- Genre: Adventure
- Släppdatum: 30 januari 2015
- Utvecklare: Dontnod Entertainment
- Utgivare: Square Enix
- Plattform: PC/PS4/XB1/PS3/X360
Life is Strange är ett äventyrspusselspel uppdelat i episoder i ungefär samma stil som Telltales Walking Dead. Man spelar som högskoletjejen Max som precis kommit in på en specialkurs med fotoinriktning i sin gamla hemstad. Tidigt i spelet får Max superkraften att kunna spola tillbaka tiden och detta använder man för att lösa simpla pussel och ändra utgången på konversationer.
Säg att du t.ex. behöver någonting som ligger utom räckhåll på en tvättmaskin. Du kan då sätta igång tvättmaskinen så att saken ramlar ner, men den ramlar då ner bakom en hylla så du inte når den ändå. Fast på marken ser du en kartongbit, så kanske ska man spola tillbaka tiden och se om man kan använda den på något sätt?
Eller i konversationer så kan man välja olika svar och sedan spola tillbaka tiden för att se vad som passar bäst. Ska du rapportera en viss händelse till rektorn eller inte? Hur reagerar rektorn om du gör det och hur reagerar han om du ljuger? Utgången av det och andra beslut förändrar storyn och hur folk behandlar dig.
Det man gör är i stort sett att gå runt i skolan och övriga miljöer och undersöker saker och pratar med andra. Det är ett Veronica Mars-avsnitt litegrann. En tjej är försvunnen och ingen vet vad som har hänt med henne, Max går runt och samlar info samtidigt som hon hanterar att hon är ny i klassen och återvänder till sin hemstad där hon lämnade sin BFF på den tiden.
Spelets grafiska stil är rätt skön, lite tecknad, men inte särskilt avancerad jämfört med dagens spel. Och läppsynkningen är helt off. Dialogen är däremot mycket väl genomförd och musiken ger en bra och lugnande stämning. Jag hoppas att pusslen blir svårare framöver, för just nu är de både få och väldigt uppenbara. Med förmågan att spola tillbaka tiden borde man kunna göra bättre pussel. Vad besluten i konversationerna får för effekt återstår att se med tanke på att spelet består av fem avsnitt. Man får förvisso vissa direkta effekter, som att någon blir din kompis när du hjälper dem, men i det långa loppet vet jag ännu inte.
Slutsats: Första avsnittet av Life is Strange är över efter 2-3 timmar och jag säger faktiskt inte nej till mer. Jag tycker relationerna som har skapats och frågorna som har uppstått är intressanta. I och med att man kan stoppa tiden känner man sig odödlig, även om det spelmekaniskt inte utnyttjas till fullo. Pusslen är för lätta hittills men detta är ju ett spel där du leker med olika beslut och följer en story, precis som i exempelvis Beyond, och i den genren har det sin plats. Däremot tycker jag det är för mycket att vänta i sex veckor på fortsättningen i mitten av mars. Något betyg sätter jag inte på varje avsnitt men gillar ni genren så är första avsnittet värt det för de 50 spänn det kostar imo (eller 190 kr för alla om man köper hela säsongen direkt).