Kinect Sports: Season Two

• Genre: Sport
• Släppdatum: 2011-10-28
• Utvecklare: Rare och BigPark
• Utgivare: Microsoft
• Plattform: Xbox 360

En säsong man klarar sig utan.
Skribent: Zoiler

Sex nya sporter att förkovra sig i och låtsas utföra framför den rörelsekänsliga Kinectkameran med hela familjen. Ett givet partyspel? Nja. Sporterna är golf, pilkastning, skidåkning, tennis, baseboll och amerikansk fotboll. Både baseboll och amerikansk fotboll känns mer riktade åt den amerikanska publiken. Men tennis ser å andra sidan på förhand ut som något som skulle kunna vara hur kul som helst.

Vi är tre stycken som kör och inleder med baseboll. Här kan vi bara spela två, en som kastar och en som slår. Efter en mindre inlärningskurva så inser vi ganska snabbt att oavsett hur hårt eller skruvat kastaren slungar iväg bollen så behöver bara den som slår vifta lite lätt med armen och få iväg jätteslag. När man slår iväg ett hårt slag ska man springa på plats för att hinna till nästa flagga, men det känns inte som att det påverkar jättemycket hur snabbt man står och stampar. I vilket fall så tröttnade vi rätt snabbt eftersom den som slår har allt för stor fördel och att det helt enkelt är för lätt att träffa.

Efter att ha funderat i 10 minuter på vilken rörelse som krävs för att avsluta spelet går vi över till pilkastningen. Det här kan ju vara kul och vi är tre som får kasta, men även här är svårigheten med sporten undanföst. Man kan lätt dra tillbaka handen, låsa fast i position med en tydlig markör på skärmen och sedan med ett lätt kastryck framåt sätta full pott i princip när man vill. Ingen djup heller i detta spel alltså. Pilkastning fanns som minispel i senaste Super Monkey Ball till Wii och där gjordes det klart mycket bättre. Det säger väl en del om ett av de ungefär 50 minispelen till SMB är bättre än ett av de sex huvudsporterna i Kinect Sports 2.

Vi kör vidare på golf. Vi får inte reda på hur man ska ändra riktning på slagen och att byta klubbor är bara att glömma. Efter ett tag förstår vi att man ska gå fram eller bak i sidled för att ändra riktning, en inte helt naturlig metod. Golf var nog ändå den bästa sporten eftersom det finns utrymme för mest fel här – det blir störst variation. Beroende på vart man siktar och hur hårt man slår åker bollen olika långt och brett och med fyra personer kan det vara kul för de som gillar golf. Men då finns det å andra sidan än bättre alternativ i Tiger Woods-spelen med rörelsekontroll.

Vi hoppas över till skidåkningen där vi konstaterar att man ska luta sig framåt i en skidåkarposition och luta åt höger eller vänster för att ta sig igenom de snällt utsatta portarna. Ibland ska man hoppa. Inte speciellt avancerat men ändå lite småkul att tävla mot varandra med motspelaren bredvid. Självklart håller det dock inte särskilt länge och efter några åkturer tröttnar vi och provar på det vi hoppas ska bli det bästa, tennisen.

Men nej, tennisen är en röra. Det spelar absolut ingen roll vilka slag du använder dig av, du träffar bollen med en backhand eller forehand ändå. Du behöver inte kunna något om tennis för att få tillbaka bollen, medan en som kan mycket om tennis (som jag, som faktiskt är galet intresserad och dessutom slagit topp 10 spelare i världen i Top Spin 4) kan missa bollen helt plötsligt för att spelaren inte verkar registrera slagen. Slagen går inte alls dit man vill och inte med den farten man vill heller. Man styr inte hur spelaren springer, det styrs automatiskt. Strategi är inte att tänka på. Kort sagt – tennisen suger. Tennisen i Wii Sports är till och med mer avancerad och mycket bättre.

Efter tennisdebaclet konstaterade vi att Kinect Sports Season Two inte helt enkelt inte håller måttet som partyunderhållning i mer än ett par timmar, varken kvalitetsmässigt eller vad gäller hållbarhet. Spelen replikerar inte sporterna och det finns bättre alternativ - antingen Kinect Sports eller det utmärkta Move-spelet Sports Champions, för att nämna ett par.

5/10 – Mediokert