Lollipop Chainsaw

Ø Genre: Action

Ø Släppdatum: 2012-06-15

Ø Utvecklare: Grasshopper Manufacture

Ø Utgivare: Warner Bros

Ø Plattform: Xbox 360 II PS3

Zombies, nakna hejaklacksledare och pratande huvuden – japp, det är japanskt.

I Lollipop Chainsaw kontrollerar du Juliet Starling, hejaklacksledare tillika zombiejägare, inte helt olikt en viss Buffy Summers. I början blir Juliets nya pojkvän Nick biten av en zombie. Ett emo i Juliets skola känner sig nämligen mobbad och kallar fram en rutten zombiedimension varifrån zombies med en förkärlek till rocknroll faller ut.

Istället för att låta Nick zombifieras hugger hon av honom huvudet (ja, med magi såklart) och låter honom hänga på hennes rumpa via ett bälte under resten av spelet. Inte helt fel kanske, förutom att, ja, han är ju bara ett huvud.

I vilket fall är det nu upp till Juliet, hennes motorsåg och hejaklacksmoves, samt hennes galna familj att stoppa zombiespridningen och rädda världen! Och slicka lite på klubbor under tiden!

POSITIVT

Lättsam story och humoristiskt – Det är skönt med ett spel som inte tar sig på allvar och behöver vara så episkt som alla andra spel känner sig tvingade att vara nu för tiden. Humorn är grym, jag småskrattade för mig själv flera gånger. Zombierna säger helt sjuka saker. Dock, inget för barn, eftersom orden de använder är nog så vulgära. En av ledarna anfaller dig till och med genom att ”skjuta” bokstäver mot dig – att akta sig för ord som ”slut” är inget man har gjort i spelväg förut, haha.

Storyn är verkligen lättsam och även om den inte är alls djup så fungerar det.

Spelet vinner helt klart mycket på humorn och att det är helknäppt. Bara en sån sak som att Juliet täcker sina privata delar när man.. ähum.. drar ner kameran för att kolla in marktexturerna närmare. Jag fick till och med ett achievment för att jag var en perv ^_^

Hela paketet – Det är svårt att peka på något särskilt som är bra, för det känns verkligen som att spelet är större än sina beståndsdelar. Gameplayet är inte något banbrytande, du dödar zombies, och enbart zombies, med motorsågen (och senare en bössa) och låser upp kombos, nya kostymer (som försöker vara så utmanande som möjligt – vilket fungerar), och extra hälsa/styrka etc för pengarna du dödar zombies med. Ju snyggare och fler zombies du dödar på kort tid desto mer cash får du.

Stridssystemet fungerar utan att glänsa, även om man helt klart borde ha låtit Juliet ha fler kombos i början. Jag låste absolut inte upp alla kombos, men så satsade jag på liv istället. Vilket kanske var onödigt eftersom spelet var lätt på normal. Du kan inte bara buttonmasha dig igenom  men det kräver inte heller någon större strategi, bara hoppa undan mycket så överlever man.

Musiken – Med underhållande, lättsamma låtar som ”Hey Mickey” eller ”My Boy Lollipop” är soundtracket poppigt och skönt, blandar även in RocknRoll. Passar spelets stil perfekt.

NEGATIVT

Variationen – Det är ett kort spel, runt 5-6 timmar, men man hinner ändå bli lite less på repetitionen. Det finns en typ av fiender, zombies, och alla kan besegras med samma strategi. Jag såg väl mest banorna som en transportsträcka fram till ledaren som gav mer variation och orkade dessutom inte sträckspela, utan tog runt 2 timmar om dagen.

Ibland bryter man upp med lite spelmoment som går utanför mallen men varenda gång något sådant händer önskar jag mig tillbaka till zombieslaktandet, för det är ärligt talat inte särskilt underhållande att skydda Nick  genom att skjuta zombies när han springer runt en baseballplan eller att snabbt försöka trycka på rätt knapp 20 gånger i rad när man sätter Nick på en zombiekropp så han kan ta sig till sitt mål. Eller att köra skördetröska över zombies... låååångsamt.

Grafiken – Imponerar inte. Från svaga texturer på huvudpersonen själv till grafiken på själva banorna. Det känns knappt som ett xbox 360-spel, men äh, inget man tänker på direkt.

Kameran – Agh, hur jobbig den kan vara. Definitivt det mest störande momentet i spelet. Man kan röra den med högerspaken men den rör sig även automatiskt. Ett ständigt kämpande med att försöka få den dit man vill.

Slutsats: Lollipop Chainsaw är inte för alla. Det är knäppt japanskt och lättsamt, med en stor dos humor, grovt språk och en hel del sexanspelningar. Och jag tycker det är det bästa spelet som kommit ut från Grasshopper, som bland annat gjort No More Heroes, Killer 7och Shadows of the Damned. Och det följer tveklöst samma sjuka mall. Tekniskt och rent gameplaymässigt är det inget att förundras över men det vinner mycket på humorn och har en hög ”avkopplingsfaktor”. Svag sjua.

7/10 – Bra