Star Trek: The Video Game

• Genre: Action/Äventyr
• Släppdatum: 2013-04-23
• Utvecklare: Digital Extremes
• Utgivare: Namco Bandai
• Plattform: PC/Playstation 3/Xbox 360

Eftersom rebooten av Star Trek i ett ”parallellt universum i en alternativ realitet” från 2009 visade sig vara en succé har vi åtminstone en trilogi att se fram emot i filmväg. Det är trevliga nyheter. Vad som inte är trevliga nyheter är att de följde upp succén med ett obligatoriskt filmlicensspel vars handling placerar sig mellan första och andra filmen. Varför det inte är trevligt är för att det är ett dåligt spel.

Efter att planeten Vulcan sprängts i luften så har Vulcans folk arbetat outtröttligt för att etablera sig på en ny, grönskande koloni på planeten New Vulcan, en artificiellt beboelig planetkoloni i någon främmande galax. Planeten kan dock ta flera generationer att bli fullt grönskande, en tid Vulcanfolket känner att de inte har, varför de konstruerar Heliosmaskinen som är så mäktig att den kan skapa en reva i tidsrymden. Detta händer, ett gäng ödlefolk kända från tv-serien (Gorn) dyker upp och stjäl den, och Kirk, Spock och USS Enterprise skickas in för att reda upp situationen.

Mycket kan sägas om spelet, men grafiken tillhör i alla fall en av de negativa aspekterna. Bered er på det värsta – Star Trek: The Videogame är apfult. Allt är fult, förlegat, anskrämligt och en styggelse att se på. Explosionerna tillhör N64-generationen, elden samt röken likaså. Texturerna är (på PC) det enda som uppehåller nån form av standard, men ansiktena (visserligen är de lika originalen), lipsynken, animationerna (gånganimationerna flåsar Mass Effect i nacken) miljöerna och fysiken är bara ett stort usch rent generellt. Visserligen kan jag sträcka mig till att även vissa laservapen är okej, men jag har bara rymdstriderna i näthinnan och det gör ont att minnas. Det finns ingen riktig variation, vare sig det handlar om vapen, fiender eller miljöer, allting ser likadant ut och blir snabbt väldigt tråkigt.

En stark fördel är dock röstskådespeleriet och musiken – spelutvecklarna har lyckats lura dit alla medlemmarna från första filmen, plus några till, vilket är helt fantastiskt; speciellt då alla lyckas låta inspirerade, som om det vore en faktisk fortsättning på Star Trek. Tjötet mellan Spock och Kirk t.ex. är välskrivet och dynamiskt. Ett stort plus helt enkelt att det inte låter ihåligt och som på beställning. Berättelsen är tyvärr inget vidare, det är en ganska förglömlig jakt på Heliosmaskinen, men röstskådespeleriet är så pass intressant att det kan vara värt att hänga med.

Vad som är intressant med Star Trek är dock hur man ska ställa sig till spelinnehållet. Visst, Star Trek brister rent tekniskt i så många delar att det knappast kan kallas för ett bra spel, men förtjänar det verkligen så mycket skit som påstås? Kritikerna har fäktats hejvilt om att detta är ett värdelöst skitspel som precis alla andra filmlicensspel, medan de refererar till ”brist på originalitet, själlöst, typiskt försök till att casha in stålar på licensen”.

Det stämmer att det inte är bra, men det är inte helt värdelöst. Mycket inspiration har tagits från megatitlar som Mass Effect, Gears of War och andra TPS-lir med trånga korridorer, regenerativa sköldar och coversystem. Det har skötts bra på sitt vis, kontrollen är så pass välgjord att striderna känns levande nog. Det finns även minipussel där man ska hacka olika föremål som t.ex. dörrar och övervakningstorn med sin tricorder (som påminner om detektivläget i Batman), en slags portabel universalsmartphone. Oftast handlar det om att hitta något som utlöser en annan mekanik, döda ödlor och hacka saker, vilket i sig funkar. Det är inte det det är fel på. Det är allt runtomkring det. Jag känner dock att de har försökt att göra ett ambitiöst lir men råkat falla till korta och sträckt ut spelets innehåll så att i princip inget är bra.

AI:n exempelvis är helt löjeväckande usel och jag funderade många gånger varför jag ens stod bakom ett skydd, eftersom ödlorna man möter kan flankera, visst, men sen står de där, vakandes, storögt stirrandes, medan du sätter flera laserpatroner i deras fjälliga pannlob. Det är sällan man dör av fiendeeld. Det som obstruerar är snarare buggar, säkerhetstorn som skjuter ner dig utan barmhärtighet och att du inte orkar spela ett spel som har ett recept som funkar bra men som nöts ut till oigenkännelighet.

Skojigt nog är ens egen vänliga AI mystiskt dålig, vilket snarare lockar till skratt än annat – Spock kunde ibland återuppliva mig när jag låg döendes, men inte vara vid platsen där jag föll, och när jag sedan sprungit för att leta upp honom så hade han teleporterats till en vägg flera meter bort från där vi stred. Animationerna brukar också gå bananas, vilket tenderar att visa sig i rena maratonfester när karaktärerna (spelar ingen roll vilka) i mellansekvenser och utom dem springer runt i cirklar, helt i onödan, eller har svårt att placera sig, vilket drar ut på sekvenser som borde tagit några sekunder. Fysiken är också skum eftersom ödlorna kan volta flera meter upp i luften om de blir skjutna.

Jag hånskrattade gott åt Digital Extremes och deras lansering av co-op-läget som ”bro-op”. Vad är utmärkande ”bro” med att spela tillsammans i det här? Att man har olika RPG-element (ja, du kan uppgradera dina verktyg som knappt används), att Spock och Kirk har ungefär samma tillvägagångssätt när de dödar folk eller att man kan hela, skydda och återuppliva varandra? Det är inget nytt. Det kanske är ”bro-op” i det avseendet att det kan förstöra vänskaper, inte för att co-op är dåligt, utan för att det (i alla fall på PC) fungerar uselt att spela med varandra. Jag fick tre co-op-kompisar under min speltid, men jag fick inte spela med någon av dem. Anledningen var att de behövde vänta till nästa checkpoint, istället för ett drop-insystem, och för att när det väl hände att de kom in så sparkades de ut ur sessionen.

Spelet klockar in på drygt tio timmar vilket jag tycker är för långt. Det hade gott kunnat kortas ned.




Slutsats: Jag tycker faktiskt Star Trek potentiellt hade kunnat bli ett ganska bra spel, men verkligheten kommer ikapp så fort jag får syn på grafiken, inser att AI:n är en ren skam, innehållet dras ut alldeles för mycket och co-op inte ens fungerar på ett propert sätt. Fastän det kan kännas som en okej berättelse från Trek-universumet med ruskigt bra röstskådespeleri och musik så känns det så hemskt ofärdigt, vilket inte kan försvaras på något sätt. Det här var dåligt. Köp inte.

4/10 –  Dåligt