Need For Speed: The Run

• Genre: Racing
• Släppdatum: 2011-11-04
• Utvecklare: EA Black Box
• Utgivare: EA
• Plattform: PS3 II Xbox 360 II PC II Wii II N3DS

Ett naggande gott speedrun.
Skribent: Zoiler

Man har vant sig vid ett NFS om året numera. Fartfylld actionracing med polisjakter, pumpande musik och exotiska miljöer i exotiska bilar. Förra året gjorde Criterion ett av de bästa spelen i serien, men med The Run har Black Box ändrat på mycket.

The Run är upplagt som en film. Du är Jackson Rourke, en självgod kille som ser ut som han kommer direkt från Prison Break, och det första du gör är att hamna i en bilkrossare eftersom Mafian är ute efter dig. Efter några quick time-sekvenser flyr du och anmäler dig så småningom till ett underground race genom hela USA – från väst till öst. Du är ute efter vinstsumman.

The Run är annorlunda eftersom kampanjen består helt och hållet av punkt-till-punkt-racing. Ditt mål är att susa förbi cirka 200 andra tävlande och bli numero 1 när du väl når New York. Man åker alltså igenom ”hela” USA, med ställen som San Francisco, Vegas, Detroit och Denver på vägen. Det är det första NFS som använder städer från verkligheten. Det är också det NFS som har mest väg att köra på, 300 km.

Trots detta är spelet kort. Du klarar av kampanjen på två timmar effektiv speltid, men det blir närmare fem om man räknar med alla omförsök, mellansekvenser (inte många dock) och jäkligt långa laddningstider. I vilket fall, inte speciellt långt. Utöver det finns challenges där man kan låsa upp bilar genom att slå medaljtider, och multiplayer.

En halvny funktion är ”Reset” som är en slags omstart. Du har fem resets för varje etapp (på normal) och dessa används automatiskt om du kraschar, eller inte klarar en deletapp. Du kan också trycka på back för att aktivera manuellt. De fungerar som livlinor.

Det är tur att man har dessa eftersom spelet är så gott som helt reaktionsbaserat. I och med att man aldrig kör på samma bana lär man sig dem inte. Själva racingen fokuserar dessutom inte alls på att göra tighta svängar för att ta in tid, som senaste NFS gjorde. Det känns lite som att du kör på räls, men ändå inte, väldigt gripig känsla. I vilket fall är det en extremt arkadbetonad kontroll. Det största hotet kommer från att hålla sig på banan och undvika att krascha in i mötande trafik. Man kör i höga hastigheter så det gäller att ha bra reaktioner.

Det finns också ett level up-system som dock inte tillför speciellt mycket mer än att du får tillgång till boost, mer boost, drafting, nya sätt att få exp. Saker som varit standard i tidigare spel och som inte spelar någon större roll.

Gillar

Grafiken/Miljöerna – Det unika med spelet är att, ja, det tar två timmar effektiv speltid att köra igenom kampanjen, men plussidan är att alla banor man kör på är nya. Varenda kilometer är ny, man kör aldrig på vägar man redan kört på. Och de är fulla av läcker design och häftiga events, som att köra igenom en sandstorm, åskstorm eller en lavin med stora snöblock som faller ut på vägen framför och över dig. I nästa skede bryts ljuset i tunneln du åker in i så att du måste slå på strålkastarna. Dock hade jag gärna sett ÄNNU MER av dessa sekvenser.

Grafiken är krispig och väldigt varierande, med snygga bilar och effekter. Mycket som går att förstöra på banorna och mycket som pågår runt omkring en. Inte konstigt detta, eftersom spelet är gjort på Frostbite 2, motorn i Battlefield 3.

Musiken – En bra mix, som vanligt.

Gameplay – Ett högt tempo genom hela spelet med bra fartkänsla gör att man sitter med adrenalinet pumpande, och att vinna ett race med en noslängd eller i absolut sista sekunden är belönande. Man har aldrig en tråkig stund under de få timmarna kampanjen pågår.

Konceptet är ju spännande trots allt. I och med att spelet aldrig upprepar sina banor hinner man aldrig tröttna på det. Det blir kortare, men bättre. Kvalitet framför kvantitet. Och ändå har det mest sträcka väg att köra på av något NFS hittills.



Gillar INTE

Fotsekvenserna –  Spelet är ju en ”film” med ”story” så under tre eller fyra gånger under spelet lämnar man bilen för ”episka” jaktsekvenser. Vad detta innebär är att du trycker på massa knappar till en förbestämd sekvens, du styr alltså inte gubben utan kör en Heavy Rain. När en polishund attackerar visas B-knappen, tryck i tid så kastar han undan hunden.

Dessa är korta och få,  något jag tackar för eftersom de helt enkelt är tråkiga.

Storyn – Jag gillar inte storyn i spelet eftersom den är på tok för tunn. Man åker helt enkelt bil för det mesta. Laddningsskärm -> Racing. Vad jag gillar är konceptet, det gjordes bra i Most Wanted, och jag tycker man ska experimentera mer med detta. Men då måste man våga ta ut svängarna mer och det gör man inte nu. Ibland möter man rivaler 1 mot 1, men hur dessa kan presenteras som rivaler vet jag inte eftersom den enda infon man får innan man möter dem är en textruta under laddningsskärmen. Det finns en het tjej där någonstans som är din informatör, men hon får  för lite kameratid.

Polisen –  Jäklar vad de är ute efter en. De bryr sig inte om någon annan av de 200 förarna men mig ska de allt ta med alla medel. Ibland är gangstrar ute efter blod också, attackerar med eldvapen och helikopter. Då måste man akta sig för sökljuset och de skjutande bilarna annars är det snart ajöss. Dessutom är det inget spel för de med epilepsi med tanke på de hur hela skärmen blinkar i ett väldigt irriterande blårött sken när polisen närmar sig.

Gummibandseffekten –  Som vanligt. I det här spelet är det extra tydligt hur upplagdt varje race är. Du ska oftast ta dig förbi ett visst antal andra förare för att klara etappen. Du märker verkligen hur de ledande bilarna saktar ned på slutet för att man ska hinna förbi i sista stund och i 1 on 1-race så är det meningslöst att ta sig förbi din rival med flera km kvar eftersom de helt enkelt blir snabbare när de kör bakom dig. Allt känns så förbestämt.

Hur man byter bilar –  Det ska finnas en 120 bilar i spelet, men dessa lär man bara få användning för i multiplayer. Jag använde tre bilar under hela kampanjen, för att de bytte åt mig. Anledningen till detta är att man inte får välja bil från menyn innan man startar. Nej, nu ska du köra in i en bensinmack och byta bil mitt under racet (om du hittar någon). Detta är jättelarvigt eftersom du för det första förlorar tid på det (du blir alltså bestraffad för att du vill prova nya bilar), för det andra kanske du inte vill ha en ny bil som du inte kan hantera under ett pågående race, och för det tredje tas du ur spelets flyt för att gå till en meny mitt under pågående spännande hetsjakt. Eh.

Laddningssekvenserna –  Extremt många och långa laddningstider.

Slutsats: Spelet må ha en kort kampanj och en del designmässiga brister men sanningen är att jag drevs att spela igenom det för att jag ville se de nya banorna. Jag applåderar verkligen variationen genom hela kampanjen och de actionfyllda, snygga banorna – de gör spelet. Kontrollen kanske är väldigt arkadig och linjär men det känns bra att köra vrålåken genom USA. De kan dock ditcha fotsekvenserna till nästa gång, eller försöka göra något spännande av det åtminstone. Tidsbaserade challenges och ett solitt multiplayerläge kan utöka speltiden markant. Kort sagt, kan vara värt ett köp när det har gått ned i pris.

7/10 – Bra