Kingdoms of Amalur: Reckoning

Ø  Genre: RPG

Ø  Släppdatum: 2012-02-10

Ø  Utvecklare: 38 Studios, Big Huge Games

Ø  Utgivare: Electronic Arts, 38 Studios

Ø  Plattform: Xbox 360 II PS3 II PC

Ett actionrollspel med MMO-smak.

Skribent: Zoiler

Kingdoms of Amalur: Reckoning är ett action-RPG i en väldigt stor, öppen värld. Man skulle kunna likna det vid Fable möter Skyrim. Det är ett helt nytt IP med en jättelik mängd lore skriven av R. A. Salvatore och art av Todd McFarlane.

Egentligen skulle det först bli ett MMO innan de ändrade sig och gjorde ett offlinespel av det. Utvecklarna gillar dessutom att göra MMO:s och håller på med ett (som jag tror ska utspela sig i Amalur). Så att spelet påminner om just ett MMO är inte så konstigt.

Kingdoms börjar med att du dör och återuppstår tack vare Well of Souls, ett forskningsprojekt som är tänkt att låta människor besegra döden. Du är dock den första som experimentet lyckas på och är därför speciell. Amalur styrs i väldigt stor utsträckning av ödet, det finns t.ex personer som kan läsa av ditt öde för att se när du ska dö. Men det går inte på dig, du är ett blankt papper. På något sätt kan du likt en gud styra ödet och påverkar därför alla andra runtomkring dig och världen som helhet. Inledningsvis försöker du bara ta reda på vem du var innan du dör men det utvecklar sig till att du måste försöka rädda världen.

Kingdoms skiljer sig från andra RPG:n på en del punkter men i det stora hela fungerar det som Skyrim, dvs du har en öppen värld och är fri att göra och gå precis vart du vill. Du kan göra huvuduppdrag, sidouppdrag och uppdrag för diverse faktioner. Du får exp för att klara uppdragen, döda fiender och du blir då starkare.

Levelsystemet är dock aningen annorlunda. Du är fri att välja vilken inriktning du vill, från Might, Finesse och Sorcery, alla med sitt eget skilltree. Lägger du poäng på Might blir du en effektivare krigare, Finesseträdet är för assassins och bågskyttar, medan sorcery är självbeskrivande. Viss utrustning kräver dessutom vissa poäng i ett visst träd, så du kanske måste lägga 15 poäng i Might för att bära en viss hjäm.

Men du kan också fördela poängen på flera olika träd och då kommer ödeskorten in i leken. Dessa kort ger extra eller bättre förmågor – beroende på hur många poäng du lägger i varje träd kan du låsa upp och utrusta olika, men du kan bara ha ett åt gången. Lägger du alla poäng på sorcery så låser du till slut upp ett kort som förbättrar dina sorceryskills väldigt mycket (ex. 50 % extra magic dmg, +3 mana regen osv). Men fördelar du olika så kan du låsa upp kort som ger helt annorlunda boosts och kanske gör dig till en jack-of-all-trades.

POSITIVT

Karaktärseditorn – Du börjar med att välja ras och utseende för din karaktär, dock inte klass. Jag gillar editorn eftersom man verkligen kan göra sin karaktär till något unikt med enkla medel. Den är snabb, lättillgänglig och man kan faktiskt få till en karaktär som ser bra ut, vare sig det är en kvinna eller man.

Fightingen – Striderna är bland de klart bättre i RPG-genren. De är snabba, man kan blockera (tajmad blockering ger fördel), undvika attacker, och många fiender har olika rörelsemönster. Som exempel attackerar vargarna dig i flock med hit-and-run-taktiker, medan jättegräshoppor hoppar mot dig och skjuter ut mindre gräshoppssvärmar. Troll rushar dig med jättelika klubbor som får marken att skaka med ett dån när de slår till. Du kan också lära dig och göra kombos. Striderna är bättre än Skyrims blockera/anfall-system.

Du kan använda två vapen plus magier samtidigt så gränssnittet är väldigt lättillgängligt här. Hur du väljer att fördela vapnen är upp till dig, du kan köra svärd på ena knappen, båge på andra. Eller chakrams och stav. Eller stav och stav. Det är upp till dig vad du tycker är bäst.

Hållbarheten – Vill man så är spelet ungefär lika stort som Skyrim, ja kanske inte riktigt i samma klass, men det är enormt. Ska man göra allt så kommer man upp i flera hundra timmar.

Grafiken – Det är lite svårt att kategorisera den färgglada grafiken. Den ser ut som något från PC anno 2000 ibland, väldigt konstig stil. Lite World of Warcraft i det hela också. Den är egentligen inte tekniskt snygg. Men samtidigt är den artistiskt vacker, man kan tänka sig att de med en bättre motor skulle kunna få till väldigt snygga resultat.

Effekterna är snygga faktiskt, is, eld och allt sådant. Ett vapen med iseffekt gnistrar blått och vapen med eldeffekt brinner. Gillar även hur fienderna dör, vissa går sönder i högar, troll tappar sin klubba. En kort stund efter man dödat dem kan man rulla/flytta på kroppen, klubban, annat som fallit ner på marken och då känns fysiken ganska bra. Även animationerna är snygga.

Men det är ganska sällan man blir imponerad av något rent tekniskt.

Gränssnittet – Väldigt enkelt. Man får bra indikationer överallt, i menyn listas uppdragen efter hur viktiga de är och man aktiverar dem för att se på kartan vart man ska. Man kan snabbteleportera dit man vill (där man redan varit) och att ta upp kartan och alla andra menyer går utan laddningstider, vilket är härligt.

Att jämföra sin loot med det man har på sig är jätteenkelt, man kan spara när man vill (men det autosparar också), man ser lätt vilka NPC som har uppdrag åt en och vilka fiender som har tappat något. Det är smidigt att slåss, man får bra info om hur mycket skada man gör och expmätaren fylls på i realtid.

Du kan dessutom specca om din karaktär för en mindre summa pengar. Kort sagt, spelet underlättar mycket för en på ett bra sätt och är väldigt bra på att ge information.

Looten – Ett tveksamt plus. Den är bra i början. Det fungerar ungefär som Diablo att du har olika färg på olika bra föremål. Det finns vanliga, magiska, set items (delar av en hel utrustning som ger bonusar ju fler i samma du har på dig), och unika.

Problemet är att du inte kan hitta någon loot som är bättre än de du kan göra själv och att du kan gå långa stunder utan att få någon ny utrustning. Dessutom är mycket av den bra utrustningen begränsad till Might-klassen eftersom mången armor kräver mightpoäng.

Ett annat problem är att det inte spelar någon större roll om du öppnar en very easy eller hard kista – du kan få skit i vilket fall. Jag tycker inte jag fått bättre saker i svåra kistor än i lätta.

Men jag gillar att man kan hitta bra saker av helt vanliga fiender dock och jämfört med många andra lootsystem är det klart bättre. Det finns trots allt många olika typer av effekter.

Ljudet – Det finns väldigt mycket inspelad dialog och det mesta låter bra med härliga dialekter. Sedan finns det alltid det som låter sämre. Musiken är stämingsfull, för det mesta är det tyst. Den påminner ibland om musiken i Fable.

Bra variation på omgivningarna – Det finns öken, skog, savann, träsk, klippor... bra variation på omgivningarna och bra variation på grottorna. Vilket är ganska imponerande med tanke på hur mycket innehåll som finns.

NEGATIVT

Karaktärerna – Tyvärr ser karaktärerna så dåliga ut (lipsynken är fruktansvärd) att det leder till att man inte bryr sig om vad de har att säga, för det mesta. Storyn blir utan tvekan lidande. Det finns jättemycket lore/historia och inspelad dialog med bra röster, men vad hjälper det när karaktärerna ser ut som dockor. Det måste till bättre grafik för att jag ska bry mig om invånarna i världen. Annars är storyn djup om man vill sätta sig in i den.


För långt/enkelt –  Konstigt att ha som en brist kanske. Vissa kommer säkert inte ha några problem med att det finns för mycket att göra. Men saken är den att huvuduppdraget och faktionsuppdragen är bra – sidouppdragen är ointressanta och repetitiva fetch- eller killquests. Och det finns klart flest sidouppdrag.

De är valfria att göra förstås, men en annan grej som är problematisk med längden är att man efter 15-20 timmar är väldigt kraftfull – ja, odödlig mer eller mindre. Genom att crafta ädelstenar som fyller på mitt liv och min mana atuomatiskt och ger mig damage och magic reduction  och sätta dessa ädelstenar i sockets i min armor och mina vapen blev jag odödlig. Inget kunde röra mig. Det hjälpte inte att sätta på hard.

Samma grej gäller för smidet. Du kan smida grymma svärd som är överlägset mer kraftfulla än något du kan hitta. Precis som i Skyrim alltså.

Det är förstås ens eget val om man vill göra detta eller inte men spelet ska reglera sånt åt en och jag hade själv ingen aning om att jag skulle bli så överlägsen efter att jag sparat min nya utrustning.

När det är så lätt blir det plötsligt ganska tråkigt att slåss, vare sig stridssystemet är intressant eller ej. Jag dödade en fet ledare med mitt reservsvärd i närstrid (som sorceress). Det var ganska komiskt att höra den episka musiken samtidigt som jag lekte med honom.

Och då ska man ta i beräkning att jag inte ens använder mig av Reckoning Mode, ett läge där tiden går långsammare och du gör mycket mer skada.

Inga bra skills –  Skillträden i Kingdoms är tyvärr inte speciellt bra. Jag körde sorceress och lade poäng på en eldattack som gör 200-300 skada till 5 olika mål. Den gjorde mig nästan OP inledningsvis, men efter 20 timmar är den inte jättebra. Och det är det bästa en sorceress kan ha, de ”bästa” attackerna placerade längst upp i trädet är sämre, sett till hur mycket mana de kostar.

Nu har jag iofs inte testat träden i Might eller Finesse men jag tyckte inte det verkade vara något bra där heller.

Dialogvalen – Nej, inget vidare. Du har oftast inget val i dialogen, vilket är mycket tråkigt. Flera gånger önskade jag att jag fick välja hur jag skulle hantera en situation, men även i de fall det torde vara uppenbart att ge spelaren ett val saknas det.

Jag lade massa poäng på persuasion eftersom jag hoppades att det var mer integrerat men det är begränsat till ett fåtal övertalningsförsök i sidouppdrag typ.

Pengarna – Du får överflöd av pengar till slut (miljoner) och det finns inget jättebra att köpa i shops, även om man ibland kan hitta användbara föremål. Förstår inte varför det är så i nästan alla RPG oavsett.. det finns sällan någon som har något bra och pengar är sällan värdefulla.

Storleken på världen – Det är inte enbart positivt med en jättevärld. Amalur består av fem regioner, och regionerna själva är indelade i småregioner (eller rum) som är förbundna med smala kanaler. Varje rum ser lite annorlunda ut än det andra. Det gör att variationen på miljön å ena sidan är större, men det gör också att det blir jobbigare att ta sig fram eftersom du inte kan köra en rak väg och måste springa igenom kanalerna.

I praktiken innebär världens storlek att man får springa stora sträckor till sitt nästa mål, vilket kan bli.. tröttsamt. Hade gärna sett någon form av snabbt transportmedel.



Slutsats: Kingdoms of Amalur: Reckoning är ett väldigt bra RPG som man verkligen bör ge en chans om man gillar rollspel, MMO:s, eller actionäventyr. Det finns mycket att utforska och göra och spelets stridssystem och gränssnitt är utmärkt. Däremot gör du väldigt få egna val och karaktärsgalleriet är trist – vilket gör det till mer av ett Torchlight än ett Mass Effect.

Hur kul man har med spelet beror nog på hur mycket tid man lägger ner på sidouppdrag och att crafta gems eller smida armor/vapen. Håller man sig ifrån detta blir man inte lika överlägsen, använder man spelets medel däremot blir man oövervinnerlig – vilket såklart förtar en del av upplevelsen.

I vilket fall rekommenderas det.

8/10 – Mycket bra