Just Cause 3

• Genre: Open World
• Släppdatum: 1 december 2015            
• Utvecklare: Avalanche Studios
• Utgivare: Square Enix
• Plattform: PC/PS4/XB1

Rico Rodriguez är tillbaka i ett nytt högexplosivt äventyr och den här gången lämnar han söderhavet till förmån för medelhavet. Diktatorn Di Ravello styr här ön Medici med ett järngrepp och Rico ansluter till rebellerna för att befria stad efter stad och till slut besegra Ravello.

Storyn är precis som i de tidigare två spelen inte spelets starkaste kort på långa vägar. Mellansekvens efter mellansekvens med en rappakaljababblande kvinna i spetsen avlöser varandra utan att jag bryr mig om vad som händer och storyuppdragen i sig känns väldigt daterade. Nästan alla handlar om att man ska skydda objekt eller människor från fiender innan deras livmätare når botten. En story med majoriteten beskyddaruppdrag... inte okej. I andra uppdrag ska man följa ett lysande rör till en underjordisk bas där man ska förstöra tre generatorer.

Det var två gånger som jag var en hårsmån ifrån att lägga ner spelet för att uppdragen var så dåliga, en gång när jag fick börja om från början av ett tjugominutersuppdrag för att en allierad dog på några sekunder eftersom jag använde helikopter för att döda när spelet tydligen ville att man skulle vara på marken, fastän helikopter var mer effektivt. Och en andra gång när våg efter våg av fiender avlöste varandra och jag inte hann skydda en EMP-generator innan den gick sönder och fick börja om. Det har också krashat två gånger mitt i uppdrag.

Men jag härdade ut och fortsatte och nu många timmar senare efter att ha befriat alla 100+ städer, militärbaser och vaktposter, klarat av huvudstoryn, och spelat en mängd utmaningar för att uppgradera Ricos förmågor till nästan bästa möjliga kan jag konstatera att spelet trots allt är bra och har varit värt min tid. Det är en sandlåda av möjligheter där man kan leka runt lite som man vill och där allt är oscriptat.

Den nya vingdräkten, änterhaken och fallskärmen gör att man är väldigt rörlig och att det är roligt att ta sig fram på ön. Det spelar även roll för striderna, man kan inte springa snabbt men man kan dra sig fram med änterhaken som Spindelmannen skulle kunna göra med sitt spindelnät genom att t ex skjuta den 20 meter framför sig och på så sätt ta sig fram både på marken och i luften snabbare än någon annan. Det finns inget system för att ta skydd bakom saker som i de flesta spel, men man vinner istället på att flyga runt i baserna och sprida död uppifrån. Man har obegränsat med C4 att använda och kan kasta dessa från fallskärmen. Skjutandet är arkadaktigt och man måste låsa upp precisionssikte via utmaningar, vilket rekommenderas.

Senare låser man upp helikoptrar som man med fördel använder för att raketbomba städerna från avstånd. För att befria en stad måste man förstöra radartorn, bränslebehållare och andra strukturer och det kan vara lite jobbigt att leta rätt på dem. Där tror jag någon annan metod hade varit bättre. Vissa är väldigt enkla att ta över, medan t.ex. många av militärbaserna är enorma och vaktas av tungt artielleri.

När man har tagit över en stad kan man köra in bilar i dess garage och därefter kan man kalla in dem med flyg var man än är. Det gäller även pansarvagnar, helikoptrar, raketkastare, stridsflyg, mopeder och annat man låser upp. Man begränsas dock så att man inte kan kalla in hur mycket som helst, då hade det blivit för lätt.

För att kunna kalla in fler fordon och vapen oftare och få nya förmågor till Rico ska man spela utmaningarna. Det är små minispel som att köra i mål på en viss tid, flyga med plan/vingdräkten genom ringar eller vara träffsäker med vapnen. Utmaningarna är faktiskt rätt roliga, särskilt vingdräktsutmaningarna, men dessa lider ordentligt av spelets laddningstider. Att vänta i en halv minut mellan varje omförsök i utmaningarna förstör minst sagt flytet, en patch är dock på väg inom kort som lovar förbättra dessa.

Utöver laddningstiderna lider spelet även av problem med bilduppateringen. Frameraten kan sjunka ordentligt på PS4 och ännu värre på Xbox One, detta när det händer mycket på skärmen samtidigt. Jag har varit med om diabildssekvenser när under 10 bildrutor per sekund ritas upp. Jag har inte varit med om något liknande på väldigt länge, senast var nog trappsekvensen i Ninja Gaiden 2 på 360.

Fast samtidigt förstår jag det lite grann. Just Cause 3 är enormt stort sett till antal kvadratkilometer, nästan lite väl stort enligt mig med tanke på att det lider lite av samma problem som Metal Gear Solid V fast inte i närheten lika illa. Dvs, det är inte så mycket av landmassan som egentligen utnyttjas och mest leder det till långa restider när det är 10 km till nästa mål. Och när det är så stort och ändå väldigt detaljerat och man ser långt åt alla håll och explosionerna är underbart snygga med massvis av delar som flyger omkring så förstår jag att det är mycket beräkningar som måste göras. Jag kan ha lite överseende med det, men det är ändå tråkigt.

Ska sägas dock att för det allra mesta så flyter spelet ändå på helt okej, men var beredd på kraftiga dippar. Just fysiken är dock riktigt, riktigt rolig att leka med. Man kan fästa sin änterhake i allt möjligt och sedan trycka på en knapp för att dra in den. Fullt uppgraderad så kan den applicera mer tryck och man kan ha sex linor samtidigt vilket öppnar upp för en mängd roliga scenarion. Fäst den i en gubbe som sitter på en bänk och andra änden i en bil som kör förbi och se skrattandes på hur han släpas efter marken eller fäst ena sidan i en helikopter och andra i marken och dra ner helikoptern utan att behöva slösa raketammo. Möjligheterna är oändliga och nu när jag är klar med spelet hoppas jag på någon form av DLC så att jag får en anledning att komma tillbaka och leka ännu mer i denna sandlåda. Coop står också högt på listan för det är spelet som gjort för.

För det är det som ändå gör spelet bra, att man kan åka upp flera km i luften ovanför molntäcket och köra ut ur planet med en motorcykel som är ihopbunden med en jeep och sedan se vad som händer. Eller sätta raketmotorer på en kossa och se hur långt den hinner flyga innan den sprängs. Explosioner tröttnar man aldrig på som Rico själv säger.

Sen ska jag ge ytterligare ett minus för att havet och marken är så tom på djurliv. Havet och insjöarna ser så härligt ut att bada i, men under ytan ser de ut som en pool, tomt på allt förutom några enstaka fiskar och lite sjögräs. Annars samma kala sandyta överallt. GTAV till förra generationen hade ett hav som imponerade mycket mer än det som finns i JC3, både på ytan och under. Det är inte ens jämförbart. Och samma sak på land, har man tur ser man en ko eller en get, men det är annars rätt tomt.

Slutligen så får de nog hyra in några som vet hur fordon styrs till nästa spel. Alltså, de vanliga bilarna är arkadiga och det går okej att styra dem trots lite väl konstig kamera, men allt som går på två hjul... herregud, det är det mest bångstyriga jag någonsin försökt styra. En full kamel hade varit lättare att styra än mopederna i Just Cause 3.



Slutsats: Just Cause 3 har sina brister, storyuppdragen är för det mesta beskyddaruppdrag där man ska hålla koll på andras livmätare och de tekniska problemen är stora före patcherna, men det är ändå en väldigt rolig sandlåda fylld av explosioner, fordon och fysikberäkningar som jag har haft roligt med i två veckor, så det får en rekommendation men man får en bättre upplevelse om man väntar ett tag tills det är färdigpatchat eller köper det till PC.