The Adventures of Tintin: The Secret of the Unicorn

• Genre: Plattformsspel
• Släppdatum: 2011-10-21
• Utvecklare: Ubisoft Monpellier
• Utgivare: Ubisoft
• Plattform: PS3 II Xbox 360 II PC II Wii II NDS II N3DS

Ett bra och mysigt familjespel.
Skribent: Zoiler

Om den äventyrslystne journalisten Tintin, hans snövita hund Milou och den lamahatande, supande kaptenen Haddock läste man en del när man var liten men något Tintin-spel har jag aldrig spelat. Ubisoft har gjort en 2D-plattformer med svenskt tal och coop, utan våld. Det bygger på den nya filmen och det finns två lägen (plus ett utmaningsläge): Antingen spelar man det själv eller med en kompis och dessa lägen är separata från varandra. Den största skillnaden mellan de båda är att du spelar själv i enspelarläget som dessutom har mycket, mycket fler storysekvenser och större variation på miljöerna. Kameran ligger dessutom närmare.

I storyn hittar Tintin (Milou egentligen) ett modellskepp på ett gatutorg och blir intresserad av att köpa det. I samma stund försöker en ruffig typ köpa det av Tintin för det tiodubbla priset, vilket får Tintin att tro att det ligger en hund begraven. När han senare undersöker det hittar han en ledtråd gömd i aktern – en ledtråd till en skattkarta? Men det ska finnas två skepp till med ledtrådar och många skumma typer är nu ute efter Tintins bit av pusslet...

Gillar

Barnvänligt –  Som sagt, för mig är det ett lätt och repetitivt spel. Det underhåller mig i 3-4 timmar, men sen tröttnar jag. Men för barn och föräldrar? Perfekt. Allt är på svenska, man tar ut skurkar med badbollar, krukor och nävar – inget blod, ingen som dör. Man kan förvisso få slut på liv men om man mot förmodan gör det börjar man om ungefär därifrån man dör. Pusslen ligger på en lagom nivå för barn och striderna är aldrig svåra. Inga jobbiga laddningstider.

Dessutom finns ett coop-läge där du och ditt barn kan spela ett annat spel än enspelarläget tillsammans. Det består av många små 2D-banor (och ibland andra element) där ni ska samarbeta för att ta er fram. Men man kan också ställa till det för en på olika sätt (vilket Filip mer än gärna demonstrerade för mig när han gång på gång använde Tintins hakskott på mig precis när jag skulle göra ett svårt hopp) vilket kan vara ganska lustigt.

Under coop-läget samlar man in pengar och andra saker och tävlar om att samla mest (om man vill, det blir lätt så). Med pengarna låser man upp nya kostymer (osynlig tintin, förkromad tintin, tintin i baddräkt). Man låser också upp nya karaktärer medan man spelar och alla (finns dock inte så många) har olika egenskaper, vilket ger ett omspelsvärde om man vill samla allt eftersom man behöver vissa egenskaper för att komma åt vissa ställen. Dupondtarna kan snurra sin käpp hypersnabbt och på så sätt studsa bort inkommande eldklot som krossar väggar, Tintin använder sitt hakskott för att komma åt höga ställen och Haddock kan slå igenom tunnare väggar.

Charmen –  Spelet är charmigt, grafiken är charmig om än inte jätteimponerande.

Kontrollen –  Man kontrollerar alla med lätthet, den känns väldigt solid.

Gillar INTE

Repetitionen – Den absolut merparten av spelet utspelar sig i 2D-vy. Det är ett lätt plattformsspel med en del pussel och lite slagsmål. Ibland byter man till andra karaktärer, även till Milou. Ibland ska man lösa pussel eller slå ut fiender genom att kasta saker på dem, exempelvis för att ta ut en kille med paraply uppfällt som sköld framför sig kan man kasta en badboll på väggen bakom honom så den studsar och träffar honom bakifrån. Eller kasta på en mekanism så att någonting låses upp eller utlöses. Milous främsta uppgift är att sniffa upp nycklar och ge dem till tintin.

Mycket mer än så är det inte. Ibland, men alltför sällan, avbryts dessa tämligen monotona sekvenser av andra grejer som en cool undervattensbana eller ett motorcykelrace i öknen men det händer som sagt på tok för sällan eftersom dessa segment oftast är trevliga och fräscha.

Inte för att spelet i grunden är dåligt, det tycker jag inte. Men för mig blir det för lätt och för enformigt. De skulle behövt mixa upp det mer.

Tintin – Tintin som karaktär känns inte speciellt bra presenterad i spelet, man, eller jag iaf, gillar honom inte och han är inte en intressant nog karaktär för att man ska bry sig. Det hade behövts mer kapten Haddock.

Ljudet – Skurkarna upprepar sin dialog lite väl ofta och musiken som är rätt okej återanvänds lite för mycket.

Slutsats:  Jag hade för egen del hoppats på ett lite mer utmanande spel, men det är uppenbart att spelet är gjort som ett familjespel. Och för det ändamålet är det en solklar investering för föräldrar i mina ögon då det kommer att ge många timmars nöje till barnet. Det är ett solitt spel med alla ingredienser för ett barnspel på plats och lång hållbarhet om man ska gå igenom enspelarläget, flerspelarläget och samla alla symboler. Perfekt julklappstips.

7/10 – Bra