New Super Mario Bros. U

• Genre: Plattform
• Släppdatum: 2012-11-30
• Utvecklare: Nintendo
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Wii U

Plattformsspel när det är som bäst, som vanligt.

POSITIVT

Perfekt plattformskontroll/nya utmaningar – Kontrollen är precis lika bra som vanligt. Det är som att cykla, även om man inte gjort det på några år så sitter det i ryggmärgen och några minuter senare är man som ett proffs. Samma sak med Mario, lite komma igång-banor i början och sedan vägghoppar man som självaste Miyamoto...

...och i det nya utmaningsläget får man verkligen chansen att visa upp detta. För detta är ett läge som få kommer att klara av, än mindre ta guldmedalj i. Jag läser om hur folk tycker att det vanliga huvudläget är svårt och frustrerande, och jag kan tänka mig att det är lite svårare än vanligt. Men jag har 99 liv konstant i storyläget trots att jag samlar stjärnmynten och har ändå stora problem med utmaningarna. De är gjorda för japaner mer eller mindre. Man måste vara helt perfekt, för det handlar om hundradelar på många banor. Gör du ett misstag (som att springa istället för att hoppa i en uppförsbacke, eller springa istället för att glida ned för en nedförsbacke) är du körd.

Utmaningen kan vara att samla pengar innan tiden tar slut, flyga genom en hel bana utan att nudda marken, hoppa på fiender tills man tjänat 60 extraliv, springa igenom en bana under en viss tid... ni vet om de där flygande skeppsbanorna från Super Mario Bros 3? Vad sägs om att försöka klara en sån bana utan att nudda någon kanonkula, någon fiende eller några pengar? Det är absurt svårt och Nintendo skojade verkligen inte när de sa att de hade ett läge för hardcore-spelarna.

Än mer komplicerat blir det i boostutmaningarna där två spelare ska hjälpas åt. Den ene styr Mario, den andre sätter ut block med gamepaden. Svårt för båda och rejält samarbete och tajming krävs.

Nu kommer förvisso de flesta som sagt inte att spela detta, det är helt enkelt för svårt. Rayman: Origins var en lekstuga i jämförelse. Men för oss som gillar utmaningar är det som klippt och skuret, det förlänger speltiden med många, många timmar.


Samarbetsläget – Galet roligt att spela med barnen eller polarna. Det är alltid kul att försöka döda varandra (händer ofta) eller hjälpa varandra genom tuffa sektioner (händer inte lika ofta). Lite trist att man bara kan välja mellan Mario, Luigi och två Toad-svampar dock, precis som i NSMB.

För de mindre barnen finns som vanligt ett hjälpläge där man kan flyga igenom i en bubbla om man tycker det är för svårt.


Bandesignen – Utmärkt plattformsdesign helt enkelt. Sjukt hur exakt utplacerat allting är, speciellt i utmaningarna. Men även de vanliga banorna i storyläget är roliga att spela på och utforska. Visst kan man bara försöka ta sig i mål och på så sätt klara spelet men de som utforskar och letar efter alla stjärnmynt på banorna (som ofta är gömda i dolda lönnvägar) belönas...


Grafiken – Ett litet plus på detta. Det är kul att se Mario i HD, men trots att Wii U är en ny konsol så är grafiken inte bättre än i t.ex. Rayman: Origins. Jag kan inte säga att jag gillar den 3D-datoranimerade looken på karaktärerna och fienderna, men själva banorna är ganska läckra, mycket tack vare bakgrunderna.

Både Nintendo och Wii U kan mycket bättre än så här dock. Det märks tydligt att man bara använt motorn från Wii-spelet och hottat upp bakgrunderna och vissa effekter. Kanske var det tänkt att vara ett Wii-spel från början. Inga spel med någon större budget har släppts till Wii U så det blir intressant att se exakt hur mycket som finns under skalet om man pressar den.

NEGATIVT

Inte mycket nytt – En ny Nintendo-konsol och ett nytt Mario. Men samtidigt är det inte särskilt mycket som känns ”nytt”. Konsolen har en ny kontroll som påminner om en iPad med spelknappar. Men den används inte på något innovativt sätt, till skillnad mot kommande Rayman. Man kan spela med den själv men vill man spela flera måste man använda de gamla kontrollerna, Wiimotes till Nintendo Wii. Då kan upp till fem spelare lira samtidigt, men den femte kan bara sätta ut plattformar för att hjälpa/stjälpa ens polare eller peta på fienderna. Något som snabbt blir tråkigt.

Och i övrigt finns inte heller mycket nytt, Nintendo har valt att spela det väldigt safe och det kommer antagligen att fortsätta eftersom spelet fått bra betyg. Åtta olika världar med olika teman, som is, sand, jungel och allt sånt. Ett slott i mitten av varje bana, något jobbigt spökhus och någon av Bowsers koopakids som sistaboss på varje värld. Självklart visar sig även mini-Bowser här och var.

Fienderna är till 95 % upprepningar från tidigare spel, många från Super Mario World. Även andra element från Mario World känns igen (som gallren man kan klättra på) och det verkar som mycket inspiration hämtats från just den klassikern. Yoshi är också med, samt Baby Yoshi i olika färger. En gul som lyser upp mörkret, en rosa som fungerar som en ballong, en blå som skjuter bubblor...

Samtidigt funkar konceptet, det gör ju det. Trots att man sett allt förut så vill man ändå ha mer.


Musiken/ljudet – Musiken är, tråkigt nog, till största delen återanvänd från förra spelet eller andra spel och känns inte särskilt medryckande. Sen är det som det är med NSMB-spelen, fienderna dansar till detta ständiga BAH! BAH! som man iofs själv också kan råka nynna till eller efterapa om man lyckats med att slänga ner eller hoppa på någon av sina kompisar. Men det är bara för att retas extra.

Mario och hans vänners ljud har jag sedan länge tröttnat på och att man kan spela som sin Mii är ännu jobbigare eftersom han låter än värre.


Gränssnittet – Det finns två saker jag stör mig på. För det första sparar spelet ytterst sällan. Jag förlorade nästan en hel värld trots att jag quicksavade och avslutade så det slutade jag att lita på. Spelet sparar bara automatiskt två/tre gånger per värld. Normalt ska man kunna spara manuellt som i NSMB till Wii efter varje bana men som sagt, jag litar inte på det längre.

Sen har vi en grej i utmaningarna som jag inte fattar hur det kunde gå igenom speltesterna. När man tagit t.ex. silver och går för guld, då spelar ju övriga resultat ingen roll. Men trots det så går spelet tillbaka till utmaningsmenyn varenda gång man klarar en medalj, oavsett om man får sämre resultat än det man redan har. Och detta tar mycket längre tid än att bara starta om utmaningen. En liten grej, men med tanke på hur många gånger detta händer är det ganska irriterande.

Två plus i gränssnittet dock: bra att repriser på ens bästa försök sparas så man kan kolla på det när som helst. Borde dock finnas ett sätt att ladda upp det enkelt på Youtube. Också kul finess att kunna se vad andra spelare skrivit om en viss bana (eller själv skriva något) på världskartan. Inläggen modereras och således är alla inlägg trevliga, man kan t o m välja att inte visa spoilers.

Slutsats: Trots att NSMBU är så välbekant är det ändå lika roligt som alltid. Att spela Mario med polarna var ett nytt koncept i NSMB till Wii, så jag är inte lika betagen av det nu som då. Däremot är jag överraskad över att Nintendo valde att inkludera utmaningsläget och att det är så svårt som det faktiskt är. Det förlänger speltiden rejält för mig.

Det finns ju inte särskilt många spel att välja på till Wii U i dagsläget så om man ändå köpt konsolen är NSMBU ett givet spel i samlingen. Ni vet vad ni får, New Super Mario Bros i HD. Men det är inte nog för att rekommendera ett köp av konsolen, det behövs många fler titlar innan Wii U blir riktigt attraktiv och jag hoppas och tror på flertalet utannonseringar framöver.

9/10 – Fantastiskt