The Penguins of Madagascar: Dr. Blowhole Returns

• Genre: Plattform/Pussel
• Släppdatum: 2011-09-16
• Utvecklare: Griptonite Games
• Utgivare: THQ
• Plattform: PS3 II Xbox 360 II Wii II DS

Som Lost Vikings, fast med pingviner.
Skribent: Zoiler

Ibland är ens liv som spelrecensent hårt. Just när man håller på med Gears of War 3 så trillar detta spel ner i brevlådan. Pingviner eller Gears. Dr. Blåshål eller Cole Train. Hmmm. Men man måste ju ge det ett ordentligt test och således...

Jag har sett Madagaskar 1 och 2 så jag känner någorlunda igen karaktärerna i spelet. Delfinen Dr. Blåshål försöker ta över världen genom att via sin agent hota att avslöja pingvinernas innersta hemligheter med sin tankeläsarapparat. Han utpressar dem således att göra precis som han vill. Och vad han vill är att samla saker.

Spelet går ut helt och hållet på att man samlar saker. Det fungerar precis som i Lost Vikings, dvs alla fyra karaktärerna har sina särdrag som måste utnyttjas för att lösa pussel och komma vidare och man kan byta karaktär när som helst. En pingvin kan hoppa längre, en kan skjuta ut projektiler ur näbben, en annan kan gå upp för stegar och in genom rör och den sista kan hacka terminaler. Genom att använda dessa egenskaper när det behövs, löser man pussel, kommer vidare och samlar allt som behövs för att komma till nästa nivå. Det är inte speciellt svårt, men å andra sidan är jag inte sju år, så det är nog bara bra.

Men det blir inte heller så spännande att samla saker för det är det enda man gör i nivå efter nivå tills det korta spelet är slut. Storyn presenteras i mellansekvenser men presentationen känns inte vidare utarbetad.

Spelet hade dock ändå fått godkänt (som barnspel) om det inte vore för att, i alla fall PS3-versionen, lider enormt av framerateproblem. Så fort man går så hackar det aningen, inte så att frameraten sjunker betydligt, men det är en ryckig och ojämn bild. Och då är spelet verkligen inget ögongodis. Mellansekvenserna är inte heller snygga, pingvinerna saknar känslouttryck och för det mesta tänker jag bara på näbben som går upp och ned.

Slutsats: Man har försökt med ett annorlunda koncept (antagligen samma som i ettan som jag inte spelat) med den här serien och det kan vara bra som tankenötare till kidsen, men det finns barnspel med långt, långt bättre produktionsvärde både vad gäller livslängd och presentation och den ryckiga grafiken gör sig ständigt påmind. Det känns mer som ett kortare budgetminispel än ett fullfjädrat konsolspel.

5/10 – Mediokert