Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Binary Domain

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2012-03-03  |  3175 besökare

Betyg: Betyg: 9


 

 

Ø  Genre: TPS

Ø  Släppdatum: 2012-02-24

Ø  Utvecklare: Yakuza Studio

Ø  Utgivare: Sega

Ø  Plattform: Xbox 360 II PS3

 

Om Terminator, Gears of War, Yakuza och Contra fick en bäbis.

Skribent: Zoiler

 

Kära läsare, årets överraskning är här. Likt Vanquish, Enslaved och många andra spel som jag känner starkt för men som säljer dåligt, kommer Binary Domain att sälja dåligt trots att det är ett jättebra spel ni inte bör missa. Det är få som ens bryr sig om att recensera det på metacritic, betygen blir inte speciellt höga eftersom det inte är en titel med hög budget/mycket marknadsföring/ett spel man SKA sätta bra betyg på efter mall, och användarbetyget ligger på runt 9/10.

Men ni vet vad ni ska göra; läs recensionen och ut och köp.

 

POSITIVT

 

Storyn – Binary Domain har en riktigt medgripande berättelse. Bakom spelet ligger skaparen av Yakuza. Detta ger oss långa mellansekvenser (inte FÖR långa - MGS, jag tittar på dig) med en vuxen story och intressanta karaktärer. En fransk mördarrobot? Check. Bad ass afroamerikan? Check. Brittisk MI6-elitsoldat som har något uppkört där solen inte skiner? Check.

Året är 2080 och robotar är vardagsmat, som tjänare och väktare. Ett amerikanskt bolag, Bergen, leder robotutvecklingen och har vuxit sig enormt stora, på bekostnad av det konkurrerande japanska företaget Amada.

Spelet börjar med att en man dyker upp hos Bergen och för oväsen, för att till slut slita av sig skinnet i ansiktet och, istället för ben och blod, blottlägga metall och kretsar. Robotar, förklädda som människor – och hybriderna är inte ens själva medvetna om det. Detta är ett brott mot Genevekonventionen och spelet går nu ut på att en elitstyrka (du och medlemmar från andra nationer) skickas till Tokyo för att hämta hem grundaren av Amada corp för brott mot mänskligheten.

Storyn växer sig ju mer du spelar och man bjuds på en del överraskningar och vändningar. Framförallt är berättelsen vuxen och mellansekvenserna långa och välgjorda, samtidigt som det bjöds på en del skratt på grund av humorn. Temat som behandlar vad som kan klassas som liv är också intressant. Jag fann mig själv till och med hålla med antagonisten i slutändan.

Det är synd bara att spelet inte är längre än 8-10 timmar eftersom det finns många sidospår i storyn som skulle kunnat utforskas. Även om storyn förändras lite beroende på vilka val man gör.

 

Gameplay – Binary Domain är i stort sett Gears of War med robotar, men ändå inte. Det är baserat på att man ska ta skydd, men man kan definitivt rusha.

Spelet använder sig av i stort sett samma skyddssystem som Gears om än inte lika bra. Du kan glida in mot skydd, men inte från lika långt avstånd som i Gears och inte lika smidigt. Du kan volta över och springa runt skydd, men inte heller det är lika smidigt som i Gears. Du kan också rulla, men inte lika smid... ja ni fattar. Dock ett helt kompetent system som är bättre än de flesta andra i genren.

Du har konventionella vapen (tre åt gången + granater) som kan uppgraderas för valuta du får genom att döda robotar och möter för det mesta vanliga gröna robotar men ju längre man kommer desto mer varieras det med större, smartare och vigare robotar.

Trots att detta i viss mån är repetitivt så är det så kul att skjuta dem och tempot så högt att man inte tröttnar. Jag vet många som spelat igenom spelet på en sittning och jag själv hade svårt att slita mig ibland.

Dessutom hinner det aldrig riktigt bli tröttsamt eftersom det alltid är något nytt och annorlunda runt hörnet. Kanske en av de många häftiga bosstriderna, jetski-åkning, biljakter, glida nedför en vattenrushkana, hålla ställningen mot horder av fiender, eller rädda en lagkamrat från att bli neddragen av robotar.



Fysiken – Fysiken har en stor roll att spela i Binary Domain. Du kan skjuta sönder robotarna i dess beståndsdelar mer eller mindre. Metallen flyger när du urladdar i fienderna. Du kan skjuta av ben och armar, yttre rustning, och huvudet. Som ett extra taktiskt inslag blir fienderna så konfunderade när du skjuter av dem huvudet att de börjar skjuta mot sina medrobotar. Skjut huvudet av en större robot så kan en svår motståndare helt plötsligt bli din bästa vän.

En annan riktigt häftig grej är att momentum finns kvar och att robotarna reagerar på att de blir träffade. Springer de framåt mot dig och du skjuter sönder benen så faller de och glider framåt. Har de blivit av med båda benen så kravlar de mot dig Terminator-style och försöker greppa tag i dig. Pepprar du en robot i en backe så rullar plåtbitar nedför backen (men försvinner sedan tyvärr).

Om du skjuter en robot i ansiktet så flyger huvudet bakåt och plåten faller bort så att Terminator-facet kommer fram. Det är härligt att skjuta robotar i skallen, helt enkelt.

Fysiken gäller även dig, så om en biffig robot slår till dig så kan du flyga några meter.


Bossarna – Underbart med så många härliga och unika bossar, här påminner det om Contra. Oftast vinner du genom att skjuta bort armorn och blotta känsligare delar. Varje fight kändes unik och gav dessutom bra utmaning, till och med på normal (finns två ytterligare svårighetsgrader när man varvat normal).



Grafiken – Inte jätteimponerande men regnet i början är bland det snyggaste jag sett i ett spel och karaktärerna ser riktigt, riktigt bra ut, även i mellansekvenserna som är renderade i spelmotorn. Imponerande, även om stilen är lite tecknad a la Yakuza.

Flyter på ovanligt bra gör det också. Har hört recensenter som klagar på bilduppdateringen men bortsett från någon bossfight så var det riktigt stabil och mjuk framerate på Playstation 3. Går hur snabbt som helst att svänga runt 360 grader.

Snygg motion blur också, bra ljuseffekter, rök, och jag gillar hur man ibland går sömlöst från quick time event eller mellansekvens till gameplay. Gillar också hur blod, sår, skador och sånt framställs så att en person inte bara är helt ren när den blivit skjuten. Sen får jag Terminator-vibbar varenda gång jag ser fienden genom ett rökmoln och bara ser deras röda Terminator-ögon komma närmare ^^



AI:n – De vanliga robotarna är inte så jättesmarta, men så är det också robotar så det har sin förklaring. Det finns farligare robotar som är smartare och svårare att besegra och dessutom utnyttjar de flesta av fienderna skydd på ett bra sätt. Att möta en grupp fiender som långsamt pressar framåt bakom sköld är inte helt lätt om man saknar granater och dessutom befinner sig under snipereld.

Men jag blir imponerad av hur de anpassar sig efter hur de blir skjutna, som jag berättade om innan.



Ljudet – Bra musik och riktigt bra röstskådisar!

NEGATIVT

 

RPG-valen – Ibland frågar dina lagkamrater dig vad du tycker och du kan då svara dem. Om du svarar ”rätt” så blir de mer kompisar med dig, om du svarar ”fel” så börjar de ogilla dig. Detta påverkar storyn och slutet i viss mån, men inte så mycket som det borde göra. Många var de tillfällen då jag hade velat att ett visst beslut skulle få större konsekvenser, eller att jag skulle få möjligheten att påverka vissa scener.

Framförallt är svarsalternativen ofta helt utflippade. Du kan typ säga idiot till någon när han frågar dig vad du tycker om situationen. Men det leder iofs till rätt roliga samtal.

Jag tycker inte funktionen är negativ i sak men nu kändes det mest som en gimmick när de hade kunnat göra så mycket mer av det.

Du får också välja vilka lagkamrater du vill ha med dig. Mitt första val föll på två tjejer och då kom kommentaren att jag var sliskig. Haha. En annan gång hade någon blivit skjuten och jag valde ändå att ta med personen i mitt lag, vilket personen ifråga inte var så glad över i en mellansekvens efteråt. Så det påverkar en del ändå.



Trånga och inte så exotiska miljöer  Det är väl det största problemet. Man går tyvärr i oftast i trånga korridorer utan något utrymme att röra sig (även om det ibland öppnar upp sig). Hade gärna sett lite större områden och framförallt lite mer exotiska miljöer. Nu sprang man runt i slummen, kloaker, industriområden, hamner, skeppsbyggen, sterila fabriker... ungefär 80 % av tiden.



Multiplayer
– Att det ens finns MP är bra men ska jag betygsätta flerspelarläget så är det inte särskilt bra. För att ta TDM som exempel så fungerar det nästan precis som Gears of War men bygger mycket mer på att man ska gömma sig. Banorna är också för stora och dåliga så du kan bli spawnägd och vill man så är det bara att stå och fega så vinner man. När striderna väl är öppna är det kul men alla är så fega att man oftast hittar dem på ett visst ställe genom hela matchen eller i spawnpunkten med snipers.

Ett annat problem är att man måste köpa utrustning. Dvs, spelar du bra (jag blev MVP i min första match mot folk som var lvl 40 etc, eftersom  spelet påminner så mycket om Gears som jag spelat sönder) så kan du köpa raketkastare, bättre sniper och sånt. Men dör du så tappar du den utrustningen.

Bra i sig, men jag föredrar att det är som i Gears att specialvapnen ligger utplacerade och så får man tävla om dem. Nu vet man ju inte vem som har vad. Dessutom måste man köpa medkits, hade föredragit att man regenererar liven även när man är nere. Ofta förblöder man till döds.

Sen finns det ”horde” också, men det gav jag upp rätt snabbt eftersom jag inte kunde hitta hur man köper eller hittar mer ammo. När de 4 ammopacken som låg på banan var slut fanns det ingen mer ammo på våg 5 (av 50) och då är det ju lätt. Finns det en sån funktion så får de gömma den lite mindre, och i så fall kanske det kan vara kul.





Slutsats: Ett storydrivet singleplayerspel med högt tempo och en grym berättelse, Binary Domain är ett spel som antagligen inte kommer sälja så bra som det förtjänar, men som är en juvel att ha i samlingen. Missa inte.

 

 

9/10 – Fantastiskt



Prisjakt © 2000 - 2022 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.