Puss in Boots

Ø  Genre: Action

Ø  Släppdatum: 2011-12-02

Ø  Utvecklare: Blitz Games

Ø  Utgivare: THQ

Ø  Plattform: Xbox 360 II PS3 II Wii II NDS

Total kattastrof.

Skribent: Zoiler

Efter att ha testat denna spelversion av den animerade filmen som släpptes förra året och inte trott mina ögon, gick jag in på sidan Metacritic för att kolla in de ytterst få recensioner som lagts upp. Jag förväntade mig ett bottenbetyg. Men...

En recensent hade gett spelet 89/100, med andra ord ett AAA-spel. Iofs gav samma sida 8.5 till Call of Juarez: Bound in Blood (...) och mellan 9 och 10 till alla Spindelmannen-spel, så deras betygsättning är aningen märklig, men även andra sidor (det är typ 5 som recenserat, max) har gett mellan 6, 7 och 8.

Jag läste deras texter annars hade jag aldrig trott på att de spelat samma spel som mig. Anledningen till det är att Puss in Boots suger. Det suger verkligen på en fundamental nivå, på ett sätt att jag inte kan se hur någon kan ha kul med det. Men uppenbarligen är så fallet. Jag fattar bara inte hur.

Jag spelade PS3-versionen och började spela med handkontrollen, men insåg att det var tämligen meningslöst då spelet är gjort för PS Move (eller som det verkar, Kinect). Jag började om med PS Move och då styr man kattens värja med Move-kontrollen, som svärdet i Skyward Sword.

Men det finns inget djup att tala om. Att det endast finns tre olika snabbtips när banorna laddas är väl ett betyg om något på hur kasst speldjup Puss in Boots har. Spelet går dessutom på räls, så du kan inte röra dig annat än i en halvcirkel runt motståndaren.

Fightingen består av fäktningsdueller. Mästerkatten springer automatiskt till en duell, motståndarna ställer sig i en ring och tittar på dig... i typ 1 minut utan att göra något. Du viftar med kontrollen för att styra värjan, hur du viftar spelar ingen roll eftersom de blockar precis allting. Trots att min katt är övermänskligt snabb parerar alla fiender med omänsklig snabbhet, även när de inte är vända mot mig.

För tanken är inte att du ska besegra dem på det sättet, utan genom att vifta på med PS Move tills du fyller en mätare och kan välja mellan två attacker – sparka till din motståndare så han flyger bakåt, gärna i i någon typ av fälla (typ ett älghuvud som ramlar över honom, eller så att han vacklar ut över någon avgrund) eller hoppa på honom i en mjauande raseriattack och klösa skiten ur honom (men då besegras de inte, så jag förstår inte syftet). När du har besegrat en fiende ställer sig nästa klon i position och så upprepas processen genom hela det två timmar långa spelet. Japp, två timmar, sedan är spelets story slut och du får, om du vill förlänga lidandet, köra challenges som består av minispel som du redan provat i storyn och hatat. Tyvärr är två timmar för långt eftersom du hinner få ont i armen av allt meningslöst viftande långt innan dess.

När du inte slåss får du se på när spelet springer vidare med katten automatiskt och trycka på en knapp ibland för att hoppa (tajming spelar ingen roll) eller föra Move-kontrollen åt sidan när någon kastar saker eller rusar mot dig. Du saknar all form av kontroll, det är inte det minsta roligt och görs mycket bättre i andra liknande Move-spel på räls.

Det enda positiva är att grafiken och ljudet är helt okej, med snygg päls på Mästerkatten och bra animationer. Flera av röstskådisarna lär vara från filmen.

Slutsats: Jag är medveten om att det är ett barnspel men bespara dem detta och lär dem gilla riktiga spel, dessutom är det ändå över på två timmar så vad är poängen? Spelmekaniken är något av det sämsta jag spelat på länge, totalt poänglöst. Spelet avslöjar dessutom vad som händer i filmen så det är klart man hellre ska gå och se filmen och inte få handlingen förstörd av denna interaktiva sörja.

2/10 – Värdelöst