Lord of the Rings: War in the North

• Genre: Action-RPG
• Släppdatum: 2011-11-09
• Utvecklare: Snowblind Studios
• Utgivare: Warner Bros
• Plattform: Playstation 3 II Xbox 360 II PC

Repetitiv hacknslashfest.
Skribent: Zoiler

Ett spel av Snowblind Studios i Sagan om Ringens universum? Jag har sett fram emot det sedan det utannonserades. Snowblind är kända för isometriska actionrollspel som Baldurs Gate: Dark Alliance och Justice League: Heroes, två av mina favoritspel i co-op genom tiderna. Så självklart var förväntningarna höga.

Spelet pågår samtidigt som filmerna och behandlar tre karaktärer man inte såg i filmen, men som spelade en ”lika stor” roll. Deras uppdrag var att avleda och uppehålla en annan av Mordors hantlangare, Saurons högra hand, så att Frodo fick fritt spelrum att go crazy.

GILLAR INTE

Presentationen – Redan  i inledningen är det något som inte stämmer. Medan föregående spel var isometriska (man såg allting snett uppifrån) ser man detta spel från bakom ryggen på sina karaktärer. Och istället för helskärmscoop (offline) delas skärmen vertikalt med en långsamt snurrbar kamera (jag föredrar horisontellt men det går inte att ändra).

I startmenyn väljer man mellan de tre karaktärerna, en yxförsedd dvärg, en människa med pilbåge eller en alv tillika magiker. Man får inte reda på något annat än deras utseende, inga stats eller skills. Så det är rätt svårt att veta vem som passar en bäst, men jag gillar magiker så jag kör på henne. Alla tre personerna saknar för övrigt helt och hållet karaktär.

Det roliga är att man inte kan anpassa sin gubbes utseende... förrän man påbörjat spelet efter introt. Då kan man gå till en spegel och välja mellan ett fåtal hårstilar, skägg, förgjorda ansikten... Varför inte låta en göra detta från början? Mycket märkligt designbeslut och en dålig karaktärseditor.

Sen har vi inventoryt som är rätt omständigt. När den ene personen går till shopen måste den andre göra det också, när den ene ska prata med någon avbryts den andre på samma sätt.

Jag har dessutom hört om sparfiler som sabbats, förlorad framgång. Inte hänt mig dock.

Striderna – Striderna verkar roliga, i början. Det är det första Sagan om Ringen-spelet som fått M som rating. Därför är det blodigt med huvuden och kroppsdelar som flyger omkring, gärna i slowmotion. Spelet bygger i stort sett på lemlästning.

Men stridssystemet är jättetunnt. Det är regelrätt buttonmashing, en svag och en stark attack som man växlar mellan. När en gul triangel visas trycker man på Y för en extra stark attack. När man levlar upp får man nya skills men alla dessa är så förbenat tråkiga och intetsägande. Jag som magiker hade inget nyttigt utan jag fick slåss med stavar som om spelet är gjort för krigare enbart. Jag fixade en helande halvglob som vi fick springa till stup i kvarten dock.

Repetitionen – Trots att stridssystemet inte alls är djupt är det ganska roligt att döda inledningsvis. Men problemet är att det aldrig utvecklas. Man får inga direkt användbara skills och framförallt möter man samma j-vla tråkiga fiender – orker, goblins och troll. Och orkerna och trollen tål skitmycket, plus att de (ja, inte trollen då) kommer i mängder. Resultatet blir att när man måste lägga 10 slag på en ork så kommer det tre andra bakifrån. Man kan inte ta 4 orker samtidigt, det är inte som att man är en erfaren krigare eller nåt. Kontentan? Man måste rulla undan, få in fegslag när man kan, och hålla sig undan som en feg räddhare. Kameran är också dålig när den är så nära, så man vet inte vart man har alla.

Fienderna kommer i vågor, något som blir allt för uppenbart när man får tillgång till ballistas som skjuter exploderande pilar och spelet förvandlas till ett FPS. Senare i spelet får samma orker armor så de tål ännu mer – vad roligt.

Ljudet – Många talanger (bland annat Jennifer Hale) till trots så är röstskådespelet ganska oinspirerat. Ännu konstigare blir det när Aragorn ser ut som Viggo Mortensen men låter som en pojke i puberteten. Detsamma gäller andra kända figurer från filmen (Arwen ser ut som Liv Tyler men låter inte alls likadan etc). Tycker inte heller man utnyttjat musiken i Sagan om Ringen som man skulle kunnat, kommer inte ihåg en enda låt.



GILLAR

Synlig utrustning –  Allt man tar på sig visas på karaktären. Alltid en bra funktion.

Coop –  Skulle aldrig spela det här ensam men med en kompis går det om man verkligen inte har något annat att spela och känner för någonting i Sagan om Ringen-univsersumet.

Looten –  Utrustningen man kan hitta är åtminstone intressant. Precis som i Diablo markerar olika färger deras raritet/värde. Det finns också set items där rustningen blir bättre ju fler av samma typ du har. Tyvärr kan man bara hitta de bästa grejerna genom att spela igenom spelet två gånger så att man låser upp sista svårighetsgraden – good luck with that.

Slutsats: Jag gillar Snowblind, men deras debut på den här generationen av konsoler som snart är över blev ett stort misslyckande. De gick ifrån sitt vanliga koncept och levererade en medioker, repetitiv knapptryckarfest utan några ambitioner. Är det spelbart? Visst, men trots fokuset på coop skulle jag inte rekommendera det under sommarmånaderna – vad har det då för chans i en tid där Skyrim existerar?  Spara pengarna såvida du inte är en obotlig Sagan om Ringen-fan.

4/10 – Dåligt