- Genre: Actionäventyr
- Släppdatum: 2011-11-02
- Utvecklare: Naughty Dog
- Utgivare: SCE
- Plattform: Playstation 3
Storslaget.
Skribent: Zoiler
Att säga att jag väntat och väntat på UC3 sedan eftertexterna till UC2 rullade är en underdrift. Jag gav UC2 10/10 och hade knappt ord att beskriva hur bra det var, ett av de klart bästa spelen under generationen. Så hur följer man upp det?
Med UC3 visar Naughty Dog att de faktiskt är mänskliga, tyvärr får man säga. Inte för att spelet är dåligt, självklart är det hur bra som helst, men det når inte upp till UC2. Inte mycket har hänt sedan UC2 heller, man kör vidare på samma tema och det man ändrar är förvånansvärt nog till det sämre.
Drake’s Deception berättar en personligare story som fokuserar mycket på Drakes relation till sin mentor och fadersfigur Sully, och om UC2 hade ett djungeltema så har UC3 ett kraftigt ökentema. I Drake’s Deception söker Nathan och gänget efter den förlorade, legendariska ökenstaden, Iram of the Pillars och naturligtvis hägrar en skatt i horisonten.
Obs: Varning för spoilers om vissa spelmoment i "Fiendebeteendet" och "Vissa spelsekvenser".
GILLAR
Storyn/karaktärerna – Få, om något spel, är så bra på att presentera sina karaktärer och få dem att verka verklighetstrogna. Efter de två första spelen vet man vad man har att vänta sig på den här fronten och som vanligt blir vi inte besvikna. Få nya karaktärer introduceras, men interaktionen mellan de som finns är klockren och att man nu känner dem är till dess fördel. Ansiktsuttrycken har aldrig varit bättre och förmedlar känsla som få spel klarar av.
Faktum är att spelet aldrig känts mer som en interaktiv film. Helt klart är mellansekvenserna anledningen till att man spelar spelet, mer så än själva gameplayet. Gameplay i trean är egentligen inget utöver det vanliga, men berättelsen gör skillnaden.
Ljudet – Musiken har ett tydligt arabiskt ökentema och håller mycket hög kvalitet. Jag gillar att den är interaktiv och verkligen passar in med vad man gör i spelet på ett extremt tajmat sätt. Röstskådisarna är som vanligt kanon! Nate har oftast någon med sig och samspelet dem emellan höjer stämningen eftersom de alltid pratar med varandra.
Däremot låter vapenljuden bedrövliga. Inte bara i jämförelse med det underbara ljudet i BF3, utan också rent generellt jämfört med andra spel. Ärtpuffror utan tryck och egna sound.
Vissa spelsekvenser – Det finns en del otroliga spelsekvenser i UC3. Det känns nästan lite som att man kommit på dessa och byggt upp spelet runt dem. Det är verkligen höjdpunkter som är väl värda att spela spelet för, höjdpunkter som man bara kan hitta i Uncharted-serien.
SPOILER!!! Vi har ett gammalt slott i Frankrike som börjar brinna, där elden sprider sig och jämnar det allt mer fallfärdiga huset med marken samtidigt som Drake och Sully försöker ta sig ut i panik, ett sjunkande fartyg där vatten fyller rummet man är i i rasande takt samtidigt som man är låst i en skjutduell med självmordsbenägna fiender, och ett flygplan som håller på att störta där man till och med hänger utanför i själva lasten som är fastbunden i planet. /SPOILER
Galna, nervpirrande sekvenser av episka mått.
Grafiken – Självklart. Så snyggt, så snyggt. På så gammal hårdvara. En del banor, speciellt i öknen, är mind blowing – man står bara och dreglar och badar i grafiken. De små animationerna och detaljerna i omgivningarna vinner spelet väldigt mycket på. Framförallt ser inget ställe ut som det andra och man försöker få med så många olika miljöer som man bara kan.
Vare sig man går runt på ett torg i en arabstat och kollar in sand som blåser över hustaken, kvinnor klädda i heltäckande abaya, färg som flagnar i taken på moskéer eller runnit över och torkat vid fönsterkarmar så inser man hur mycket kärlek och uppmärksamhet som lagts på detaljerna. När en smutsig Drake står still i öknen, hans halsduk vilt sprattlande i blåsten, och han torkar sig och kisar med ögonen så lägger jag gärna ner kontrollen och tar in upplevelsen.
Det enda jag saknar är motion blur som var så snyggt i UC2, men det kommer patchas.
OGILLAR
Striderna – En nyhet i UC3 är slagsmålen som nu har utvecklats till något som liknar Batman, dvs man slåss med en knapp, greppar med en annan och kontrar med en tredje. Det är dock inte alls lika svårt som Batman. Dessa är roliga, till viss grad, men de överarbetar det i den mån att fiender gärna slåss med en hellre än att använda sina vapen. Det blir för mycket fighting helt enkelt.
Sedan har vi själva skjutstriderna som har försämrats betydligt sedan UC2. Inte bara Nate är klumpigare att kontrollera, utan siktet är helt off. Det har gått så långt att Naughty Dog har tagit in amerikanska forumanvändare för att kolla vad som är fel och det kommer med största sannolikhet att patchas bort. Men jag har redan spelat spelet och kan inte ta hänsyn till det.
Striderna är tyvärr varken roliga eller intressanta. Ofta ganska frustrerande. Man vill bara att de ska ta slut så att man kan se mer av storyn och så kände jag inte i UC2. För mycket cannon fodder och ”arenafighter”. Vapnen har ingen stoppkraft, det känns inte att man träffar fiender alls och de överlever huvudskott från flera vapen.
Fiendebeteendet – Motståndarna verkar ha blivit dummare sedan UC2 och står gärna mitt ute i det öppna eller går mot en utan att tänka på sin överlevnad, en gen som dessa kloner helt saknar. Det spelar ingen roll vilken knipa man är i, SPOILER!!! oavsett om du är på en båt som sjunker mitt ute i havet, ett hus som håller på att brinna upp, eller ett flygplan med öppen lastlucka som håller på att krascha, /SPOILER så står fienderna redo att offra sig för sina ledare utan någon som helst självbevarelsedrift.
Pusslen – Nja, de pussel som fanns var roliga, ett fåtal var geniala. Men jag undrar varför man har så få pussel i ett spel som är som Indiana Jones. Jag känner på mig att kommande Tomb Raider kommer att utklassa UC3 på den här biten.
Buggarna – Naughty Dog, jag trodde ni stod över sånt här. Faktum är att UC3 kan vara ganska buggigt. Har råkat ut för en hel del buggar själv, ibland fick jag starta om checkpointen för att det inte gick att ta sig vidare då någon sekvens inte aktiverades. Har också sett och hört talas om buggar där karaktärer flyger upp i taket eller svävar fram som Jesus med armarna utsträckta, texturer som inte laddas in, spel som låser PS3:an (på samma ställe, inledningen av kapitel 10). Förvånansvärt med tanke på spelets kvalitet i övrigt.
Styrt – Spelet är väldigt styrt faktiskt. Väldigt linjärt och handhållande. Man känner ofta att man är med på en otrolig resa, men att man inte kan påverka särskilt mycket. Trots det kan man ibland virra bort sig eftersom man inte vet vart man ska, dock händer det ganska sällan. UC2 var också handhållande, men det är värre nu. Ett exempel är när man vid ett tillfälle rider på häst i en jaktsekvens – men det enda jag behövde göra var att hålla fram spaken så svängde hästen själv. Man kanske bör se över det här lite, det har blivit mindre pussellösning, mer action, MP har kommit in sedan tvåan. Tror inte man är på rätt väg med detta. Jag vill INTE se ett Uncharted om året som med många andra spelserier. Ser helst att nästa UC kommer till PS4. Det är lite zom med Zelda, man vill inte att en fantastisk spelserie ska urvattnas.
Det är samma sak med plattformandet. Man blir påmind om Enslaved, för det är lika linjärt med en väg att gå, tydligt markerad, och man kan inte göra fel. Bara trycka sig vidare. Tomb Raider: Legend utklassar plattformandet i UC3.
Slutsats: Okej, man når inte upp till Uncharted 2 men jag placerar det före Uncharted 1. Gameplayet lider av en del försämringar, men storyn är storslagen som vanligt och det är en grafisk upplevelse som få kan konkurrera med. Ett filmspel med ett produktionsvärde som ligger långt över de flesta av konkurrenterna och utan tvekan ett måste i spelhyllan. Skulle jag betygsätta i delar skulle gameplay få en sjua och story + presentation en tia. Nu får Nathan Drake och gänget vila, hoppas jag, så att man kommer tillbaka upp i världsklassnivå med nästa spel på Playstation 4. Naughty Dog, make it happen.
9/10 – Fantastiskt