The Amazing Spider-Man 2

• Genre: Actionäventyr
• Släppdatum: 2 maj 2014
• Utvecklare: Beenox
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC/PS4/PS3/Xbox One/Xbox 360/Wii U/3DS

Spiderman och utvecklarna Beenox är en ganska välkänd kombination vid det här laget. Tidigare har de lyckats prestera hyfsade till bra spel om Spindelmannen, mycket på grund av att det märks att de gör sin research och kan karaktärens universum. Med Amazing Spider-Man 2 är de tillbaka i filmlicensträsket, inte för att spelet följer filmen, men de måste ändå släppa det i samband med filmen. Resultatet blir ett spel som känns framstressat.

Storyn är den gamla vanliga, det börjar med att vi får se den klassiska scenen där Spindelmannen väljer att inte stoppa en rånare, som sedan går och mördar Uncle Ben. Två år senare och Spindelmannen letar fortfarande efter mördaren, vilket är vad spelet går ut på till en början. Sedan tappar det tråden totalt och handlar bara om att trycka in så många av Spindelmannens ärkefiender som det bara går, utan någon godtycklig förklaring till varför. Ett tag finns det en röd tråd men sedan märker man hur det bara går snabbare och snabbare, som att de fått slut på tid. Spindelmannens flickvän Emma Stone/Gwen Stacy är inte med alls.

Som den Marvel-fan jag är så var det ändå storyn som fick mig att spela igenom det, själva spelet kommer inte med några överraskningar utan kör på i gammal vanlig stil, fast sämre. Både vad gäller striderna och smygsekvenserna har man försökt kopiera Rocksteadys framgång i Batman-serierna, men de når inte upp till samma nivå. Striderna handlar bara om att trycka på en knapp för att slåss och sedan på en annan för att kontra när fienden blir röd. Längre fram kommer större och bepansrade fiendetyper som kräver att man först shockwavear dem eller webbar upp dem innan man slår ner dem. Det må se snyggt ut tack vare animationer och finishers, men det känns som det går automatiskt och är extremt ytligt.

New York är fullt av sidouppdrag; rädda folk ur eldsvådor, stoppa kidnappare i bilar, förhindra stölder, ta kort av brottsplatser, samla föremål. Det handlar om repetitiva småsaker enligt Ubisofts modell. Och här kommer problemet, efter ett tag sätter staden in en insatsstyrka som ska förhindra brott, och dit räknar de även utan förklaring Spindelmannen, såvida man inte gör sidouppdragen. Så det handlar om padding som jag ser det, ett sätt att förlänga speltiden artificiellt. Gör sidouppdragen eller få insatsstyrkan efter dig, hela tiden. Döda en drönare så kommer nästa (alla dödas för övrigt genom att trycka på R1 för att starta en föranimerad sekvens). Förstår inte varför man blir en ”menace” bara för att man inte räddar alla man ser, ska alla hjältar i New York anses vara onda då med den logiken?

När spelet avslöjades var det tal om att Spindelmannens alter ego Peter Parker skulle ha en större roll och ja, det har han i och för sig så till den grad att han är med, men det handlar bara om att prata med folk genom att välja bland tre dialogval, något som de lika väl hade kunnat visa i mellansekvenser.

Svingandet är en viktig del av Spindelmannenspelen och det var också någonting utvecklarna skulle ha jobbat på. Inget mer svingande från molnen sa de, nätet måste alltid ha någonstans att fästa på. Och mycket riktigt svingar man nu med en knapp för vänster arm och en för höger arm. Genom att släppa vid olika lägen kan man antingen hoppa högre eller få mer fart i hoppet. Att svinga genom staden tycker jag fungerar bra, men jag hade önskat att fysik och momentum spelade en mycket större roll. Det är fortfarande lastgen. Och det går fortfarande att svinga i molnen. Men svingandet är ändå när man har som mest kontroll över Spidey, för så fort man ska navigera i trånga utrymmen så gör man på tok för stora rörelser samtidigt som kameran kan vara bra irriterande.

Spelet är en lastgenport så grafiken håller inte jämfört med PS4-spel som infamous. Vattnet är exempelvis en textur som inte går att interagera med, explosionerna är fattiga. Objekt poppar fram och försvinner tydligt framför en, kantutjämningen är dålig. Texturerna är ohyggligt dåliga på sina håll; där infamous texturer är skarpa överallt så ser man i Amazing Spider-Man dörrar som bara är utsmetade bilder och skyltar som är helt oläsliga. Staden är folktom, tråkig och de har smörat på lite väl mycket med de ikoniska gula taxibilarna (finns taxibilar och polisbilar överallt). På dagen ser det ändå helt okej ut, natten däremot är inte rolig. Spindelmannen är klart mest detaljerad och ser riktigt vass ut ända ner till fibrerna på dräkten eller reflektionerna i dräktens ögon, medan andra som Aunt May är skräckexempel på motsatsen.

Går man ner på gatunivå ser man klonade människor med samma kläder gå omkring som zombies i trans med döda blickar. Om man nyss har utfört några sidouppdrag och är ”god” när man kommer till dem så stannar precis varenda person till och börjar hoppa och klappa på stället, vilket ser helt sjukt ut. Sen har de rejäla problem med att gå vidare om någon står i vägen för dem. Här och var ser man hår och hattar som blinkar buggigt i olika färger. Sedan ser man även en svart skugga kring benen/fötterna på fotgängarna eftersom ljustekniken ambient occlusion är mindre bra genomförd.



Slutsats: Jag anser Amazing Spider-Man 2 vara det sämsta Spindelmannenspelet som Beenox gjort hittills. Själva svingandet fungerar förvisso bra, men det är så utspelat vid det här laget, de tillför inget nytt. Ytliga strider, ett för spelet destruktivt ”moral”-system, meningslösa dialogval, vimsig story och tråkig grafik. De 14 huvuduppdragen håller dessutom inte särskilt länge. Jag får fortsätta och hoppas på att Marvel ska få ”sin” version av Arkham-spelen, detta blev tyvärr bara ett filmlicensspel i mängden.

5/10 – Mediokert