Birds of Steel

Ø  Genre: Combat Sim

Ø  Släppdatum: 2012-03-13

Ø  Utvecklare: Gaijin Entertainment

Ø  Utgivare: Konami

Ø  Plattform: PS3 II Xbox 360

Flyghistorik för simulatorfanatikern.

Skribent: Filip_M

För att förklara förutsättningarna för denna ”minirecensionen” så behöver jag återkoppla till mitt ljumma intresse för flygspel och –simulatorer. Vad som kan tyckas vara intressant med att susa omkring i högan sky med en MiG eller vad nu de nyaste modellerna kallas har jag aldrig förstått. Därför dras jag endast till arkadflyg, som Ace Combat, men då är det ändå på håret att jag blir intresserad. I ljuset av detta så kan jag tyvärr inte sätta något rättvist betyg, och har som konsekvens avstått från att göra det alls. Det är inte min genre, helt enkelt. Men eftersom jag fått det och har setts det prisas av andra som en av de bästa flygsimulatorerna på konsol så skriver jag ändå ett stycke för att uppmärksamma folk på att det finns och kan vara ett bra alternativ för simulatorfans.

Birds of Steel är en spirituell uppföljare till de uppmärksammade kultspelen i Sturmovik-serien. BoS tar oss tillbaka till andra världskrigets bråda dagar och låter oss lösa konflikten i luftrummet, med möjlighet att strida för både USA och Japan. Det läggs stor vikt vid viktiga strider i Stilla havet med andra ord, som t.ex. Pearl Harbor och Wake Island. Uppgifter som erbjuds är att strida mot andra plan, utföra bombräder, stoppa fartygskonvojer och understödja trupper samt eskortera viktiga föremål. Det finns även multiplayer och co-op för fyra.

Saken är den att BoS troligtvis inte lyckas få det att vattnas i munnen på allmänheten, utan endast på de få utvalda som tycker om flygsimulatorer i alla storleker och former. När andra lägger sin emfas på dogfights och hur coolt det vore att spränga saker i luften så stoltserar BoS med över 100 välgjorda flygplansmodeller, autentisk kontroll (ammo och bränsle kan ta slut liksom..), 20 perfekt återgivna platser och viktiga strider från WWII. För att nämna några nyheter och inslag. Det är som upplagt för att bli en finemang simulatorupplevelse med andra ord, och det har uppmärksammats av flera recensenter. Vissa kallar det för den bästa flygsimulatorn som någonsin har hedrat konsollerna med sin närvaro.

Jag som är mer av en casual gamer rörande sånt här tycker det är rakt av stentråkigt. Outhärdligt. Redan under tutorialdelen gick det långsamt, grafiken var ful och hackig (även om det är enorma ytor som man bjuds på, och planen går sönder rätt så effektfullt faktiskt), kontrollen överdrivet krånglig, dialogen kass (personer läser från häftet i princip – Pearl Harbor attackeras och en av mina kamrater utbrister något i stil med ”Oh no, we’re under attack!” med robotröst) och det handlade mer om att flyga rätt, skjuta i omgångar och sen vänta 30 sekunder på att planet skulle ladda om sin ammunition. Som jag ser det så tar tiden då man flyger tar över själva actiondelen. Tristessen gjorde att jag tappert gav upp efter kanske fem uppdrag.

Nej, poängen med detta är väl i princip att hojta till och uppmärksamma om att det finns en bra flygsimulator för er därute som har problem med att hitta vettiga titlar i denna utrotningshotade genre. Spelet ligger på en stabil 8/10 på metacritic och hyllas i stort sett enhälligt för dess realism, innehåll och spelglädje – förutsatt att du är just simulatorfanatiker. Nybörjare och arkadlirare undanbedes lite försiktigt att ge BoS en chans.