Syndicate

Ø  Genre: FPS

Ø  Släppdatum: 2012-02-24

Ø  Utvecklare: Starbreeze Studios

Ø  Utgivare: Electronic Arts

Ø  Plattform: Xbox 360 II PS3 II PC

Ett habilt försök.

Skribent: Zoiler

Året är 2069 och världen styrs av jättelika företag, kallade Syndikat. Teknologin har gått framåt enormt och för att få tillgång till teknologin och därmed inte vara helt avskärmad från samhället, går man till valfritt syndikat och får ett chip implanterat i hjärnan. Detta ger dig tillgång till nätverket (vilket betyder allt i framtiden) och du blir medlem i syndikatet. I utbyte kan syndikatet kontrollera dig till stor del, de vet allt vad du gör.

Alla storföretagen vill ha en så stor bit av kakan som möjligt, vilket ofrånkomligen leder till krig syndikaten emellan. Eliten i detta krig är ”agenterna”, genmanipulerade supermänniskor som kan hacka i stort sett vad som helst, inklusive andra människor (tack vare chippet i hjärnan), vapen, elektronik. Du är agent Miles Kilo. Gå in under options, ta bort autoaim, och börja hacka. 

POSITIVT

Coop – Syndicate stödjer coop för upp till 4 spelare. Detta fungerar ungefär som Left 4 Dead, men lite mer riktat och inte lika avancerat. Det finns nio banor att ta sig igenom och de är alla nya, dvs de finns inte i storyläget. I takt med att du dödar fiender får du exp och annat som kan användas till att uppgradera vapnen, din karaktär och dina förmågor.

Väl inne i spelet gäller det att samarbeta med dina tre lagkamrater eftersom det faktiskt är ganska svårt, även på normal. Speciellt när man möter fiendeagenter, rushar man då är man körd för de tål asmycket. Det gäller att hela sina lagkamrater (vilket ger poäng) och ge dem understöd. Dör alla fyra så får man börja om från senaste checkpointen, vilket kan vara en bit tillbaka. Det jobbiga med det är att man då förlorar all dittills intjänad exp.

En ganska stor nackdel med uppgraderingssystemet är att man måste hitta ett speciellt chip om man vill uppgradera ett speciellt vapen. Det enda sättet att få tag i chip är genom att ”chiprippa” en kraftfull motståndare (klicka på högerspaken nära honom när han är nere för räkning). Men det är bara en av de fyra som spelar som får göra det, och det finns bara en eller max två per bana. Det leder oftast till att man kämpar för att få ner honom och sedan springer någon annan idiot in som inte gjort någonting och tar chippet framför nästan på en. Dessutom är det slumpmässigt vilket man får. Uppgraderingssystemet blir lidande.

För att inte tala om att vapnen är nerfade i multiplayer. Det man uppgraderar till är standardvapnen i singleplayer.

Vapnen – Det finns ganska många vapen. Vissa är exotiska framtidsvapen som lasergeväret eller ett slags pulsvapen som paralyserar fienden, men lejonparten är konventionella. Gemensamt för dem alla är att de är sköna att skjuta med och låter bra. Gillar att man kan döda med ett skott i huvudet (om de inte har för mycket huvudskydd). Att gå loss med maskingeväret är en fröjd, den äter igenom fienderna som termiter äter igenom trä och lämnar kvar blodiga, lemlästade högar.

Grafiken – Överlag är den positiv men jääklar vad mycket bloom man använder. Går du nära en lampa så blir hela skärmen bländande vit. Alla möjliga sorters ljuskällor påverkar dig till den grad att det blir löjligt och snyggt på samma gång. Ljussättningen är bra, men den är verkligen inte realistisk. Jag har aldrig sett ett spel med så mycket bloom lightning. I övrigt är texturarbetet ganska tveksamt, effekter som eld pinsamma och bilduppdateringen bra.

Lokalerna man springer runt i växlar mellan sterila framtidsområden (kusligt likt Deus Ex när man åker upp i just en sån rund glashiss och går in i ett vitt kontor) och sketna, regniga slumställen. Det är ju framtiden så förvänta er flygande bilar lite här och var.

En detalj är att grafiken skiljer sig mellan storyläget och multiplayer. Exempelvis, när det regnar i multiplayer och du kollar uppåt så blir det regndroppar på ”ansiktet”, men den effekten är frånvarande i singleplayer. Elden ser skitdålig ut i singleplayer, men i multiplayer har man lagt på en bloomeffekt och den ser bättre ut. Mycket märkligt, oftast ser ju singleplayer bättre ut än multiplayer.

AI:n – Ganska bra AI faktiskt. Jag märkte att om man står med siktet redo så tittar fienderna inte fram från sina skydd lika ofta. Dessutom flankerar de, slänger granater ofta, springer bakåt samtidigt som de skjuter, och är inte lika lättlurade som i alla dussin-FPS.

Utmaningen – Utmanande i coop, och även SP ger visst motstånd (på normal till och med). Fräscht när dagens FPS är allt för lätta att springa igenom

NEGATIVT

Singleplayer – Jag tyckte det var godkänt på sin höjd. Storyläget är kort (5-6 timmar), och ganska ointressant rent story- och karaktärsmässigt. Man springer igenom korta segment (banor) på en 15-30 minuter, det är helt och hållet linjärt och det följer samma mall som de flesta andra FPS – du kommer till ett rum, fiender väller in i rummet, du dödar dem tills de slutar spawna. Vid ett fåtal tillfällen får man lösa enkla pussel, men annars är det väldigt rakt på. Fiendevariationen är klen.

Det som skiljer Syndicate från andra FPS är just hackerkrafterna. Du kan få folk att göra självmord, övertala dem att döda sina egna och få deras vapen att baktända. Man kan också hacka granater så att de inte exploderar, turrets så att de skjuter fienden och dörrar för att ta sig vidare. Slutligen kan du aktivera ett ”berserkläge” som saktar ner fienderna och ger dig mer skada. Det är kul att använda krafterna, men man kan inte använda dem så jätteofta eftersom man måste ladda upp dem genom att döda. Dessutom borde man självklart lagt in fler krafter att leka med.

Att hacka är för övrigt inte mer avancerat än att hålla in en knapp.

Bossfighterna –  Det finns inte så många, men de agenter man möter är kulsvampar. De kan ta svinmycket stryk. Förvänta er att dö några gånger innan ni klarar dem även på normal. Det är dock en skön känsla när man väl klarar dem.

Tutorials –  När man lär sig en ny kraft måste man gå igenom en tråkig tutorial som tar några minuter. Här överförklarar man hur det går till och istället för att få prova kraften i verkligheten så görs det i ett simuleringsrum. Tråkigt och inte särskilt påhittigt.

Slutsats: Syndicates singleplayer är kort, storyn och karaktärerna är oengagerande och man känner ingen koppling till omgivningen. Det känns som man springer omkring på just separata, uppdelade banor – spelvärlden existerar inte och man kan inte prata med någon. Krafterna är en kul grej, men alldeles för outvecklat. SP var dock tillräckligt bra tack vare utmaningen, grafiken och det solida skjutandet med många olika vapen för att jag kände att jag ville spela igenom det, vilket är mer än man kan säga om många andra FPS.

Med coopläget får man en total livslängd på åtminstone 10 timmar, mer för de som vill jaga exp för att maxa stats, ellre helt enkelt tycker det är kul att spela de nio banor som finns med polare eller anonyma. I sina bästa stunder när man samarbetar strategiskt i coop fungerar spelet verkligen, men det finns för få banor och de tämligen ointressanta krafterna är inte motiverande nog för att få mig att fortsätta spela online när jag väl klarat alla banorna. Dock, helt ok underhållning som resulterar i en svag sjua. Men Starbreeze kan, som vi vet, bättre.

7/10 – Bra