Resident Evil Zero: HD Remaster

• Genre: Survival horror
• Släppdatum: 22 januari                        
• Utvecklare: Capcom
• Utgivare: Capcom
• Plattform: PC/PS4/XB1

För ett år sedan släppte Capcom en remaster av Resident Evil, inget som direkt förvånade mig då originalet har återutgetts massvis av gånger. Survival horror-genrens fader togs emot väl och det visade sig att spelarna har saknat old school-skräckspel, då det blev Capcoms bäst säljande digitala spel någonsin. Lite mer otippat bestämde de sig dock efteråt för att på samma sätt försköna Resident Evil Zero, det utan tvekan mest kontroversiella spelet i serien. Efter att ha spelat igenom remastern så kommer jag ihåg just varför, men spelets nackdelar kan ändå inte ta ifrån att det är ett välgjort, unikt skräckspel.

Resident Evil Zero är en föregångare till RE där man får ta del av händelserna som ledde fram till zombieutbrottet. Spelet släpptes 2002 till Gamecube och använder samma motor som den populära remaken av RE, också till Gamecube. Miljöerna är helt förrenderade vilket gjorde att spelen såg fantastiska ut när de kom, och 14 år senare ser det fortfarande väldigt bra ut – ett genialiskt drag på den tiden, helt enkelt. Dock innebär detta att interaktiviteten är minimal, då man är låst till att endast kunna inspektera miljön, precis som i ett äventyrsspel. I den här remastern så har grafiken uppdaterats till 1080p med möjlighet för widescreen, och utvecklarna har även gjort om texturerna från grunden. Bättre ljud och ett modernt styrläge där man rör sig mer fritt har precis som i RE remastern också lagts till i RE0. Det finns även DLC att köpa i form av skins.

En av de nya sakerna som RE0 introducerade var att man styrde två karaktärer och kunde dela på sig eller samarbeta som man ville. Många pussel måste man lösa tillsammans fast ändå när man är på olika ställen, så det blir en hel del byten mellan karaktärerna, som för övrigt är min favorit Rebecca Chambers och den något mer generiska krigsfången Billy Coen. Laddningstiderna när man byter karaktär eller ändrar formation är inte långa men de är inte heller omedelbara, så systemet känns ganska klumpigt efter ett tag. Det är dock annat som bidrar till att spelet känns just klumpigt, bland annat all föremålshantering och den stela kontrollen.

I RE0 har de slopat förvaringskistan där man kunde spara sina föremål, istället kan man nu lägga föremål vart som helst. Inventariet är litet, så du måste prioritera vad du vill ha med dig för stunden och hur mycket plats du ska lämna för eventuella nya föremål. Föremål måste bytas hit och dit mellan karaktärerna, lämnas på marken för att sedan plockas upp igen långt efteråt, och ibland till och med transporteras upp och ner när man är separerade. Låter det som en mardröm så är det för att det också är lite så, men faktum är att man får lära sig att helt enkelt strunta i vissa vapen eller föremål vilket ändå gör att det känns som att man spelar ett riktigt överlevnadsspel. Något som dock hade hjälpt en del är om man hade kunnat byta föremål direkt från inventariet och marken, istället föra att först behöva lämna ett föremål för att kunna plocka upp ett nytt när inventariet är fullt.

Egentligen kan man argumentera på samma sätt att de statiska kameravinklarna skapar en viss obekväm atmosfär, då man aldrig ser vad som är framför en förrän man byter kameravinkel genom att gå vidare. Fiender kan befinna sig i samma rum som du men inte aktiveras förrän du går närmare, dessutom kan fiender spawnas i redan besökta rum efter att man gjort en viss sak eller besökt en speciell plats, vilket gör att man aldrig egentligen känner sig trygg. Speciellt läskigt tycker jag dock inte att spelet är, utan det är mer panikartat; jag går in i en trång korridor och stöter på det nya hemska blodigelsmonstret som håller på och transformeras, jag lyckas springa förbi och intill nästa rum men i bakhuvudet vet jag att jag måste konfrontera den monstruösa varelsen igen då jag har 20 föremål liggandes i rummet där jag kom ifrån. Och jag har inte sparat på ett tag eftersom man inte har oändligt med sparningar, så jag får inte dö för då måste jag springa igenom alla fiender igen.

Om spelet låter svårt så är det för att det är just det – det är mycket svårare än jag minns det och är tydligen det svåraste spelet i serien. Nu körde jag i och för sig på Hard, men räkna inte med att kunna döda allt du ser, utan du måste göra allt för att spara på ammunition och hälsa. Bossfighter dyker upp från ingenstans, du kanske går in i en ödelagd kyrka och sedan ett litet rum med en skrivmaskin, men väntar med att spara och går tillbaka för att hämta mer föremål, då plötsligt en gigantisk fladdermus svävar över ditt huvud och försöker suga blodet ur dig. I slutet av spelet kan du lunka lugnt över en damm för att se en gigantisk groda hoppa upp ur vattnet och sluka dig hel så att du dör direkt, oavsett om du har fullt med hälsa. Att jag nästan hade spelat igenom RE0 på Gamecube hjälpte föga då det var så längesedan sist.

Det tog mig en 10 timmar att varva så det är inte speciellt långt, men det finns en viss omspelbarhet. Achievements har lagts till och du kan spela om för att försöka få en bättre rank, vilket låser upp nya vapen. Du kan prova att hitta alla blodiglar i Leech Hunter, där du också kan låsa upp olika bonusar som gör dig mycket starkare i huvudläget. Om du fortfarande inte känner dig stark nog med en raketkastare med obegränsat med raketer så har det lagts till ett nytt läge i remastern där man styr Albert Wesker istället för Billy. Wesker är i princip en gud i det här läget och kan döda allt innan Rebecca ens hinner blinka. Han har sina unika attacker och det känns härligt att kunna känna sig odödlig och få revansch på spelet efter alla kamper man fått utsättas för.



Slutsats: Resident Evil Zero kanske inte är lika bra som originalet, men det bjuder på samma stämning och lite mer av allt helt enkelt. Efter den häftiga introduktionen på tåget så får man till och med besöka en plats som känns som en kopia av den klassiska herrgården. Kontrollen ställer till det då och då, speciellt frustrerande är det att fightas med ett monster då spelet byter kameravinkel hela tiden vilket också ändrar ens rörelseriktning, och föremålshanteringen är inte speciellt smidig. Spelet är utmanande och man dör mycket vilket jag i och för sig tycker är bra, för det är ett överlevnadsspel trots allt, men det blir jobbigt att behöva spela om sektioner eftersom man inte kan trycka bort de klassiska men långa laddningstiderna när man byter rum (dock finns det en mod för det på PC).

Som helhet tycker jag dock att det är ett väldigt bra spel med skräckinjagande fiender, intressant huvudkaraktär (men det märks att röstskådespelet inte är av samma klass som i moderna RE-spel), kuslig stämning med snygga miljöer och matchande bakgrundsljud, och ett tillräckligt bra omspelarvärde. Capcom har lyckats med att modernisera det kanske mest okända huvudspelet i serien, och jag är väldigt nyfiken på att se den kommande remaken av RE2.