Transformers: Devastation

• Genre: Action
• Släppdatum: 9 oktober 2015                
• Utvecklare: PlatinumGames
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC/PS4/XB1/PS3/360

Transformers Devastation är enkelt sagt Bayonetta fast med Transformers. Istället för att som Bayonetta undvika attacker från korrupta änglar och demoner i slowmotion är det autobotledaren Optimus Prime som undviker bedragare i slowmotion. Man kan ju inte tro att de stora robotklumparna är så graciösa, snabba och viga, men i PlatinumGames version är de det och det funkar faktiskt.

Fightingssystemet är däremot inte riktigt lika djupt som i Bayonetta, men en del kombos går att utföra och man kan använda många olika vapen med olika attribut. Exempelvis en långsam men kraftfull isyxa som ibland kan frysa motståndarna, eller snabbare men svagare sågblad som kan tutta eld på dem. Man kan ha fyra vapen samtidigt och byta mellan dem när man vill. Det är ett djupare system än de flesta spel har, Bayonettas är trots allt fulländat. Alla dessa vapen hittar man dessutom av fallna fiender eller i kistor, lite som i Destiny. Har man tur kan man få ett ovanligt vapen som gör det mycket lättare, har man otur (som jag alltid har) så hittar man bara skit med låg level och får jobba på i motvind.

Storyn presenteras via mellansekvenser och är väldigt simpel; Megatron är ute efter att terraforma Jorden till Cybertron. Många klicheér för en som läst så många serietidningar som jag. Men tänk om man hade haft det här när man var liten, grafiken är celshaded och det känns verkligen som att spela ett gammalt TV-serieavsnitt i och med att robotarna är modellerade efter generation 1, den överlägset bästa generationen. Det verkar dock som att det kommer att bli fortsättning på storyn eftersom Activision tänker utgå ifrån Devastation i framtida leksaker, spel och serietidningar. Jag misstänker att storyn kommer utvecklas åt ett håll jag verkligen gillar så jag hoppas på mer.

Presentationen har de verkligen nailat. Alla transformers ser ut på pricken som i de gamla serietidningarna, musiken som är riktigt bra är gjord av kompositören bakom Transformersfilmen (The Movie, inte Michael Bay-filmerna) och flera av de som gjorde originalrösterna gör comeback, även om vissa inte riktigt klarar av att göra sina karaktärer rättvisa längre (Megatron, jag tittar på dig). Peter Cullen gör ett bra jobb som vanligt. Och det sista slaget i slutstriden... märks att de har full koll på sin licens.

Sen är det underbart med alla bossfighter. Det är nästan lika många bossfighter som man slåss mot vanliga robotar, alla med sina egna animationer, attacker och förvandlingslägen. Som gammal Transformersfan fick jag flera Fuck Yeah-ögonblick. Bland autoboterna är Optimus Prime den bästa man kan välja från början, men det finns fyra till: Sideswipe, Wheeljack, Bumblebee och Grimlock. Så härligt att gå loss med Grimlock i tyrannosaurusform.

Jag valde att spela på svåraste från början (Commander) och det var rätt tufft faktiskt, svårare än Bayonetta 2 skulle jag säga. Devastator som man möter inom 10 minuter tål 200 träffar känns det som, medan man själv dör på typ tre. Man måste verkligen vara ihärdig och akta sig för attackerna, vilket inte är det lättaste när kameran inte hänger med riktigt i alla lägen och det inte går att låsa fast siktet manuellt. Efter att jag klantigt råkade syntetisera sönder min bästa yxa fick jag gå ner ett snäpp i svårighetsgrad mot slutet och då var det asmycket enklare eftersom jag ändå hade hittat vapen som var högre lvl än de man kan hitta på normal. Man kan låsa upp ytterligare två svårighetsgrader efter Commander och utöver det finns ett Challenge Mode.

Men spelets svaghet är ändå att det är så kort. Beror på vilken svårighetsgrad man väljer i och för sig, men kör man på den normala klarar man det på fem timmar och den tiden spenderar man i endast två olika miljöer. Den extremt dåliga miljövariationen beror väl på att budgeten inte var den högsta men... det drar ner upplevelsen. Man möter dessutom nästan alla bossar två gånger, vissa mer.
 



Slutsats: Transformers Devastation är en hyllning till gamla serietidningsälskare och det är mycket troget källmaterialet. Det är som att spela ett TV-serieavsnitt av Transformers och kombinerat med det Bayonettaliknande fightingsystemet och de många bossarna är det ett underhållande spel, ett bra exempel på hur man utnyttjar en licens.

Det är dock bara en handfull timmar långt, storyn är ganska meh och fiender och framförallt miljöerna är repetitiva så även om jag rekommenderar det så kan man vänta tills det sjunkt i pris en del såvida man nu inte är ett jättefan av Bayonetta och/eller Transformers.