Resident Evil 6

• Genre: Action
• Släppdatum: 2012-10-02
• Utvecklare: Capcom
• Utgivare: Capcom
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360/PC

Inte längre ett skräckspel, men bra ändå.

Resident Evil 6 har fått oförtjänt mycket kritik om man frågar mig. 67 på Metacritic i skrivande stund och inte bättre i svenska medier. Och jag förstår det till viss del eftersom det tar sin tid att komma in i spelet och förstå hur man ska spela det, alla orkar inte lägga den tiden.

Jag var likadan i början, efter att ha spelat Chris kampanj, som är mest shooter av de alla. Kallade spelet för Gears of Evil, Resident Warfare etc. För mycket action och allt för många brister.

Men jag rekommenderar att spela vidare och bita ihop om man inte gillar det med en gång, så finner man ett speldjup, en involverande story och ett väldigt ambitiöst projekt bakom den inledande besvikelsen. Det kanske inte är skräck längre, men som storyfokuserad coop-shooter är det ett riktigt bra spel. Ge det en chans.

POSITIVT

Storyn – I RE6 kan man välja mellan tre (plus en upplåsbar) kampanjer om cirka 7-8 timmar vardera och varje kampanj fokuserar på två huvudpersoner. Leon & Helena, Jake & Sherry och Chris & Piers. Jag gillar verkligen de välgjorda mellansekvenserna med grymt röstskådespeleri och fantastisk grafik. Snacket mellan duon i varje kampanj är bra och dessutom vävs kampanjerna in i varandra vilket gör att man vill spela alla fyra för att se allas sida av storyn. Karaktärerna är dessutom intressanta, Capcom har byggt upp ett karaktärsgalleri som växer för varje spel och kemin mellan Jake och Sherry är extra intressant.

Grafik och ljud –  Grafiken är väldigt snygg, miljöerna likaså, explosioner, effekter, känslorna i ansiktsuttrycken, läppsynken - man märker att det är en högkvalitativ produktion. Capcoms spel brukar se bra ut och RE6 är inget undantag. Jag måste berömma mängden kontextuella animationer när man dödar zombies med melee (utan att skjuta); beroende på var du är och vilket vapen du använder så dödar du fienden på olika sätt. Variationen är stor och animationerna flytande. Om man är uppmärksam och snabb nog kan man t o m kontra en fiendeattack om man trycker på en knapp precis innan man blir slagen.

Ljudet imponerar när det gäller rösterna, däremot lär ingen komma ihåg musiken i efterhand.

Coop –  Genom kampanjen, både offline via splitscreen och online. Förhöjer spelglädjen avsevärt.

Fienderna –  Fienderna är väldesignade och varje kampanj har egna unika monster och bossar.

Hållbarheten –  Den maffiga kampanjen håller i 25-30 timmar, vilket i sig är mycket spel för pengarna. Men lägg därtill de två lägena Mercenaries och Agent Hunt. Mercenaries är ett slags horde mode, där man kan låsa upp nya kostymer och karaktärer. I Agent Hunt kan du ta över en fiende i andra spelares spel och sätta krokben för dem. Jag vet de som spelat RE6 i över 100 timmar. Själv väntar jag i skrivande stund på en patch som bland annat lägger till co-op till den sista kampanjen (vilket kasst nog inte finns från början).


Leons kampanj –  Med reservation för att jag inte spelat den sista kampanjen så gillade jag Leons mest. Det är mer klassiskt Resident Evil, närmare Resident Evil 4. Här möter man nästan uteslutande långsamma zombies i drivor istället för J’avos som skjuter med automatvapen och bazookas. Det blir lite mer skräck när man vadar omkring i kloakerna och ser zombiernas skuggor kastas på väggen längre fram, eller när man måste ta sig igenom ett vattenfyllt ställe när man vet att en hajliknande varelse simmar omkring däri någonstans. Man får t o m lösa pussel!

Samtidigt gillade jag även Sherrys, men Chris kampanj (verkligen Gears of Evil) är däremot inte fullt lika bra.


Variationen –  Tre kampanjer, sex olika huvudpersoner. Dessa kör, flyger, krälar, springer, dyker, kör snowracer, motorcykel och skjuter sig igenom en mängd olika miljöer mot många olika monster och är med om en massa ”episka” actionscener. Man kan inte klaga på att det inte alltid kommer något nytt runt hörnet i alla fall.

Kampanjerna är dessutom olika till spelsättet. Leon är klassiskt zombieevil, Chris total action och i Sherrys blir man ständigt jagad av en till synes oövervinnerlig best.

NEGATIVT

Liten splitscreen  – Alltid ett problem med Capcoms titlar och co-op offline på delad skärm, de utnyttjar 25 % av skärmen känns det som. Det blir väldigt litet, man får sätta sig nära. Förstår inte att det ska vara så svårt att fixa.

Dålig tutorial  – Det är mycket Capcom inte berättar för spelaren och mycket man får lista ut själv. Viktiga saker som att man kan sikta och rulla undan, komma på fötter direkt när man ramlat, hur man springer och glider eller hur man mixar örter automatiskt - sånt står inte. Inte heller att man ska snurra runt BÅDA analoga spakarna när det behövs. De är så dåliga på att förklara att amerikanska forumet Neogaf gjorde en guide om hur man spelar spelet på bästa sätt och vilka moves man bör ha i åtanke.

Många designmissar  – Om man bortser från att det är ett actionspel och att jag inte tycker zombieliknande fiender ska bära vapen så finns det också en hel del designmissar. Det är ganska mycket QTE:s där man måste trycka snabbt på rätt knappar. Man öppnar fler dörrar än i något annat spel. Kameran är lite för nära (fixas i patchen) och zoomar allt för ofta in på ”häftiga sekvenser” som utvecklarna inte vill att man ska missa, men som mest gör en disorienterad.

Vidare finns tre-fyra riktigt jobbiga sekvenser som nästan är spelförstörande. Då tänker jag framför allt på en jobbig biljaktssekvens där inte minsta misstag är tillåtet i Chris kampanj. Slutbossen i Chris kampanj, man måste memorera hela fighten och inte heller där finns utrymme för misstag av varken dig eller den du spelar med. En snöstormsbana i Sherrys kampanj där man inte ser någonting, hela skärmen är vit mer eller mindre. Och så varje sekvens där man ska klättra upp för någonting med genom att trycka på LT/RT, något som kan vara lagom frustrerande eftersom man själv eller ens polare alltid verkar trilla ner till utgångsläget.

Det mesta blir dock lättare med tiden i takt med att man LÄR sig spela spelet, vilka QTE:s som är vanliga och hur utvecklarna tänker. Chris kampanj som vi började med gav oss mest huvudbry, Leons och Sherrys var rena semestern i jämförelse.

Till sist måste man spela om ett fåtal segment i och med att man spelar tre kampanjer där de ibland möter upp med varandra. Inte särskilt bra.

Slutsats: RE6 är ett ambitiöst projekt som är ganska old school i sitt genomförande. Tar man sig inte tid att försöka lära sig det, och det kan ta så mycket som en hel kampanj, så kommer man med största sannolikhet inte att förstå det. Samma sak, antagligen, om man spelar själv istället för i co-op. Eller så kanske man helt enkelt inte har översyn med alla designmissar oavsett hur man än försöker.

Att spelet lider av flera designmissar är nämligen inget snack om saken. Men kan man leva med dessa så väntar ett riktigt underhållande, långt och tekniskt välgjort spel med en bra berättelse.

8/10 – Mycket bra