LittleBigPlanet 3

• Genre: Plattformsspel
• Släppdatum: 26 november 2014
• Utvecklare: Sumo Digital
  
• Utgivare: Sony
• Plattform: PS4/PS3

LittleBigPlanet 3 är det femte spelet i serien (två bärbara) och jag kan ju erkänna att jag aldrig har varit eld och lågor över spelen som många andra. Det förändras inte i LBP3 eftersom det är i stort sett samma spel som de tidigare, lite snyggare på PS4 bara.

Att det är ett familjespel som inkluderar de yngsta i familjen märks på storyn: planeten Bunkum hotas av en pratande glödlampa som vill ha all kreativitet i världen för sig själv. Den introducerar också tre nya karaktärer som man låser upp under spelets gång; Toggle, Oddsock och Swoop. De har egna färdigheter – den ene kan flyga, den andra växla mellan att vara stor och liten och den tredje är en snabb hundliknande figur som kan hoppa på väggar som Mario. Tyvärr kan man inte använda dessa fritt utan de får en skräddarsydd bana efter man har låst upp dem och sedan kör man som standard med Sackboy och hans fortfarande svävande hoppfysik. Även om han nu har utrustat sig med gadgets. Jag hade velat kunna byta när jag vill till de betydligt mer spelmässigt intressanta karaktärerna.

LBP3 introducerar dessutom en hubbvärld, så istället för att gå från bana till bana linjärt som man gjorde förr behöver man nu springa omkring och leta efter banorna i en hubbvärld, vilket bara är frustrerande när man vill spela de riktiga banorna. När man väl spelar de finurligt designade banorna är spelet ganska roligt, men tempot dras ner ordentligt av hubbvärlden. Ett ännu större problem är att spelets kampanj är extremt kort, den är över på några timmar. Men sen finns ju som tur är för de som gillar spelet också alla banor som användarna skapat i LBP och LBP2. Och även om kvaliteten på dessa varierar rejält och aldrig kommer upp i utvecklarnas nivå så ger det ”oändligt” med spellängd för de som fastnar.

För tanken med spelet är ju egentligen inte att bara spela kampanjen och sedan lägga det åt sidan. Det är en sandlåda för kreativa människor att leka runt i, nu med fler verktyg och lager (16 jämfört med 3) än någonsin tidigare. Jag är inte alls intresserad av den biten men det finns mycket bra info här om det för den intresserade.

Jag måste säga att jag gillade den lite mer gammaldags musiken i storyläget. Rösterna däremot var enormt tjötiga, trots att självaste Dr. House spelar glödlampan Newton.

Jag stötte inte själv på några buggar, jo en gång som jag var tvungen att starta om hela banan, men jag har läst om flera som fått sin sparfil förstörd, fallit igenom marken och så vidare så det kan ju vara värt att tänka på även om det lär patchas.


Slutsats: Det vore inte helt rättvist att stämpla ett betyg på kampanjen eftersom det bara är en liten del av spelet, så det gör jag inte. Skapandedelen är av allt att döma och de intryck jag har läst klart förbättrad och bäst hittills. Är man dock som jag bara ute efter att lira igenom kampanjen som de nya utvecklarna Sumo Digital ger oss så finns risk att man blir besviken över att den är så väldigt kort och att de nya idéerna inte ges någon större plats. Räds man inte livslängden och gillar serien normalt kan det dock säkert vara en god stund ihop med barnen.