The Legend of Zelda: Tri Force Heroes

• Genre: Äventyr
• Släppdatum: 23 oktober 2015              
• Utvecklare: Nintendo EPD/Grezzo
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Nintendo 3DS

Ett nytt Zelda är alltid en höjdpunkt på året, förutom vid några enstaka fall. Exempelvis anser jag att Zelda handlar om att spela ensam och leva sig in i stora världar fyllda med pussel, bossar och mystik. Således har jag inte ens spelat exempelvis flerspelarspelet Four Swords Adventures som släpptes till Gamecube.

The Legend of Zelda: Tri Force Heroes är något liknande fast med onlineanslutning. Man spelar ihop med två andra och försöker tillsammans luska ut klurigheterna. Men det finns en del problem med det här konceptet.

Spelet är uppbyggt så att man går in i en lobby för att söka efter spelare. När två har anslutit så är det dags att välja bana. Varje värld har fyra banor och om alla inte vill ha samma så är det lotten som avgör. Och här är det största problemet; det kan vara väldigt svårt att få spela den bana man vill. I början är det inga problem, då har man ju inte spelat något. Sen när man har spelat en bana så kan man ha otur att de andra vill spela den igen. Och sen när man har spelat två eller tre banor så kan det vara riktigt svårt att få spela den sista man har kvar.

Om man då vill hoppa av och pröva igen så avslutas spelet för alla, gruppen splittras och man måste söka igen. Jag hoppade själv bara av en gång så det blev en massa repetitiva banor, men det var många andra som hoppade av för att de inte fick sin bana, många quitters som förstör. Sen är det ibland frustrerande med folk som inte förstår vad de ska göra och man kan inte kommunicera på annat sätt än via ikoner man trycker på (som ”hej”, ”nej”, ”tummen upp” osv). Alla tre delar dessutom på runt nio hjärtan så om någon är dålig så blir det omöjligt att klara vissa banor och utan checkpoints så kan man göra alla banorna fram till bossen, dö alla liv och feer, och få börja om. Men men, det är förståeligt och går att leva med.

Samtidigt är det kul när man hamnar i ett hyfsat bra gäng där alla samarbetar och ger varandra tummen upp osv när vi gör något bra. Om det dessutom är laggfritt så är det absolut roligt att klara dessa pusselrum och bossar tillsammans med främlingar. Men det finns ju ingen övervärld som i andra Zeldaspel, bara separata pusselrum med ett fåtal items så det är inte direkt komplicerat. Och storyn är... någon häxa gillar inte att prinsessan har så snygga kläder så hon förvandlar henne så att hon alltid bär en svart kostym med huva. Och då sprids ondskan i kungadömet bara för det. Kanske inte den mest traditionella Zeldastoryn, känns ganska riktad mot yngre spelare. Dock inget man behöver lägga vikt vid heller.

Det är möjligt att Nintendo hade någon tanke med att man skulle behöva spela om rummen eftersom det krävs material för att köpa nya kläder, som i sin tur ger specialförmågor som att rulla på lava eller skjuta tre pilar istället för en. Men repetition är det värsta jag vet och det går inte att komma ifrån, så länge man spelar med främlingar.

Att spela själv är... inte roligt. Nintendo har själva erkänt att det bara är något de lade in i efterhand för att spel behöver ha en singleplayerdel och det visar sig också tydligt i spelet där dörren till singleplayer är jätteliten jämfört med den stora porten till multiplayer. Karaktärerna i staden varnar även för att spela själv. Det går absolut att spela själv, ibland till och med enklare än att spela med andra, men det är inte roligt eftersom man måste styra alla tre Link själv en efter en. De andra två man inte styr är odödliga och står stilla så länge man inte styr dem, vilket kan utnyttjas i bossfighter (genom att snabbt byta till en annan Link om man håller på att bli träffad), men spelet bygger mycket på att Linkarna står på varandra som en totemfigur, något som är jobbigt att hinna med att göra själv under stridens hetta. Att hålla reda på vem som har vilket item som behövs längst upp på totempålen och vilken ordning man ska lyfta dem för att han ska komma längst upp är t.ex. något som är lättare i multiplayer.

Det bästa är i så fall att spela tillsammans med två vänner, gärna i samma rum men det går bra online också. Men det är inte alla som har två vänner med 3DS så det är inte ett alternativ för så många. Det går inte ens att spela två pers, man måste vara tre, vilket jag inte fattar alls varför. Positivt är åtminstone att det räcker med att en person har spelet, så kan de andra köra det via Download Play utan att förlora några funktioner.
 



Slutsats: Tri Force Heroes är inget traditionellt Zelda, inte som exempelvis A Link Between Worlds. Det består av en massa separata pusselrum och utmaningar som du ska klara tillsammans med två andra spelare. Om man spelar tillsammans med två kompisar så skulle jag nog rekommendera det, även om det inte når upp till de ”normala” Zeldaspelen. Spelar man med randoms online så är det kanske bäst att avvakta såvida man inte är jättesugen och tänker man spela själv så kan man definitivt skippa det.