- Genre: FPS/RPG
- Släppdatum: 2012-09-21
- Utvecklare: Gearbox Software
- Utgivare: 2K Games
- Plattform: Playstation 3/Xbox 360/PC
Ett spel gjort efter devisen laga inte det som inte är söndrigt.
När jag spelade Borderlands 2 funderade jag på vad som var nytt. Allting kändes så bekant. Jag bestämde mig för att läsa min två år gamla recension på Borderlands och efter att ha läst den kom jag fram till slutsatsen att det kändes så bekant eftersom det i stort sett är samma spel, fast givetvis med nya miljöer, ny story osv. Mer eller mindre allt jag skrev om för två år sedan gäller även nu.
Man ska inte laga det som inte är söndrigt och det har Gearbox sannerligen inte gjort med sin uppföljare. Alla som gillade ettan kommer således njuta av tvåan för det är ett patchat Borderlands, som någon uttryckte det. Man har helt enkelt förbättrat det koncept man hade och jag ser inget fel i det, det har ändå gått två år sen ettan.
Storyn är aningen bättre nu, men fortfarande inget att hänga i granen. Spelets kännetecken, alla gaziljoner vapen (och sköldar, buffs, mm), är nu mer varierade och belönande. Speciellt finns det numera coola granater, de som spelar med PhysX på PC får sig en rejäl treat. Miljöerna har lite större variation. Laddningstiderna har kortats ned. Musiken är riktigt bra måste jag säga. Och AI:n känns omarbetad, fienderna är smartare än förr.
Några nya klasser har också tillkommit (man stöter på de man spelade med i ettan när man tar sig genom storyn) och det största problemet med det är väl att commandon med sina torn för tillfället är obalanserat bra. Jag valde assassin för att den såg häftig ut på trailers, men jag vet inte hur coolt det är att kunna bli osynlig i fem sekunder och göra mer skada om man går bakom en fiende. Bra för att ge tillfälligt andrum, men eftersom man kan bli skjuten trots att man är osynlig på ren otur så är det ingen garanti att man kommer undan. Hade trott att hans spelsätt skulle vara mer unikt.
Även vapnen är lite obalanserade. Uzis/automatgevär är underrepresenterade medan bazookas, shotguns och även i viss mån snipers kan bli riktigt kraftfulla. Men det gör iofs inte så mycket för min spelupplevelse och det ska det inte göra heller.
Det som är jobbigast är snarare att man har ganska dåligt med platser för vapen, sköldar, osv i inventoryt så att man ofta tvingas droppa sånt man egentligen skulle vilja trycka på en knapp för att sälja direkt istället för att behöva gå till stan. Se Torchlight vs Diablo-syndromet.
Sen kan man även ge en känga till inladdningen av texturerna (på konsolerna), hur tänkte de där? När man kommer till ett nytt område läggs texturerna på i realtid framför ögonen på en under ett par sekunder och när man t.ex. tittar på en poster på en vägg så är den suddig på avstånd och när man går närmre ser man hur den blir skarpare i realtid. Lösningen känns inte helt snygg och det är såpass illa att jag reagerar varje gång det händer.
Slutsats: Borderlands 2 är aningen förbättrat på så gott som samtliga punkter jämfört med Borderlands och håller sig till det fungerande konceptet utan att ta några risker. Det är ett grymt coop-spel vare sig man spelar online eller splitscreen och man vet precis vad man får. Dvs, minst 25-30 timmar humoristisk FPS/RPG-underhållning med polarna - vad finns inte att gilla? Bara att köpa om ni inte redan gjort det.
8/10 – Mycket bra