Rise of Nightmares

• Genre: Skräck
• Släppdatum: 2011-09-09
• Utvecklare: Sega AM1
• Utgivare: Sega
• Plattform: Xbox 360

Ett fungerande Zombiedödarspel på Kinect.
Skribent: Zoiler

Från utvecklarna av House of the Dead kommer det första skräckspelet på Kinect. Det är totalt annorlunda från de Kinectspel vi vant oss vid och från allting annat med för den delen.

Att spela Rise of Nightmares är ungefär som att vara med i en B-skräckfilm. Storyn är ungefär lika dålig – din fru blir kidnappad på en tågresa och du måste rädda henne från köttätande zombies – men den fläskas ut av mellansekvenser och NPC:s som kretsar kring huvudpersonen precis som i en skräckfilm. Spelet är ungefär 6 timmar långt och grafiken är varken bu eller bä. Bra grafik på karaktärsmodellerna, sämre grafik på miljön (dock snygga vatteneffekter när regnet piskar mot kameran).

Vad jag gillade

Kontrollen – Rise of Nightmares kan ha den bästa kontrollen hittills i Kinect. Klart bästa menykontrollerna. Menyerna är väldigt lättmanövrerade; sätt fram handen för att bekräfta, åt sidan för att gå åt sidan, öppen handflata för att gå bakåt. Väldigt bra respons. Man kan dessutom ställa in hur snabbt spelet ska bekräfta (cirkeln ska ladda), vilket är en funktion som borde vara standard i alla Kinectspel.

Den är inte sämre i själva spelet. Du går genom att sätta fram ena foten, ju mer du sätter fram den desto snabbare går du. Du vrider kameran genom att vrida axlarna åt ena eller andra hållet. Att gå är det svåraste momentet men man kan sätta upp handen (som när du svär eden i domstolen) så går din karaktär ”on-rails” dit du ska. Men då missar man hemligheter, det går alltså att utforska helt och hållet själv.

Det mesta man kan interagera med fungerar intuitivt precis som i verkligheten. När du blir tillsagd att springa stampar du på stället, när du behöver simma tar du simtag eller crawlar, när du ska ta bort småkryp från armarna gör du precis som du skulle gjort i verkligheten. Kinect förstår och reagerar med bra precision.

Att slåss är ganska simpelt. Du svingar i luften med de vapen du har och träffar det som står framför dig. Du blockar genom att sätta upp armarna som ett kryss. Beroende på var man träffar på monstren gör man olika skada, exempelvis kan du stöta rakt fram med kniven mot huvudet så går huvudet snabbare sönder, men om du slår mot metallen på en zombies rustning så gör du mindre skada än om du träffar hans kropp. Olika vapen gör olika skada och det finns en hel del olika att testa, självklart även favoriterna motorsåg och knogjärn. Vapnen går sönder efter ett tag men det finns alltid något nytt i närheten.

Skräckkänslan –  Faktum är att jag hade lite gåshud när jag spelade (på natten). Det är just det att det är förstaperson och att det känns lite som att man är där (om man lever sig in i det). Mixa det med musiken, spelets råa och blodiga stil och en del överraskningsmoment så lever spelet upp till skräckgenren i mina ögon

Checkpoints –  Bra utlagda så att man aldrig blir frustrerad när man behöver göra om och inga problem med laddningstider.

Vad jag inte gillade

Repetitionen/djupet –  Även om spelet inte är alltför långt gäller det att ta pauser mellan spelsessionerna. Striderna blir till slut repetitiva och det är på tok för mycket dörröppnande och att dra ned spakar för att öppna portar. Det finns heller inget större djup i striderna, man slår och blockar helt enkelt, och bossarna är ungefär som vanliga fiender förutom att man måste ducka eller sidosteppa ibland. Man kan dessutom få ont i kroppen av att behöva göra samma rörelser hela tiden.

Slutsats: Utan tvekan en positiv överraskning och ett bevis på att även så kallade hardcore-spel funkar på Kinect. Jag skulle placera genren någonstans mellan ett renodlat kontrollspel och en on-rails shooter och definitivt något man inte provat på förut. Gillar ni zombiespel/skräckspel och vill se vad Kinect kan gå för när kontrollen verkligen är responsiv och fungerar så är Rise of Nightmares faktiskt ett bra alternativ, om än rätt kort.

7/10 – Bra