Dragon's Dogma

 

 

Ø Genre: RPG

Ø Släppdatum: 2012-05-25

Ø Utvecklare: Capcom

Ø Utgivare: Capcom

Ø Plattform: Xbox 360 II PS3

 

Ett intressant och annorlunda RPG med brister.

 

En blandning mellan Skyrim och Dark Souls var förhandstipset för Dragon’s Dogma. Och efter att ha spelat spelet kan man väl säga att det stämmer ganska bra. De öppna världarna från Skyrim, med draktemat, och känslan från Dark Souls.

Efter att ha format din karaktär (bågskytt, krigare eller magiker) i den välgjorda karaktärseditorn och tagit dig igenom tutorialen öppnar spelet med en film. En drake ploppar fram ur ett hål i himlen och i sällskap med tusentals harpyor stormar den fram över havet mot en kustbelägen och intet ont anande by. Samma by som du, The Arisen, bor i.

När draken anländer rusar du till attack men blir snabbt besegrad. Draken använder sin klo som tandpetare och sliter ut ditt hjärta. Samtidigt som han mumsar på det reciterar han någon sorts formel.

Trots att du nu är hjärtlös vaknar du konstigt nog upp nästa dag och här börjar spelet och din jakt på hämnd på draken. Du är The Arisen, den utvalde. Time to slay some dragons. Och tusentals andra mytologiska bestar.

När ni har läst recensionen måste ni tänka på att det här bara är min åsikt, och att det absolut inte är säkert att den stämmer överens med eran. Jag vet att det finns en mängd personer som gillar Dragon’s Dogma, vissa tycker att det är årets spel till och med. Jag skulle kanske också tyckt det om inte för några designtabbar, som drar ner min upplevelse ordentligt.

 

POSITIVT

 

Grafiken – Det är ganska ovanligt att ett så här stort spel är så snyggt som det är. Det är kanske i klass med Skyrim storleksmässigt, det är väldigt stort, men ser ändå bra ut. Framförallt är ljussättningen väldigt lyckad. Det finns ett komplett natt/dag-system. På nätterna är det becksvart! Man ser inte ens stigen man går på. Och kontrasten mot den skinande solen på dagen blir då så mycket större. Man kan se på skuggorna att tiden går och att det blir mörkare och mörkare, även molnen rör sig. Att vegetationen rör på sig (något för mycket men ändå) gör det också mer tilltalande.

Något annat som är lyckat som få andra spel ens har tänkt på är interaktion med spells. Du kan sätta eld på fiender så de börjar brinna och rullar runt på marken för att försöka släcka. Eller så kan du blöta ned dem så de lättare skadas av elattacker. Partikeleffekterna ser överhuvudtaget bra ut och det gör även alla monster i spelet.

Däremot dras spelet med en del pop-in och en långt ifrån stabil framerate. Och karaktärer överhuvudtaget ser inte något vidare bra ut (ansikten, utrustning, lipsync etc).

 

Känslan – Få spel har så hög äventyrskänsla som Dragon’s Dogma har. Det är långt till varje uppdrag, man blir nervös när det börjar skymma, man vill absolut inte stöta på något farligt monster eftersom autosparningen är högst tveksam och man lätt kan dö på några smällar. I Fable reser du dig upp direkt efter du dött och spelare vidare från samma ställe. I DD kan du förlora en timme om du har otur.

Musiken är sparsam men när den väl går igång så bidrar den starkt till stämningen. Som när det blir natt och stjärnklart och någon helt plötsligt börjar sjunga för första gången i spelet.

 

Pawnsystemet – En ”pawn” är en medhjälpare du har med dig i ditt party. Du har en main pawn som du alltid har med dig och så kan du hyra in två till från andra spelare, online. Så om du är lvl 20 i spelet kan du hyra in pawns som är lvl 20 gratis. Det är alltså andras IRL-spelares pawns.

Dessa kan ha kunskap om vissa quest, områden eller fiender som de kan dela med sig av, som du ännu inte upptäckt. Och dessutom kan din egen pawn användas av andra spelare (utan att det påverkar din spelsession) och ha med sig presenter och extra erfarenhet när din pawn kommer tillbaka.

I och med pawnsystemet blir svårighetsgraden variabel. Du kan själv ställa in den, kan man säga, genom antalet pawns du tar med dig. Tar du med dig tre stycken (fullt lag) blir spelet inte jättesvårt. Visst, du dör en hel del men det är helt överkomligt och blir lättare och lättare ju högre lvl du blir eftersom fienderna inte skalar med dig.

Men du kan också välja att bara köra med din main pawn eller helt ensam – då blir spelet riktigt utmanande.

Du kan beordra dina pawns att antingen skydda dig, attackera eller komma till dig men de sköter sig själva kan man säga. Du ger dem olika skills att använda, därefter använder de dem själva.

Däremot tjötar pawns väldigt mycket. De har sånt otroligt usel korttidsminne att de upprepar sig varenda gång en fiende kommer. ”Even in number a weakling is a weakling still”, ”there’s strength in numbers”, snow harpies, Arisen”, ”They’re masterworks all, you can’t go wrong”... ja, jag kan räkna upp massa fler citat från dessa ständigt babblande pawns som hela forumvärlden pratar om. Det är störande och komiskt på samma gång.

Pengar betyder något – Riktigt kul att se att pengarna betyder något. Man behöver till ferrystones, till vapen och utrustning som kostar skjortan, till att uppgradera sina vapen och annat. I många spel kan man inte köpa något intressant i butiker, men i Dragon’s Dogma kan man både köpa i butik eller hitta loot i kistor eller av fiender.

 

NEGATIVT

 

Ingen fasttravel – Det här är faktiskt det som sabbade spelet för min del. Vissa verkar gilla det, men inte jag. Som jag tidigare sagt är det låååånga sträckor att gå i spelet. Dessa är kantade med samma spawnande banditer och vargar varje gång du går sträckan. Du kan inte springa mer än 10-15 sekunder innan du börjar flåsa som en otränad fetknopp.

Jag förstår det bara inte. Uppdragen ligger kilometer bort från huvudstaden. Du kan teleportera tillbaka till huvudstaden efteråt, så länge du köper en ”ferrystone”, som är dyr, men det finns inget sätt att snabbt ta sig till ställen man redan besökt. Om jag så bara vill prata med en person i en borg jag varit i så måste jag ta resan dit på 10 minuter och råka ut för alla respawnande fiender återigen.

Det enda man kan göra är att sätta ut en s k ”portcrystal” någonstans på kartan. Då har du ETT ställe du snabbt kan komma till. Om man har varvat spelet och startar new game+ så får man plötsligt tillgång till obegränsat med portcrystals och kan därmed skapa sitt eget fasttravelsystem. Varför de inte har gjort så från början är helt ofattbart från min sida. Det hade gjort spelet så mycket bättre.

Jag inser att de gjort så för att man ska behöva tänka på natt/dag-systemet, att fienderna blir starkare på natten osv, men nu känns det bara som ett jobb att gå iväg till olika quests. Man kan ändå sova till morgonen och sedan ta sig an de flesta uppdrag utan att det hinner skymma om man skyndar sig.

 

Striderna – Egentligen är striderna säkert bra och jag känner att jag inte borde placera det som ett minus, men jag ville spela som mage och magikers är uppenbarligen svaga i Dragon’s Dogma. Hade jag valt en assassin eller krigare kanske det hade gått bättre. Förvisso kan man byta till just dessa när man vill under spelets gång (efter ett tag), men nu ville jag spela som mage.

Dessutom hade magikern inga roliga spells. Det såg så ut på filmerna innan spelet släpptes, men nej. Och det är inte alls flytande, man måste vänta och stå och ladda innan man kan skjuta en eldboll t.ex. Under den tiden kan man lätt bli attackerad så att attacken avbryts.

I övrigt kan sägas att en intressant grej med striderna är att du kan klättra på de stora fienderna (hydror, troll, ogres etc), till och med på en grip (delvis lejon, delvis fågel) när den försöker flyga iväg. Eller ja, stora och stora, du kan t o m klättra på en kossa om du så vill.

Stridsystemet är dock intressant och spelar man som allt annat än magiker är det bra, speciellt jämfört med andra spel i genren. Men som just magiker kände jag inte att jag tillförde jättemycket, mitt party gjorde en stor del av jobbet. Dog någon i partyt var det dessutom bara att springa dit och återuppliva dem, och håller man själv på att dö kan man gå in i menyn och ta liv när som helst (och det fylls på direkt).

Men som sagt, det är ingen stor nackdel och jag hade provat på andra klasser om jag inte tappat lusten på grund av all backtracking.

 

Storyn – Ja... den är inte särskilt bra alls faktiskt. Och med de livlösa karaktärerna blir det inte bättre. Om du väl har sett en filmsekvens som för handlingen framåt kan det ta 10-20 timmar innan du ser nästa. Det fungerar inte riktigt. Och dessutom går man runt och gör saker som jag inte känner för själva huvudstoryn framåt alls. Som att de bara är där för att finnas där.

Spelet saknar starka karaktärer och att man själv kan påverka handlingen med dialogval etc.

 

Gränssnittet – Inte det bästa. Jobbigt att hålla på och föra över alla material man hittar till ens ”stash” eller att hålla på och växla mellan main pawn och en själv när man ska sälja och köpa saker.

 

 

 

Slutsats: Ett väldigt annorlunda RPG, detta Dragon’s Dogma, och ett som jag tror man måste testa för att se om man gillar eller inte. För min del föll det på just alla tidsödslande resor som inte tillför mig något. Har jag slitit i en timme för att ta mig till ett ställe vill jag inte behöva gå samma väg igen och igen, det kallar jag för backtracking. Det var den avgörande nackdelen för min del, och det är löjligt för det är bara ett designbeslut som de dessutom fixade i och med new game+. Att storyn var dålig hjälpte inte heller.

Men det har många intressanta idéer, coola fiender och strider, och kändes väldigt fräscht. Det är också ett stort, stort spel som ni kan lägga hundratals timmar på om ni gillar det. Och med tanke på hur det mottagits av andra gamers så är det hyfsat stor chans att ni gör det. Så testa gärna om ni inte har problem med det jag hade problem med, det kan vara det bästa ni gjort i spelväg i år.

 

 

7/10 – Bra