Splinter Cell: Blacklist

• Genre: Stealth
• Släppdatum: 2013-08-23
• Utvecklare: Ubisoft Toronto
• Utgivare: Ubisoft
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360/Wii U/PC

Splinter Cell: Conviction hade ingen bra kampanj. Den var över på 5-6 timmar, man hade obegränsat med ljuddämpad ammo, det blev ett actionspel eftersom vakterna var medvetna om dig redan när du startade banan, din hälsa regenererade på några sekunder, och du hade ett löjligt autosikte som låste fast på fienderna för barnsligt enkla headshots. Dina gadgets kändes överflödiga och sticky cam kunde inte ens släppa ut sömngas. Hell, du kunde inte ens flytta på kropparna!

Tack och lov då att man har lyssnat på kritiken och skapat något som är en blandning av Conviction och tidigare Splinter Cell-spel. För det första är detta det mest innehållsrika SC någonsin. Kampanjen håller över 10 timmar om man spelar på svårare nivåer, det finns ett robust coop-läge med 10+ uppdrag, och även multiplayer i form av Spies vs Mercs.

För det andra är det mycket mer stealthinriktat och allt jag klagade på från Conviction i inledningen är åtgärdat. Banorna är öppna, varierade och ger dig många alternativa vägar och tillvägagångssätt. Du kan lämna de flesta fiender oberörda, du kan döda dem, eller bara neutralisera dem. Sam Fisher är vigare och snabbare än tidigare och animationerna ser bra ut. Sam kan numera klättra och hänga på det mesta i äkta Uncharted-stil och har således ett stort övertag mot sina fiender i och med att attacker kan komma från alla håll. Det är en härlig känsla att ta sig igenom rum efter rum utan att bli uppäckt.

En ny grej som jag tycker tillför är att man numera behöver låsa upp all utrustning. För allt du gör i spelet får du pengar. Du tjänar mer ju mer du smyger och inte använder dödligt våld. Det finns även ”achievments” som t.ex. att skjuta 100 lampor eller neutralisera 5 fiender från bakom skydd på raken utan att bli upptäckt. Detta ger också pengar.

Pengarna används sedan till att köpa och förbättra gadgets (från början har man bara ett par-tre saker), byta färg på och uppgradera glasögonen, uppgradera/anpassa sin dräkt (satsa på stealth eller armor) och uppgradera/köpa vapen.

Detta är ett kul tillskott i och med att man själv bestämmer vad man vill låsa upp härnäst. Enda problemet är väl att man får tillgång till allt som är värt något hyfsat snabbt. Och att pilbågen är lite väl OP.

Vidare tycker jag att karaktärerna för en gångs skull kändes någorlunda intressanta. Storyn är det gamla vanliga, något land attackerar och hotar USA, Sam sätter ihop en elitstyrka som han själv leder, som ska stoppa dem i det tysta. Men att jag kommer ihåg namnet på sidokaraktärerna Grim, Briggs och Charlie får ses som positivt och kampanjen var helt klart underhållande. Hackernörden Charlie var tveklöst en favorit. De har för övrigt kikat på Mass Effect, man kan gå runt på planet man har som bas efter varje uppdrag för att snacka med alla (och ringa sin dotter).

Däremot är Sam inte alls sitt gamla vanliga jag (precis som i Conviction förvisso). Michael Ironside, den vanliga skådespelaren, har hoppat av och den nye röstskådisen gör ett uselt jobb. Alldeles för lågmäld och neutral röst, aldrig några riktiga känslouttryck. Visst, karaktären är lugn och cool, men SÅ lugn? Han låter apatisk så fort han öppnar munnen. Dessutom ser det ut som att han faktiskt blivit yngre.

Utöver den mastiga kampanjen som tar oss runt hela världen finns ett grymt coop-läge på delad skärm eller online. På delad skärm som vi spelade är det jättebra gjort, hela skärmen fylls (vertikal delning) och det är riktigt skoj och utmanande att försöka ta sig igenom de 12-14 unika banorna utan att bli upptäckta. Visserligen finns ett fåtal banor där man bara ska döda fiendevågor men de flesta kräver att du inte blir upptäckt alls. I så fall kan man få spela om 20-30 minuters spelande.

Multiplayerläget Spies vs Mercs, där ena laget är smygande spioner och de andra armerade soldater, ska vara riktigt underhållande enligt de som spelat det tidigare och provat nu. Tyvärr har jag själv inte kunnat prova det pga att jag inte hittat matcher.





Slutsats: Med Blacklist är Splinter Cell tillbaka, det var längesen jag spelade ett så bra stealthspel. Här belönas tålamod och planering och om man på de högre svårighetsgraderna blir upptäckt förlorar man bonusar eller blir snabbt nedskjuten eftersom man inte tål särskilt mycket. Man har frihet att ta sig an banorna hur man vill, med eller utan dödligt våld och hållbarheten är hög. Inget att tveka på om man gillar stealth.

8/10 –  Mycket bra