Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 3

• Genre: Fighting
• Släppdatum: 2013-03-08
• Utvecklare: Cyberconnect2
• Utgivare: Namco
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360

Året är 2013 och som ett brev på posten är det dags för ännu ett framemotsett tillägg i Narutoserien – bara i Ultimate Ninja Storm-serien är det den tredje i följd. Konceptet Naruto är så pass uppskattat och avbildningen av universumet genom go’ gammal hederlig fighting är uppenbarligen ett recept som fungerar.

Spelet plockar upp där det lämnade i Ultimate Ninja Storm 2 och tiden är alltså efter att Naruto räddat sin hemby Lövgömman från Pain, en ninja av extraordinär styrka, kapabel till ödeläggande krafter. Naruto är numera hjälten av sin by, men under tiden måste han rädda sin vän Sasuke som av hämndbegär vänt sig mot sina allierade och sakta men säkert provocerar fram de händelser som senare orsakar det fjärde ninjavärldskriget, vilket är den ”arc” som berättelsen fokuserar kring och som fortfarande pågår i mangaform.

Cyberconnect2 maler som sagt på i vanlig takt och förändrar inte mycket. Jag skulle rubricera Narutoserien som en interaktiv anime i princip, eftersom spelutvecklarna har en exceptionell förmåga att på ett kusligt välgjort sätt framställa sina spel som om de på allvar vore just animéer. Cyberconnect2 är oerhört duktiga på att ge liv åt kända scener och episoder direkt från ursprungskällan eller från TV-serien så som de utspelas, och grafiken är extremt slipad. Inte konstigt förstås med tanke på C2s nischade track record (jag har bl.a. recenserat deras snarlika Asura’s Wrath), men man kan ändå antyda några skönhetsmissar – AAn är iögonfallande då den brister och får vissa detaljer på karaktärerna att se kantiga ut, men annars är det inte mycket som lämnas åt slumpen.

Musik och ljud är galant och jag bytte faktiskt över till de engelska röstskådespelarna för att ge dem en chans. Förutom att vissa låter västerländskt fåniga (Kakashi stönar nästan när han pratar) så hamnar man aldrig i ett ögonblick där man sitter och stör sig på karaktärerna.

Inte mycket har förändrats sedan förra iterationen, då kampanjen skildrar den i skrivande stund pågående berättelsen genom interaktiva mellansekvenser, fightingscener, korta RPG-liknande episoder där man springer ärenden och ett nytt tillägg, ett hack n’ slash-läge där man ibland får spöa obskyra vakter och annat krafs á la Dynasty Warriors. För att göra berättelsen ännu mer interaktiv och inte så linjär har C2 lagt in ett dilemmasystem där man får välja mellan två stigar (ska du springa rakt in en massa av ninjavakter och möta en mäktig fiende eller smyga förbi alla?) vid vissa avgörande platser i kampanjen, där spelarens val påverkar berättelsen i en mindre utsträckning. Det är ett intressant försök till att krydda händelserna eftersom spelet är slaviskt troget ursprungskällan och vanligtvis inte reviderar något som skulle antydas som en egen tolkning av berättelsen. Själv tycker jag inte att varken beat ’em up-metoden eller dilemmasystemet var några livsnödvändiga förändringar, men de är ändå ett välkommet inslag i en serie som kör på oerhört säkra alternativ.

De belönande QTE-inslagen är tillbaka igen, det tackar vi för.

På tal om interaktiv film så får nya intressenter eller nybörjare som önskar prova på Naruto i spelform vara väldigt på det klara med hur sjukligt mycket tid som läggs på mellansekvenserna. Utan att överdriva kan den estimerade speltiden i kampanjläget på drygt 7-10 timmar ”slösas bort” av 1-2 timmar av mellansekvenser. Det kanske inte låter så mycket, men det innebär att du i långa perioder får se på små klipp som lika gärna kunde ha varit utdrag ur animen, och som inte kan tas bort. Fastnar du således inte för berättelsen eller (som jag) redan har läst/sett allt som går fram tills nu så kan det bli lite smärtsamt att spela igenom kampanjläget åtminstone.

Det viktigaste är väl dock ändå fightingsystemet och där kan jag säga att allt är som förut, det vill säga välgjort, stabilt och involverande. Några väldigt få (och små) förändringar har gjorts – nu har man numer tillgång till 88 fighters, flest någonsin, och supports har en HP-mätare vilket betyder att de faktiskt kan dö, istället för att vara odödliga hjälpredor, samt att banorna är större och mer interaktiva. Personligen tycker jag att det är förändringar som varken ger till eller tar särskilt mycket av spelupplevelsen. Samtidigt är det svårt att egentligen förändra något, då den form av beat ’em up som utmärker serien är ganska så komplett, balanseringar av karaktärer åsido.

Slutsats: Cyberconnect2 gör ett gediget standardjobb med ännu en fortsättning på Narutosagan, och gör egentligen ingen riktigt besviken. Det de hade kunnat försöka göra är att korta ner eller ge spelaren möjligheten att trycka bort mellansekvenserna, men annars ser jag inte hur de skulle kunna förbättra eller för den delen försämra gameplayet. Hack ’n slash kanske inte är en höjdare, men de kontrar ju med att återinföra de mycket läckra QTE-sekvenserna som oftast bjuder på interaktivt ögongodis. I slutändan är det ändå ett bra spel som kör säkert.

7/10 –  Bra