Tales of Xillia

• Genre: JRPG
• Släppdatum: 2013-08-09
• Utvecklare: Namco Tales Team
• Utgivare: Namco Bandai
• Plattform: Playstation 3

Tales of Xillia är ett typiskt JRPG i samma stil som alla andra Talesspel och det trettonde (!!) spelet i serien, som anses vara den tredje största i Japan efter Final Fantasy och Dragon Quest. Mina tidigare erfarenheter med Tales-serien består av det första spelet till SNES (Phantasia, mycket bra) och Abyss till PS2 (hyfsat, men fastnade efter 30 timmar). Nu efter att ha spelat Xillia har jag dock fått upp ögonen för Tales på nytt, för det här var inte dumt, inte alls dumt.

I Xillia springer man runt mellan städer och slåss mot monster som vandrar omkring på kartan (inga random encounters alltså). Det finns ingen overworld, utan alla ställen är förbundna med varandra och går att teleportera mellan så fort man besökt dem. I själva striderna (som laddas väldigt snabbt!) springer man fritt omkring med direkt kontroll som om det vore ett actionspel och kan även blockera, kasta magier och hoppa undan i realtid. Man kan också ”länka” attacker tillsammans med en av övriga tre i gruppen som slåss samtidigt som dig, för att till slut kunna fylla en mätare och använda en riktigt kraftfull attack. Detta ger ett djup, som man dock inte behöver utnyttja särskilt ofta såvida man inte spelar på de högre svårighetsgraderna.

Det som särskiljer Tales är främst att en annan (eller högst tre) spelare kan slåss i striderna med dig. Det är med andra ord ett JRPG med soff-coop! Spelare ett å sin sida springer omkring med huvudkaraktären i städerna och sköter allt handlande av utrustning och pratar med folk medan spelare 2 enbart är delaktig i striderna. Det fungerar mycket bra och det är kul att kunna dela och prata med storyn tillsammans med någon.

Storyn är också den bäst presenterade av alla Talesspel hittills tydligen och det märks på hur karaktärerna rör sig/är animerade och deras härligt inlevelsefulla engelska röster. Den är också ovanligt mörk för att vara ett JRPG, men framförallt präglas den av en riktigt skön humor under konversationerna mellan det gäng av färgglada karaktärer man bygger upp. Humorn kan förstärkas genom att man kan utrusta karaktärerna med diverse föremål som t.ex. kaninöron, solglasögon eller låtsasnäsor som då även visas i mellansekvenserna ^_^

Storyn kretsar kring två karaktärer som träffas av en slump; Milla Maxwell, en mäktig ande som antagit den fysiska formen av en kvinna, och den klipska och godhjärtade läkarstudenten Jude Mathis. Tillsammans med en handfull andra extravaganta karaktärer med härlig personlighet gäller det krasst sagt för dessa att förstöra ett domedagsvapen som hotar världen och förhindra att ett fullskaligt krig bryter ut mellan de två styrande nationerna. Ska också nämnas att det går att välja mellan att antingen se storyn ur Judes eller Millas perspektiv. Ett tips är att börja med Jude eftersom storyn då blir lättare att förstå.

Spelet håller i vanlig ordning för JRPG rätt länge, runt 30-35 timmar, och jag kände aldrig ett sug att sluta spela, tvärtom ville jag se mer. De enda brister jag kan komma på är att ibland är det lite svårt att veta vart man ska för det markeras inget på kartan, sidouppdragen är bara fetchquests, och även att det kan kännas som lite av ett jobb att samla föremålen som man byter in för att kunna uppgradera butiken och därmed kunna köpa bättre utrustning.




Slutsats: Gillar man JRPG så bör man inte missa Xillia, av mig får det en stark åtta. Det erbjuder inget nytt men det finns liksom inga direkta fel man kan peka ut; snabba strider med ett roligt stridssystem, soffcoop, animerade CGI-filmer, mycket bra karaktärer/story, härlig humor och snygg presentation. Nu är det bara att vänta på att det utannonserade Tales of Xillia 2 ska komma ut i Europa under 2014 och sätta tänderna i det också!

8/10 –  Mycket bra