Goldeneye 007: Reloaded

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2011-11-04
• Utvecklare: Eurocom
• Utgivare: Activision
• Plattform: PS3 II Xbox 360

Inte den Goldeneye 64-remake man kan tro.
Skribent: Zoiler

Första tanken när jag ser titeln på Goldeneye: Reloaded är att det ska vara en remake av Goldeneye 64, klassikern till N64. Eller ja, en grafiskt snyggare version av spelet som kom till Wii under 2010. Men så är alltså inte fallet.

I Reloaded är man inte Pierce Brosnan, som spelade bond i filmen Goldeneye. Man är den aktuella 007:an Daniel Craig. Vilket i min mening känns ganska konstigt. Samtidigt utspelar sig spelet några år efter det senaste Bondspelet, Quantum of Solace.

Mycket känns igen från filmen Goldeneye, men mycket är också ändrat för att det ska passa in med Daniel Craig. Någon exakt replika av klassikern, fast snyggare, är det inte. Den enda som repriserar sin roll är Judy Dench (M), övriga karaktärer, som Trevelyan Xenia Onatopp är förvisso med i spelet, men de spelas av andra skådespelare och har fått sina utseenden förändrade. Man kan säga att det är en ”re-imagining” av filmen.

Bond har också uppdaterat sin klocka till en supersmartphone för att hålla sig modern. Den kan göra allt.

Gillar INTE

Fiendens AI – Tyvärr är motståndarna hjärndöda. Jag körde på hard, men det är så lätt att jag bara kan springa ut och döda folk till höger och vänster utan att tänka på att ta skydd. Fienderna känns ungefär som om de kommer direkt från Perfect Dark, de vill inte leva. De springer mot en som fånar och blir skjutna. De står bakom skydd och poppar fram, men rör sig inte därifrån. Man har en radar som visar vart de är med röda prickar hela tiden. När man smyger har de exakt samma rörelsemönster. De dör på ett skott i huvudet och ett fåtal mot kroppen.

Visserligen finns det en svårare nivå än hard där ens liv inte regenererar (man samlar istället armor). Det kan vara värt att spela igenom spelet stealth style på den nivån, för det lär bli ett helt annat gameplay än om man bara springer och skjuter.

Spawningen – Eftersom AI:n är så korkad försöker de istället överrumpla dig genom att vara många. Syns du under ett stealthmoment så kommer de i mängder. På vissa banor spawnas de inte förrän vissa punkter (klassiskt gammalt knep) och kan då spawna med missiler som dödar på ett skott eller tre snipers bakom ryggen på dig. Hatar sånt, det är bara billigt. Billiga trick som man inte trodde existerade längre men som tyvärr gör comeback i Reloaded.

Grafiken/speldesignen – Känns tyvärr föråldrat. Allt med spelet känns väldigt retro. Vilket antagligen beror på att det är en port av Wii-versionen. Jämfört med andra FPS på HD-systemen är det grafiskt chanslöst – man får flashbacks till förra generationen när man tittar på elden exempelvis.

Hållbarheten – Ett ganska kort singleplayer kompletteras av ett multiplayer som i teorin låter rätt kul (i och med att man spelar som karaktärer från filmen med lite olika egenskaper), men som inte går att spela. Åtminstone kunde jag inte komma in i något spel de gånger jag provade på olika dagar. Däremot gick det utmärkt i andra spel så inget fel på uppkopplingen. Det verkar inte vara någon som spelar.

Man ger dessutom inte spelet någon chans genom att släppa det under den värsta tänkbara tiden – mittimellan Battlefield 3 och Modern Warfare 3.

Ingen coop? – Varför man inte lagt in ett samarbetsläge i spelet förstår jag inte alls. Det hade passat perfekt till det. Precis som i Perfect Dark har man objectives, fler ju svårare nivå man spelar på, men man klarar banan även om man inte utför dessa – vilket är en miss i mina ögon. Jag kan se mig spela detta på svåraste läget (utan regen, med armor) och spela smygandes med en polare och fixa alla objectives. Det hade fungerat bättre än senaste Perfect Dark (Zero). Mycket märkligt beslut att skippa det.

Gillar

Stealthspelandet –  Man kan spela på två sätt, kan man säga. Antingen skjuter man på allt som rör sig eller så använder man kartan för att lokalisera var fienderna är och sätter en ljuddämpare på P99:an för att ta ut dem med precisa huvudskott. Om man skulle missa har man några sekunder på sig att döda dem igen innan de hinner slå larm och fiender ränner in.

Problemet är bara att det är lite väl lätt när man har en karta och fienderna går i samma rörelsemönster. Men man har detta som ett fungerande alternativt spelsätt på de flesta nivåerna.

Kontrollen –  Är mycket bra. Just att sätta headshots med silencern är extremt precist, missar man så är det ens eget fel. Man kan sätta från stora avstånd – jag gillar hitboxen. Att ta ut fiender tyst i ett stort rum med en ljuddämpad sniper är faktiskt tillfredsställande.

Introt –  Snyggt gjort, gåshud när temat till Goldeneye spelas.

Slutsats: Som sagt, detta är inte en remake av klassikern Goldeneye. Det är en blast of the past, ett spel som känns gammalt med retroaktigt gameplay och därmed tillhörande AI. Ett fullt habilt spel, men inte mer, som ges sämsta tänkbara förutsättningar med tanke på släppdatumet mellan giganterna BF och MW. Jag undrar om Bond någonsin kommer att bli en kraft att räkna med i spelvärlden igen. Jag tvivlar.

6/10 – Godkänt