utföra en bombräd varje gång och var ivägen hela tiden, för en trevlig stund.

Man har infört ett slags RPG-system där man kan specialisera sig inom vissa yrken, som scout, kulspruteexpert, maskingevärsexpert osv. Uppgraderingarna är verkligen onödiga och knappt märkbara vilket inte riktigt motiverar mig att vilja gå upp i level som i, tja, MW2 eller vad som helst.

Så förutom att det är linjärt, AI:n är obeskrivligt dålig, co-op bara är bra i goda vänners sällskap och RPG-systemet är onödigt så har vi realismen. Den kan diskuteras. Marinkårssoldater är troligtvis inte dåliga soldater och det är därför konstigt hur jag kan missa självklara skott från två meter, eller hur jag dör av ett skott i benet istället för att få ett sår, som jag f.ö. får om jag blir skjuten i huvudet... vilket visserligen kan undvikas om man spelar på en högre svårighetsgrad, men det gör inte alla. Ballistik ska vara närvarande men jag har inte märkt något, och då spelar jag på de högre nivåerna.

Grafiken slår jag ett slag för också, åt det negativa hållet. Drawdistance är tveksam, pop-ups förekommer, diskutabla texturer, en gång såg jag ett träd skära igenom vår transporthelikopter. Leransikten är inte ovanligt och vegetationen ser plastig ut. Det är inte bra det här. Frameraten och vattnet fungerade dock.

Ljudet är machomän i machomiljöer till machomusik. Alla låter verkligen överdrivna, grabbiga och stereotypiskt marinkåren. Ledaren för vår grupp skäller ut en skojfrisk kille utan anledning och strategen som snackar i briefingen verkar ha talproblem och andningssvårigheter. Vapnen låter inte som vapen och är inte särskilt tunga i ljudet heller.

I slutändan hade Codemasters ett riktigt bra försök på sig att förbättra det som Dragon Rising behövde, men istället får vi spelfantaster en svag uppföljare som lyckas vara sämre än sin föregångare. Med dålig AI, dålig kontroll, dålig inlevelse, dålig grafisk kapacitet och ett ointressant gameplay med för mycket restriktioner så känner jag inte suget att bekämpa en ohelig koalition mellan talibaner och kinesiska PLA.

+ Co-op med vänner (antagligen)
+ Intressant bakgrund

- Orealistiskt
- Grafik
- AI
- Linjärt
- Ljud
- Dåligt RPG

4/10 – Dåligt