Batman: Arkham City

• Genre: Action
• Släppdatum: 2011-10-21
• Utvecklare: Rocksteady Studios
• Utgivare: Warner Bros
• Plattform: Xbox 360 II PS3 II PC II WII U (senare)

Du ÄR den mörka riddaren.
Skribent: Zoiler

Rocksteady Studios satte sig på kartan med Arkham Asylum, ett av de bästa superhjältespelen någonsin. Med Arkham City går man ifrån det linjära och komprimerade upplägget i föregångaren och ger oss ett helt stadsblock att leka Batman i.

I detta Arkham City, en slumdel av Gotham, har man placerat alla Gothams brottslingar och gett dem fria tyglar att göra vad de vill så länge de håller sig i staden. Ett slags fängelse med stjärnhimmel. Där inne råder kaos, laglöshet och gängkrig – Pingvinen mot Jokern. Two-Face är på väg att döda Catwoman. Jokern är dödligt sjuk. Puppetmastern Hugo Strange beordrar fängslandet av Batman och annonserar Protocol 10, en operation som kommer att förnedra Batman och visa Hugo Stranges geni.

Kort sagt har man mycket att göra när man väl slår sig fri. I Arkham Asylum var Batman fast med brottslingarna. I Arkham City är brottslingarna fast med Batman.

GILLAR

Storyn/karaktärerna/bossarna/presentationen – Alla karaktärer och mellansekvenser är väldigt välgjorda på en cinematisk nivå. Röstskådespelet är fantastiskt, dialogen är träffande, de känns verkligen som tagna från serien.

Alla bossfighter känns och är unika. Inte bara själva fighten, utan även miljön och händelseförloppet som leder fram till crescendot. Vem du än möter känns det som separata minispel och man vill alltid se vem man ska ta sig an härnäst och hur den striden känns.

En av striderna utmärker sig genom att man inte kan använda samma attack mer än en gång, då bossen ifråga lär sig av sina misstag. Om du attackerar honom glidandes uppifrån kan du inte göra det nästa gång utan måste hitta på något annat. Ett exempel på Rocksteadys genialitet. Jag har sagt att Beenox (Spiderman-spelen) är bra på att porträttera sina universum men frågan är om inte Rocksteady är ännu bättre. Och det finns hur många karaktärer som helst; utöver Catwoman, Oracle, Albert och Robin har vi ett helt smörgåsbord av mer och mindre kända skurkar.

Ljudet –  Från musiken, som känns väldigt superhjältig och är interaktiv på så sätt att den ökar i tempo när man börjar ta ut folk en efter en till dialogen, är det hög kvalitet rakt igenom. Rollspelsgalleriet är enormt med t.e.x Mark Hamill (Luke Skywalker) som repriserar Jokern, Corey Burton (Count Dooku) är Hugo Strange och Nolan North (Uncharted) gör Pingvinen. De gör alla ett mycket bra jobb, Hamill är fantastisk.

En annan sak jag verkligen gillade är hur alla gängmedlemmar snackar med varandra. Jag brukar avvakta med att hoppa ned och klå upp ett gäng och höra på vad de säger först eftersom dialogen är så underhållande. Det ger substans till skurkarna, som att de verkligen är ”riktiga”. Och att de kommenterar saker som hänt i världen (t.e.x om man tagit ut en ledare) gör att världen känns mer sammanhängande.

Även dialogen när man håller på att smyga sig på dem en efter en och hör hur de pratar med varandra eller försöker få ned mig från skuggorna genom att kalla mig fegis ska Rocksteady ha cred för. Och det är hur roligt som helst att se hur de blir mer och mer nervösa och rädda ju fler man tar ut. En gång hade jag slagit ut 4 av 6, den ene av de kvarvarande sprang då till gisslan och hotade med att döda denne om jag kommer nära honom, medan den andre gick till en nedslagen kompis och frågade den som tog gisslan vad han sysslar med och att han ska komma och hjälpa honom. Varpå gisslantagaren svarar att han får klara sig själv och jag stryper hans kompis i tysthet.

Striderna –  Från början var det tänkt att Batmans strider skulle vara rytmbaserade. Det är de också, kan man säga. Det är sällan man möter en eller ett par fiender, ibland möter man grupper om 20 samtidigt. Och de står inte alla och avvaktar – nej, de går på och attackerar med allt de kan.

Då är det tur att Batman flyger fram i striderna, har ett rörelseschema som en katt och fler gadgets än vad som borde få plats i bältet. Striderna är enkla i grunden, du slåss med en knapp, kontrar med en annan, stunnar via kappan med en tredje och hoppar undan med en fjärde. Man kan också använda gadgets som bataranger eller en frysgranat. Men ska man bemästra striderna gäller det att ligga i och ha riktigt bra reflexer och översyn. Själv har jag inte bemästrat det, långt ifrån.

Egentligen går det nämligen ut på att inte bli träffad och hålla combon uppe. Gör man det blir Batman starkare och snabbare och hoppar kvickt från fiende till fiende. Det gäller också att tajma rätt så att man får till kritiska träffar. När man väl byggt upp en tillräckligt stor combo kan man använda specialattacker, som till exempel en attack som kastar bataranger på alla som för tillfället ligger ned så att de slocknar för gott. Mycket användbart.

Jag gillar verkligen hur kontextbaserade striderna är. Beroende på var Batman är och var fienderna är interagerar man med miljön och varandra på olika sätt. Är man nära en vägg gör Batman något särskilt, finns det en stol i rummet tar en fiende upp den och kastar. Ett vapen som någon stackare tappat kan plockas upp av en annan. Knivar likaså. Man ser aldrig samma sorts rörelser i en strid, alla bataljer är olika och det bästa av allt är att de är så jäkla snygga att kolla på. Och avslutas alltid med att Batman tar ned någon i slowmotion.

Grafiken –  Grafiken för ett försiktigt plus. Jag är inte lika imponerad som många andra men överlag är den ganska bra. Jag gillar inte att det är mörkt och natt hela tiden, men så är det ju i ett Batmanspel. Unreal 3-motorn känns också väldigt uppenbar, som att man sett typen av grafik hundra gånger. Men effekterna ser väldigt bra ut, speciellt vattnet och det är rätt stor variation på omgivningarna. Animationerna håller som sagt världsklass och mellansekvenserna är riktigt snygga. Dessutom sjunker spelet aldrig märkbart i framerate, inte en enda gång.

Smygsekvenserna –  Utöver striderna och detektivarbetet (som inte är så utpräglat) finns sekvenser där du får en grupp personer att ta ut i tysthet. Anledningen är oftast att de är beväpnade och då måste du fixa dem tyst. Det är helt enkelt för farligt att anfalla någon med ett vapen eftersom man snabbt dör om man blir upptäckt. Batman är inte Stålmannen. Med din Batvision kan du följa deras minsta rörelse även genom väggar och golv och du ser deras status.

Därefter gäller det att kontrollerat, tålmodigt och lugnt planera vem du ska slå ned härnäst och hur du ska göra det. Sväva ned från taket, plocka killen bakifrån och skjut dig snabbt upp igen med änterhaken. Studera. Gör om. Här känner man sig som rovdjuret ungefär. Bäst av allt är att, till skillnad från vissa andra spel väcks inte de man redan slagit ned om någon av deras kompisar kollar dem.

Ju längre man kommer desto smartare och svårare blir fienderna. De får svepande lasersikten, lägger ut minor, värmesyn så de kan se en när man lurar i skuggorna, de skjuter sönder statyerna man står på en efter en , tar gisslan och de har hjärtmonitorer så att de vet om ifall någon av dem fallit.

Utmaningen –  Jag körde på hard och då är spelet rätt svårt, för en gångs skull. Nästan varenda slagsmål är utmanande, särskilt innan man uppgraderat sig. Du har ingen regenererande hälsa, utan man får hälsa varje gång man får experience. Oftast efter att man tagit ut en grupp skurkar. När man väl gått upp några levlar och fått tillgång till mer moves och bättre armor blir även fienden svårare och börjar få snipers, sköld, elbatonger...

Mycket att göra –  Efter huvuduppdraget som jag fixade på tre dagar, har man en mängd mycket välgjorda sidouppdrag som är i klass med många av storyuppdragen, 440 klurigheter från Gåtan att hitta och lösa, challenge rooms, New Game+ som är mycket svårare eftersom man inte får någon indikation på när man ska kontra och fienden har bättre och fler vapen. Det finns mycket att göra i Arkham efter storyn.

Catwoman –  Kudoz till Rocksteady för att man lagt in en helt annan karaktär (nedladdningsbar via en kod) som har andra moves, gadgets och rör sig helt annorlunda än Batman. Hon hoppar fram lodrätt på taken som Spindelmannen borde göra och slänger sig ut från hustaken och använder sin piska för att svinga sig vidare.

Hon har inte många uppdrag (fyra) men de är intressanta att utföra.

Tempot –  Ofta varvas spelet upp med lite detektivlösning eller problemlösning. Det är aldrig något avancerat men det ger variation.

Gillar inte

Frustrerande –  Visserligen gillar jag utmaningar men ibland blir det bara frustrerande på hard. Det är inte helt lätt att ta sig an 20 personer utrustade med sköld, tillhygg, knivar, elbatonger.. som dessutom mixas upp med jättar av olika slag och enarmade muskelberg med stora hammare. Det är så mycket att hålla reda på helt enkelt att man trycker på kontringsknappen och undvikaknappen hela tiden, frenetiskt. Vissa kan man inte kontra, vissa måste man kontra på ett speciellt sätt, de kommer från alla håll. Det blir helt enkelt mycket att hålla reda på och många knappar att lära sig.

Smygsekvenserna kan även de blir frustrerande på så sätt att de är mycket trial and error. Ibland får man hålla på tills man hittat bästa vägen och upprepa och förbättra.

Sen kan jag inte säga att jag gillar att Batman verkar slå jättelöst. Varenda liten snubbe tar jättelång tid att slå ner och fighterna kan hålla på i 5-10 minuter. Själv får man tydligen ont när en kille med sköld råkar gå in i en. Man är ju Batman... varför slår man så löst?

Ingen minikarta –  Det skulle verkligen behövts. Ibland efter en bossfight så finner man sig långt nere i någon kloak som man tagit sig till och måste hitta hela vägen ut igen genom hela banan. Varför inte bara ge oss en snabb utväg? Vi vill inte backtracka genom allt vi redan gått igenom.

Ibland vill man veta vart man ska härnäst. Då måste man trycka på start och kolla vart man ska. Utomhus finns en markör, men inomhus finns inget sådant och då hade en minikarta varit jätteanvändbar för att inte bryta flödet.

Slutsats: Rocksteady har gjort en förträfflig batmansimulator återigen, och dessutom med ett annorlunda koncept. Spelet är kvalitativt och omväxlande med ett jättebra sound och en väldig hållbarhet.  Flera av bosstriderna kommer att kännas klassiska i efterhand och är helt klart memorabla. Ett måste, inte bara för alla som gillar Batman, utan för alla som gillar actionspel med smyginslag - ett av de bästa SP-spelen i år.

9/10 – Fantastiskt