Might & Magic: Heroes VI

• Genre: Strategi
• Släppdatum: 2011-10-13
• Utvecklare: Black Hole Entertainment
• Utgivare: Ubisoft
• Plattform: PC

Black Hole försöker väcka en föråldrad best.
Skribent: Filip_M

Heroes of Might & Magic är en spelserie som känns sådär avlägsen men ändå ständigt närvarande. Jag har spelat de tidigare titlarna, framförallt Heroes III, i unga år och minns fortfarande hur kul det var att löpa omkring, samla skatter, döda neutrala monster, se byggnader torna upp sig i städerna man kontrollerade samt den taktiska biten som man aldrig riktigt fick kläm på. Det enda tråkiga var att man alltid blev steamrollad av fienderna som var mycket effektivare än vad du var.

Might & Magic: Heroes VI fungerar som prolog för den pånyttfödde femman i spelserien. Greve Slava Pavlov av Griffin blir mördad av sin egen dotter Anastasya, men Anastasyas bröder och systrar anar oråd och är övertygade om att onda, demoniska krafter är med bakom kulisserna. Slavas fem barn splittras och skapar varsitt rike och försöker på deras egna sätt göra upp med sina öden, faderns mord och Griffinfamiljens förflutna.

Gillar inte

Svårighetsgraden – Jag läste andras tankar om svårighetsgraden på Heroes, och jag fann en som var otroligt träffande: ”baby punching difficulty”. I grund och botten hatar spelet dig, och du ska hata det tillbaka med hämnd i blicken. Easy som annars reserveras till personer som introduceras till spelvärlden är här en fullt möjlig svårighetsgrad som gränsar till besvärlig. Jag fick spela om kampanjer flera gånger för att jag dog och/eller klantade mig.

Bossfighter – Bossfighterna får mig att minnas Ace Combat, som antagligen fuskade när man mötte slutbossen. Även i Heroes kan s.k. ”bossar” eller överhuvuden för fraktioner ha otroliga fördelar, som att du måste utrota hans stacks of doom innan han kan livnära sig på dem och förlänga striden, eller att hans spells vida överstiger dina, trots att du har tokrushat och kommer med flera omöjligt stora stacks. Det finns ett speciellt slott i Necropoliskampanjen där det inte spelar någon roll vad du slåss med, du kommer ändå bara komma undan med blotta förskräckelsen.

Föråldrat – Heroes III anses vara ett av, om inte det bästa strategispelet i Heroes speciella genre. Det var fräscht och i mångt och mycket så polerat att inte mycket kan överträffa det, vilket har varit Heroes-seriens problem de senaste åren. Ett spel som dock är innovativt och som är miltals bättre än Heroes nu hyfsat gamla system är King’s Bounty.

King’s Bounty erbjuder en statisk, turbaserad strategidel med RPG-element, och tillåter spelaren att växa i sin egen takt, utan att för den sakens skull minska svårighetsgraden. Sidouppdrag och liknande är även de mycket bättre. Jag kan känna att Heroes enbart handlar om att bli så stark som möjligt på kortast möjliga tid, och det är för stressigt när jag vet att King’s Bounty finns.

Buggar – Skit som screen-tearing, försvinnande karaktärer, kameralock-on i mapläget, attacker som inte fungerar och stundtals dum AI är saker som inte ska finnas i ett fullprisspel.

”Fusk” – Inte så mycket fusk som dåligt spelupplägg. Runtom i spelvärlden finns det neutrala monster, och dessa är din hjältes källa till EXP, pengar och loot. Dessa stannar på en hyfsad nivå, men växer för varje vecka i spelet, och kan alltså i sin tur bli omöjliga att få ner – såvida du inte kommer med doomstacks (jättestora antal, t.e.x. 300 archers). Det är inte kul heller inledningsvis om du är lite svag och inte riktigt har möjlighet att fylla på dina trupper.

Jag har även märkt att motståndarnas många hjältar (man kan ha flera hjältar med trupper samtidigt) får trupper varje vecka, medan man själv endast kan fylla på en åt gången. Då är det oturligt att behöva vänta en stund för att bli starkare, sen attackera deras huvudbas och inse att de har hålat upp sig med fem hjältar med doomstacks i varje. Vinka hejdå åt några timmars slit på den kampanjen.

Gillar

Komprimerat – Heroes VI har komprimerat gameplay en aning, som att det nu bara finns tre resurser, och att alla källor till dessa resurser är anknutna till en specifik bas. Man kan t.ex. inte stjäla någons guldgruva, för i så fall återvänder den bara till den ursprungliga ägaren nästa dag. Jag tycker det är bra att skala ner det och fokusera på att få stora, episka strider och därmed slippa evigt galopperande fram och tillbaka för att ta någons guldgruva, springa därifrån, återvända, repeat.

Djupet – Både tidsmässigt och spelmässigt. Kampanjen sägs ligga runt 100 timmar om du tar dig tid att söka igenom alla kartor, och bara en bana ligger på någon timma eller så. Spelmässigt sett är det Heroes forté, då den taktiska biten, vad som måste räknas in, hur man kan tackla varje situation som uppkommer, vad varje trupp har för styrkor/svagheter och vad din hjälte kan levla upp och förstärka är saker som visar på ett sanslöst djup som tar tid att förstå. Jag tar gladeligen emot örfilar från personer som anser sig kunna spelets mekanik och variabler lika bra som att andas, för jag vill inte ens försöka sätta mig in i detaljerna. Kort sagt så går casual gaming lika bra som hardcore analysering.

Gameplay – Jag klagar på att det är föråldrat lite längre upp, men faktumet kvarstår att det är ett av de bättre spelen i serien. Man har lyckats fånga det essentiella som återfinns i Heroes III, man har introducerat ett moralsystem som fungerar väl, den taktiska biten är riktigt bra och man har vågat ta stora steg för innovationens skull.

Jag gillar speciellt att varje varelse i din armé har en specialförmåga, och att din fraktion har en unik förmåga som laddas upp beroende på vilka som dör på slagfältet. Haven har exempelvis förmågan att skydda en trupp från all skada i en runda, medan Necropolis kan återuppliva fallna trupper i dina stacks.

Grafiken – Mycket snygg grafik blandas med trevliga animationer och ett överskådligt interface och varierade trupper. Under striderna fokuserar kameran ibland in på när en trupp gör en critical strike, och man känner verkligen tyngden i slaget då. Stilen på grafiken är lekfull i linje med Heroes klassiska, trollska stämning.

Storyn – Vet att storyn inte anses vara grym direkt, men jag tycker den är habil och ett bra försök till att skapa en vettig berättelse. Varje fraktion har dessutom en verklig bakgrund, som Haven vars influenser kommer från feodala Europa, eller Sanctuarys japanska ursprung.

Interfacet – Det är otroligt lättnavigerat och trots att det finns så mycket att titta och klicka på så känner man sig aldrig vilse. Interfacet samt menyerna lyckas heller aldrig vara ivägen.

Slutsats: Jag ger det här försöket en tumme upp, då jag verkligen inte kan säga detsamma om Heroes V, som jag tyckte var miltals sämre i jämförelse. Black Hole har förenklat serien, fräschat till gameplay och går, i mitt tycke, framåt. MoM VI är inte i klass med varken MoM III eller King’s Bounty, men har gett mig hoppet åter då spelet erbjuder ett underbart djup med fullt habil grafik, stämning, story och möjligheter. Det känns dock som att det är dags att utveckla konceptet nu.

7/10 – Bra