God of War: Ascension

• Genre: Action
• Släppdatum: 2013-03-13
• Utvecklare: SCE Santa Monica Studios
• Utgivare: SCE
• Plattform: Playstation 3

Tre år efter God of War 3 kommer nästa del i serien, denna gång en prequel. Storyn tar plats 6 månader efter Kratos dödade sin familj och 10 år innan första God of War. Kratos vill bryta sin blodspakt med krigsguden Ares och får då erinnyerna (eller furierna som romarna säger) på sig, eftersom deras lott i livet är att förhindra just sådana svek.

Tbh var storyn helt ointressant och ganska svår att följa inledningsvis med tanke på diverse illusioner och hoppande fram och tillbaka i tiden. Man börjar t.ex. fastkedjad av furierna, sedan efter ett tag får man spela från tre veckor innan det, sedan hoppar man fram i tiden igen, osv. Gillar inte sånt.

Men God of War spelar man ändå inte för storyn utan för att döda mytologiska varelser på de mest brutala av sätt. Ascension innehåller en del av de ögonblick serien gjort sig känd för, episka, storskaliga strider mot jättelika monster, men inte i närheten lika många som i God of War 3. I GoW3 slogs vi mot Olympus och alla dess gudar, i Ascension möter vi furier och deras knähundar. Det kan omöjligen mäta sig, även om slutstriden är riktigt fräck. Tyvärr finns det lite för få bossar (de är klart roligast att slåss mot) och för mycket ”fotfolk”.

Serien började även redan i trean kännas för välbekant, den känslan förstärks i Ascension. Inte mycket har hänt sedan sist, det är samma gameplay vi vant oss vid, men sämre. Det saknar många finesser som vi tar för givet i dagens moderna spel. Att inte kunna byta svårighetsgrad mitt i spelet är underligt. Normalt har det väl gått genom att dö ofta i tidigare spel men jag fick aldrig det alternativet ens när jag dog på samma ställe 5-6 gånger, så jag får anta att det inte går. Det verkar fortfarande inte gå att ta bort mellansekvenser. Checkpoints är ofta tokigt utsatta så att man måste göra om onödiga grejer, ta kistor igen osv. På ett ställe måste man ta sig igenom tre vågor av fiender utan någon checkpoint, vilket kommer få många att lägga ned, och spelar de på hard så kan de inte byta svårighetsgrad. Å andra sidan känns det riktigt bra när man väl klarat utmaningen.

Combat är sig likt, men med några förändringar till det sämre. Kratos har bara ett enda vapen, de vanliga kaossvärden. Tidigare kunde man få fler uppgraderbara vapen och på så sätt mixa upp striderna, men dessa hittar man nu istället på marken (man kan bara använda ett åt gången) och de är inte användbara jämfört med uppgraderade kaossvärd. Magier, som man förr kunde förlita sig på i kniviga situationer, går inte längre att använda till något användbart förrän man uppgraderat dem fullt ut och får tag i magiattacken på R2. Det enda de duger till innan dess är att ge liv och mana från fienderna, något jag inte förstod hur man gjorde eftersom spelet inte förklarade det.

Än värre är att fienderna kan slå en även om man slår dem (ingen hit stun). Slår du en fiende kan de helt plötsligt börja blocka, slå tillbaka eller akta sig och kontra utan att dina slag gör att de ryggar tillbaka eller nåt. När du har 10 fiender på skärmen är det omöjligt att hålla reda på när du ska bli attackerad, så man måste hela tiden hålla avstånd eller klumpigt rulla undan, vilket görs svårare av att Kratos rör sig framåt när han slår. Den bästa taktiken i början är att greppa fiender med R1 och kasta dem på varandra. Varje gång det går att kasta dem nedför stup ska man utnyttja detta. Det funkar dock bara på de svagaste fienderna, de andra går inte att kasta. Det finns en kontringsattack men den verkade vara lika oanvändbar som den var svår-ish att utföra pga tajmingfönstret. Sen har vi kameran. Ofta blir man attackerad utanför skärmen, men ett än större problem är att den zoomar ut för långt så det ibland blir svårt att se var man är och vad som pågår.

En annan rätt tråkig sak är alla QTE:s. Det finns en del häftiga scener men det är svårt att koncentrera sig på dessa när man måste vara med på att snabbt trycka på en knapp för att inte behöva börja om från hela sekvensen. När man öppnar kistor behöver man tack och lov numera bara hålla in knappen, men det finns istället andra saker där man måste trycka trycka trycka. Det är mycket värre än i Tomb Raider. Om man vill ha mana/liv från de halvstora fienderna måste man gå in i en tidsödslande QTE med slumpmässiga knapptryck, men alltid samma dödsanimation. Man ska slå och samtidigt vara med på att akta sig när monstret kontrar i minispelet. Ännu värre blir det när du nära slutet i en bossfight utsätts för en knappkombination du inte förut sett (en rörelse med spaken). Det blir snabbt tröttsamt.

Samma sak med plattformandet. Normalt är det helt självgående, du för bara styrspaken åt ett håll så fixar Kratos det själv i Unchartedstil. Men ibland tvingas du svinga dig mellan olika plattformar genom att hinna trycka på R1. Där har man ramlat ned några gånger. Den roligaste plattformssekvensen var faktiskt ett ställe där Kratos glider nedför en sluttning och tvingas gira och akta sig för diverse hinder, hade önskat mer av sånt.

Något spelet gör bra är dock pusslen som till skillnad från i många andra spel kräver att man tänker till, man kan fastna ett tag på dessa innan man får en aha-upplevelse. Bra för tempot också som annars hade blivit för monotont.

Till sist blev jag lite förvånad över att jag inte blev särskilt imponerad av grafiken då jag minns att den var urläcker i God of War 3. Man kan inte röra kameran och jag tycker helt enkelt inte miljöerna ser vidare bra ut för att vara God of War. Däremot är fienderna grymt väldesignade. Kanske har jag blivit bortskämd av Tomb Raider, alla andra verkar tycka Ascension är snyggast någonsin trots allt.

GoW: Ascension är det första spelet i serien med ett flerspelarläge och faktum är att det inte alls är något hafsverk, utan ett ganska välgjort och djupt system. Man slåss i lag, alla mot alla eller fånga flaggan och det bygger på ett system där snabba attacker går före starka men kan blockas och pareras, starka attacker är långsammare och kan inte blockeras, men går att rulla undan vilket gör att man blottar sig för en kontringsattack. Om man rullar undan kan man i sin tur bli kastad.

Så det gäller att inte bara trycka på knappar hursomhelst, det blir lite av ett schackspel där man behöver avväga när man ska blocka, rulla undan, kasta och vilka attacker man ska använda. Man behöver dessutom inte inrikta sig på att slåss för att få mycket poäng, man kan springa runt på banorna och öppna kistor och ta över baser istället, det ger också mycket.

Till det tillkommer ett uppgraderingssystem där man får exp för det man gör och kan på så sätt låsa upp nya rustningar, vapen, föremål, magier och specialattacker som boostar ens stats och ger en nya attacker och förmågor. Dessutom ser de häftiga ut.

Jag ska inte förneka att jag haft roligt med multiplayerläget. Att vinna en duell är riktigt givande och att låsa upp nya saker är skoj. Men det jag tycker drar ner helheten är att det finns för många olika specialattacker. Säg att man slåss mot någon, helt plötsligt kan denne använda en specialattack som gör honom odödlig i flera sekunder. Det är svårt att balansera när det finns så här många olika attacker och försvarsalternativ. Dessutom blir det lite väl rörigt när flera anfaller varandra eller man kör 1 mot 2 eller 1 mot 3. Jag hade velat se ett läge liknande Pure i CoD: Black Ops där man alltså inte skulle ha några specialattacker och där bara ens skicklighet i duellen avgör vem som vinner. En annan negativ punkt är bristen på banor, det känns som man spelar på samma hela tiden, och att det tar för lång tid att hitta matcher.

Slutligen går det även att spela coop online i ett hordeliknande arenaläge mot vanliga fiender.

Slutsats: Efter alla dessa klagomål kanske spelet låter dåligt och det är ju faktiskt det sämsta jag spelat i serien. Men det är ändå gediget, det jag räknar upp är försämringar gentemot tidigare spel som brukar ligga på en hög nivå. Gillar man GoW så vet man vad man får, detta ligger bara på en lägre nivå. Trots allt sträckspelade jag det utan att vilja sluta spela vilket alltid är ett positivt besked och jag ville inte ge upp när jag stötte på hinder. Jag gillar ändå utmaningen, även om jag tycker den känns unfair många gånger, att det inte är mitt fel att det går som det går. Jag tycker fortfarande att det får hända något mer radikalt nästa gång God of War släpps. God of War ska inte vara bra, det ska vara världsklass, jag ska bli konstant wowad - om de inte når det målet måste något göras och multiplayer är knappast lösningen.

7/10 –  Bra