Puppeteer

• Genre: Plattform
• Släppdatum: 11 september 2013
• Utvecklare: SCE Japan Studio
• Utgivare: Sony
• Plattform: PS3

Här har vi ett charmigt litet plattformsspel från Sonys Japan Studio som många kommer att missa i år eftersom det drunknar i GTA och nextgenkonsoler. Men det är ett paket familjeglädje som kommer att ligga fint under granen till jul.

Puppeteer är som namnet antyder en dockpjäs, scenen är en teater och kulisserna som bildar de olika plattformsbanorna ramas in av ridåer i hörnen. I bakgrunden hör man publiken reagera på det man gör (testa att stå stilla ett tag för en kul detalj) och en berättarröst för handlingen framåt medan pjäsen utspelas. Själv sitter du på första parkett och kontrollerar pojken Kutaro.

Kutaro har som många andra barn förvandlats till en docka och dessutom tappat huvudet på grund av den onde Månbjörnskungen, men som tur är kan Kutaro använda andra saker som huvud - t.ex. bananer, pistoler, eller larver. Ja, alla möjliga larviga prylar. Med hjälp av en magisk sax (spelets Excalibur, eller Master Sword), en häxa och hennes flygande katt, samt under större delen av spelet prinsessan Pikarina, är det nu upp till Kutaro att rädda Jordens barn, få tillbaka sitt huvud och störta Månbjörnskungen och dennes lakejer.

Låter det barnsligt? Det är för att det är lite barnsligt. Detta åtnjuts bäst som familjespel. Två kan spela samtidigt, den ene styr då Kutaro och den andre Pikarina, likt samarbetsläget i Super Mario Galaxy. Det passar då utmärkt att den som är lite sämre styr Pikarina eftersom det enda hon gör är att flyga omkring och leta efter saker att trycka på som ger bonusmynt. Spelar man själv så styrs Pikarina med högerspaken. Kutaro sköter all action.

Emedan Kutaro kan hoppa mellan olika avsatser i traditionell stil utmärker sig spelet genom den magiska saxen som man använder för att ”flyga” genom olika klippbara saker. På teatern kan man klippa i tyg, men även saker som moln och växter. Den fungerar även som vapen mot fiender.  Framförallt är den ett viktigt redskap i de trevliga bossfighterna, av vilka det finns rätt många. I dessa gäller det att lista ut bossens svaghet, utnyttja den, och sedan oftast klippa sönder något innan det avslutas med en God of War-liknande quick time-sekvens (oroa er inte dock, man har gott om tid på sig att trycka rätt). Ju längre man kommer i spelet desto mer förmågor har man så desto mer blir det att tänka på.

Bossarna är roliga, men plattformingen i övrigt är lite för enkel för mig även om jag får erkänna att jag dog vid ett par tillfällen. Samtidigt är den ändå på en sån nivå att de som inte är vana vid plattformsspel får en utmaning. Överhuvudtaget så kändes de flesta av de normala banorna mest som en sträcka fram till bossarna, även om kvaliteten höjs ju längre i spelet man kommer.

Det som är utmärkande för Puppeteer är dock presentationen. Grafiken är riktigt läcker med snygga ljuseffekter, underbara animationer och mycket som händer på skärmen samtidigt. Orkestermusiken är i klass med något man förväntar sig i ett AAA-spel eller storfilmer (spelet säljs inte ens för fullpris) och röstskådespelarna gör ett väldigt bra jobb - alla talar svenska om man så vill. Jag började med de svenska rösterna, provade att byta till engelska, men bytte tillbaka snabbt igen eftersom jag gillade de svenska rösterna bättre. Förvisso missar man många av de skämt om filmer och andra spel som finns i spelet som går förlorade i översättningen, men tveka inte att använda svenska röster, de är som sagt väldigt bra.

De sju akterna som bland annat tar oss till vilda västern, under havet, till snötäckta alper och till och med ut i rymden varar mellan 8-10 timmar och det märks att utvecklarna lagt ner hela sin själ i varenda sekund. Presentationen är en fest för ögonen från början till slut och spelet är extremt originellt. Det ska tydligen dessutom vara bra att spela i 3D.



Slutsats: Puppeteer är absolut ett väldigt genomarbetat spel med en storslagen teaterpresentation som inte liknat något annat och även om gameplayet är lite enkelt för just mig så charmas jag ändå att spela ut det just på grund av presentationen, den läckra designen och bosstriderna. Men har man tänkt spela med barn eller frugan är detta garanterat helt perfekt Disneylik underhållning, på svenska eller engelska.

8/10 –  Mycket bra