Killer is Dead

• Genre: Action
• Släppdatum: 2013-08-30
• Utvecklare: Grasshopper Manufacture
• Utgivare: Deep Silver
• Plattform: Playstation 3/Xbox 360

Spelproducenten Suda 51 har en lite säregen stil. Killer7, No More Heroes, Shadows of the Damned och Lollipop Chainsaw är inte vad vi västerlänningar skulle kalla helt normala spel. Killer is Dead följer i samma fotspår, ett väldigt japanskt spel med urflippad story och massor av sexiga tjejer. Men faktum är att detta imo är det bästa spel han gjort - mest för att det faktiskt har ett väl fungerande gameplay. Det är också ett samarbete med KadoKawa Games som är kända för mangapublikationer som Cowboy Bebop och Neon Genesis Evangelion. Killer is Dead sägs ha tagit inspiration från just Cowboy Bebop.

Du är Mondo Zappa, en tuff kille med ett långt samuraisvärd. Att han är tuff står klart redan efter första spelsekvensen där du i regnet i en mörk gränd långsamt går framåt mot ditt offer samtidigt som du med svärdet likt en jedimästare reflekterar bort kulor som han skjuter mot dig. Du är anställd av ett litet företag som livnär sig på att döda monster och skurkar åt diverse klienter. Runt dig har du Cyborgen Bryan, den pengagirige Vivienne och en extremt jobbig snorunge som heter Mika och beter sig som en treåring. Jag spelar en del japanska spel så jag är van vid irriterande japanska småbarnsstereotyper mkaaay.... men Mika tar priset, hon är inte normal ens i den kategorin.

Storyn är som sagt inte bara lite konstig: hus gjorda av godis, månpromenader utan syrgasmask, förmågan att gå in i drömmar, fåglar som kan förvandla sig till människor.. och för det mesta är dialogen sådär typiskt japansk att man bara rullar ögonen. Och filmsegmenten är dessutom ibland ganska långa. Vidare är de rätt osammanhängande eftersom man för det mesta utför olika uppdrag åt olika kunder så de inte har något med varandra att göra. Storyn tas egentligen aldrig framåt förrän i början och slutet. Men trots det är den rätt schysst att hänga med i.

Rösterna i mellansekvenserna är välgjorda (förutom Mikas, jag hatar henne) och grafiken är läcker. Suda brukar alltid använda någon form av annorlunda tecknad stil och så även nu där en väldigt stilistisk celshaded teknik används med fördel på karaktärerna och de varierade banorna. Däremot har grafiken en rätt fet brist, screen tearingen på Xbox 360 är för j-vlig, nog det värsta jag varit med om. Det stör helt klart.

Spelets styrka ligger i dess gameplay, som påminner om Ninja Gaiden och Devil May Cry. Det är ganska simpelt i grunden, attackera med en knapp, bryt fiendens block med en annan och blockera samt dodgea fiendens attacker i rätt tid för att kunna kontra med exceptionell skada. Fienderna står inte och väntar utan attackerar gärna flera på samma gång, och när man väl lärt sig spelet och kan fokusera på att attackera en fiende samtidigt som man hör eller ser när andra är på väg att anfalla och på så sätt kan kontrollera 3-4 fiender på samma gång utan att bli träffad - då känner man sig som ett med spelet. Och detta underlättas av att spelet smidigt och automatiskt låser på rätt fiende åt dig, dvs den du vill attackera. Det känns aldrig heller som att fiender bara slängs mot dig som i många andra spel, man får en måttlig dos med motstånd fördelat över de 12 banorna.

Mondo har även en cybernetisk arm som han kan skjuta med ur förstapersonsperspektiv, den kommer väl till pass mot fiender på avstånd, för att göra headshots, eller mot vissa bossar. Bossarna är för övrigt riktigt underhållande att möta och det finns hyfsat många, alla med sina olika specialiteter och allt som oftast indelade i tre faser.

Vidare går det att låsa upp nya krafter och förbättra Mondo, köra challenges, samt sidouppdrag för att förlänga speltiden efter kampanjens 7-8 timmar. En annan sak man kan göra är att vinna vissa tjejers hjärtan genom ett så kallat ”gigolo mode” där man ska smygzooma på deras intimare kroppsdelar och ge dem presenter tills de vill ligga med en och presentar ett nytt vapen. Detta kändes mest som en gimmick och är inte en stor del av spelet så jag förstår inte riktigt uppståndelsen som blivit över det.

Ett problem jag hade med att köra på normal var att det var lite lätt. Jag dog förvisso ett par gånger men gör man det så kan man återupplivas av Mika på stället man dog med fullt liv, åtminstone tre gånger per bana. Hard rekommenderas på första genomkörningen. Jag provade på very hard som låstes upp efter jag varvat det och då tål fienderna 3-4 gånger så mycket som på normal och kan slå dig även när de blir attackerade. De gör dessutom mer skada. Så tycker man det är för lätt är det bara att höja svårighetsgraden.




Slutsats: Suda 51:s bästa spel i mitt tycke, väldigt japanskt och galet men med en underliggande spelmekanik som påminner om Devil May Cry och Ninja Gaiden. Gillar man spel som dessa och inte har något emot japans crazyness är det klart värt att köpa och en rätt unik upplevelse. Det är inte ofta jag känner att jag vill gå tillbaka till spel jag varvat, men här provade jag very hard och hade gärna haft ännu mer storyinnehåll eller utmaningar.

8/10 –  Mycket bra