Ori and the Blind Forest

• Genre: Plattformsspel
• Släppdatum: 11 mars 2015
• Utvecklare: Moon Studios
• Utgivare: Microsoft
• Plattform: PC/XB1

Ori and the Blind Forest kanske ser ut som ett gulligt och lättsmält litet indiespel, men det är ett spel som har varit under utveckling i fyra år med Microsofts ekonomiska muskler bakom. Det är också ett av de bästa plattformsspelen på väldigt länge.

Det är dessutom känslosamt och rörande, det handlar om vänskapen mellan den kattliknande anden Ori och den björnliknande långsamme Naru, med sin japanska design. De lever ett harmoniskt liv tillsammans ute i skogen när plötsligt en dag deras livskälla andeträdet slås ut, vilket tvingar Ori att ge sig ut på äventyr för att få tillbaka dess livsgnista. Hjälp på traven får Oni av den feeliknande Sein som med sina ”eldbollar” också fungerar som Oris vapen. Att man har tittat lite på Zelda tycker jag framgår av Sein som inte är helt olik Navi som spirituell följeslagare, men även i hur man måste ta sig igenom miljöer med olika tema som snö, eld och vatten för att befria tre andestenar.

Det räcker med att ta en snabb titt på skärmbilder från spelet för att se att grafiken är något utöver det vanliga. Som en handmålad tavla i alla regnbågens sprakande färger, inte olikt de senaste Raymanspelen men snyggare. Läckra och detaljerade animatinoner. Förgrunder och bakgrunder är mer avancerade och innehåller fler lager och det känns som att man springer igenom en sagobok. Springer och springer för övrigt, jag stannar frekvent för att ta in vad jag ser. Varenda sten och kotte är unik, det märks att det är ett arbete gjort med kärlek från utvecklarnas sida. Min favoritstund i hela spelet måste vara efter den första andestenen är befriad och det bara sprudlar av liv och grönska med en stor sjö framför mig som jag genast dyker i och plaskar runt i, otroligt vackert.

Och musiken är magisk! Ett fantastiskt orkestralt soundtrack som passar extremt bra som bakgrund till händelserna i spelet. Det var bara att sänka volymen på effekterna, höja musiken och njuta. Tveklöst det bästa jag hört i år. När jag hörde menylåten visste jag att jag hade något extra framför mig.

Men presentation är en sak, spelet måste vara bra också. Tack och lov faller de inte i den klassiska fällan som många andra gör, att erbjuda något som en treåring klarar av. Detta är ett utmanande spel som testar ens plattformingshoppande och reaktioner. Själva hoppandet påminner mycket om Super Meat Boy, vilket innebär finfin kontroll och att man inte behöver vänta om man dör, för det finns inga laddningstider. Det finns tre stora flyktsekvenser som liknar skattkistebanorna i Rayman: Origins. Dessa är det svåraste spelet har att bjuda på och de kommer att testa ert tålamod. Till och med jag som är en ganska van plattformsspelare dog säkert 30 gånger på den sista av dessa, även om jag fann de två tidigare lättare.

Spelet sparar väldigt sällan automatiskt, istället har man påfyllningsbar ”magi” som man använder till att spara med var som helst. Glömmer man att spara så kan man få göra om mycket.

Flera recensioner har sagt att Ori inte gör något nytt, men jag vet inte om jag håller med om det. Det blandar in pussel i plattformandet på ett bra sätt, som när man måste tänka på att falla i gravitationens riktning under ett visst segment. Man låser också upp nya förmågor precis som i Metroid så att man får tillgång till saker man tidigare inte kunde komma åt och en av dessa är ”bash”. Genom att trycka när man är nära skott eller fiender så kan man skicka iväg dessa åt motsatt håll som man själv bashar åt. Detta kan användas till att jonglera fiender, ta sig fram snabbare eller använda fiendernas projektiler mot sig själva. Till detta kommer både svävande och väggklättrande så småningom så visst har man mycket till sitt förfogande.

Det enda jag kan klaga på är att spelet är över på runt 8 timmar och det finns ingen fasttravel. Man måste kunna teleportera i ett spel som ändå är ganska stort som detta är. Teleportering vid sparbrunnarna hade varit perfekt. Omspelningsvärdet är lågt just nu, men New Game+ ska patchas in enligt utvecklarna.



Slutsats: Året har ju börjat riktigt bra, det släpps kvalitetsspel efter kvalitetsspel. Ori är inget undantag, det är en fantastisk plattformare med magisk musik, sagolik grafik, ett utmanande och välkontrollerat gameplay samt en rörande story. Ha i åtanke bara att det kan vara frustrerande om man inte är van vid genren, men annars kan jag verkligen inte se hur man skulle kunna ogilla det.

9/10 –  Fantastiskt