Medal of Honor: Warfighter

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2012-10-26
• Utvecklare: Danger Close
• Utgivare: EA
• Plattform: Xbox 360/PS3/PC/Wii U

Ett bra alternativ till Call of Duty.

Medal of Honor: Warfighter sällar sig till Resident Evil 6 när det gäller spelrecensenters förmåga att kasta onödigt mycket skit på ett spel. I det här fallet fick vi recensenter spelet nästan vid lanseringen och många skyndade och stressade sig igenom spelet för att snabbt få ut en recension - man måste ju vara först, sen spelar det ingen roll om man ger spelet en ärlig chans. Ja, jag är irriterad över det här beteendet. När jag ser ett embargo bryr jag mig inte, allt som oftast har jag ändå inte hunnit ta mig igenom spelet till dess embargot lyfts.

Jag har läst flera recensioner som absolut inte stämmer in på min upplevelse. Framförallt att spelet skulle vara buggigt. Av det jag läst så verkar det som att PC-versionen är väldigt buggig medan konsolversionerna är mycket stabilare (jag spelade på 360). Kan det vara så att många recenserat på PC eftersom de inte fått konsolversionerna i tid?

Jag har även läst intryck från många vanliga spelare som inte heller fattar kritiken. Det har skrivits artiklar i ämnet. I grund och botten handlar det om att recensenterna rackar ned på spelet för att det är för likt CoD. En svensk recensent gav betyget 3/10 med kommentaren att ”det räcker med CoD-kloner nu”. Det har även pratats en hel del om buggar, jag stötte knappt på en enda.

Många av de recensioner jag har läst har varit rena klagolåtar. Man dör ofta, fienderna siktar bara på spelaren och träffar perfekt, ens medhjälpare är tröga och hjälper inte till, checkpoints är dåligt utsatta. Och så vidare. Jag dog inte mer än vanligt så jag håller inte med. Men visst, man dör rätt snabbt om man springer ut i det öppna, CoD är lättare på så sätt.

Nåja, för att gå över till mina egna intryck. Om vi ser till kampanjen så är den helt okej, jag spelade åtminstone igenom den till skillnad från de senaste CoD- och BF-kampanjerna som jag tröttnade på innan slutet. Det som särskiljer sig i kampanjen är att Danger Close försöker berätta en story med fokus på vad striderna får för konsekvenser för soldaternas familjer. Detta misslyckas man med kapitalt. För det första eftersom storyn hoppar fram och tillbaka i tiden och mellan olika karaktärer så man blir illamående, och för det andra eftersom frun och dottern presenteras via någon form av CG som får dem att se riktigt läskiga/kusliga ut. Berättelsen bryr jag mig inte direkt om.

Det andra särskiljande draget är att man kör bil ur cockpitvy på vissa banor (man kan inte gå ur bilen själv alltså, man kör bil genom en hel bana). På andra banor ska man jaga någon till fots, då blir det lite parkour.  Biljakterna tilltalar mig faktiskt även om de inte är speciellt svåra.

I övrigt är det ett linjärt FPS, med bra kontroll, mycket snygg grafik (tack vare Frostbite 2-motorn, samma som används i Battlefield 3. De fantastiska bilderna är dock från PC-versionen, of course) och ett tungt och maffigt ljud. Vi reser bland annat till ett översvämmat Fillipinerna där stealth-taktik fungerar ganska väl, ett krigshärgat Sarajevo, och åker bil i Pakistan. Man får göra det vanliga, leka sniper, skjuta från helikopter, använda mörkerglasögon - men aldrig för mycket av det goda och jag känner att variationen tillför någonting.

En sak dock, det finns inga respawnande fiender. Tackar vi för, jag hatar det i CoD där man måste trycka framåt hela tiden för att de inte ska respawna i all oändlighet.

Kampanjen är kort, den håller i cirka 5-6 timmar, men det är normalt med dagens mått mätt. Det är trots allt i multiplayer vi finner hållbarhet.

Jag har spelat en 15 timmar MP i Warfighter och jag kör uteslutande Team Deathmatch, även om det förstås finns de gamla vanliga lägena. Jag gillar MP skarpt! Det är kanske inte det djupaste spelet och det finns inte jättemånga banor, men det är ett fullgott alternativ till Call of Duty.

Något man tillfört är ”buddy”-systemet eller kompissystemet. Detta innebär att du paras ihop med en annan spelare, en slumpmässig sådan, och ni två kan sedan samarbeta för att nå framgång. När du dör kan du välja mellan att falla tillbaka eller spawnas bredvid din kompis - något som fungerar väldigt sömlöst och flytande. Spawnsystemet är riktigt bra i Warfighter. Du kan också gå till din kompis för att fylla på ammo när du vill, eller få fullt med liv på direkten om du ligger risigt till. När matchen är över läggs era poäng ihop och får man mest i matchen och är i det vinnande laget så pekas man ut och beröms för detta.

Om man får en bra spelare är systemet fantastiskt, får man en usel så blir det mer att man kör för sig själv. Men systemet som helhet är jättebra. Om någon av ens vänner spelar spelet kan man lätt bilda party med dem och VoiP snacka om man så vill.

Som i CoD låser man upp grejer, men det finns inga perks att låsa upp. Snabbare reloads hade varit ovärderligt eftersom man oftast dör av att det tar sån tid att ladda om. Det är också rätt svårt att se vad som låses upp härnäst, menyerna överhuvudtaget är inte de bästa. Det jag stör mig mest på är att man inte kan kolla vapen och sin gubbe efter en match och fram till nästa match startar (vilket tar en minut ungefär). Och när man väl försöker kolla när nästa match har laddats så hinner man några sekunder innan man rycks ur menyn och in i spelet.

Det finns också olika klasser och olika länder. Själv har jag kört mycket med demolition-typen, en kille som ger en 100 extra liv men är långsam, men har övergått mer till assault nu för att dennes vapen är bättre på avstånd samtidigt som han är mer flexibel. Det finns även sniper, spec-ops och heavy machine gunner, samt någon mer. Alla har sina olika specialegenskaper, vilket ger variation till spelet.

Tack vare att det finns olika länder pratas det också olika språk. Sverige är med, vilket innebär att man hör skånska röster ibland... ofta blandat med engelska (Akta! Grenade!). Eller tafflig engelska med svenska röster. Det låter helfestligt hursomhelst, men det är samtidigt härligt att höra ”Jag tar rygg på dig då” istället för ”I’ve got your back”.

Sen känns själva spelet helt enkelt bra. Kontrollen/siktet är perfekt (svårt att döda på avstånd om man inte är sniper dock), gubbarna har tyngd, bra känsla i vapnen, grafik och ljud är riktigt bra, det flyter på utan problem, spawningen är bra. Jag är helt oförstående till varför det har sågats så hårt av kritikerna.

Problemet är förvisso att de flesta inte kommer att lira det i och med att Black Ops 2 kommer strax. Även jag har tagit en paus för att lira Halo 4. Sen släpptes nyss Assassins Creed. De har helt enkelt valt ett ganska dåligt lanseringsdatum.



 

Slutsats: MoH: Warfighter har en helt okej kampanj och en riktigt bra multiplayer, mycket tack vare kompissystemet. Grafiken och ljudet är i klass med Battlefield 3. Men jag tycker inte kritikerna har gett det en ärlig chans och spelet får lida för det.

8/10 – Mycket bra