Fallout 4: Far Harbor

• Genre: Action/RPG
• Släppdatum: 19 maj 2016
• Utvecklare: Bethesda Game Studios
• Utgivare: Bethesda Softworks
• Plattform: PC/PS4/XB1

Far Harbor är det första större DLC:t (eller expansion) till Fallout 4, med den största landmassan som Bethesda någonsin skapat i ett DLC. Efter två mindre (och dåliga imo) DLC i Automatron och Wasteland Workshop har jag åkt till helvetesön Far Harbor i 10 timmar och är glad över att vara tillbaka på fastlandet, om så bara för att få se solen igen.

Expansionen börjar med en rapport om en försvunnen flicka där flickans föräldrar ber en att åka till ön för att försöka hitta henne. Väl på ön dröjer det inte många sekunder innan man attackeras av monster från dimman. Far Harbor är ett ogästvänligt, mörkt träsk som täcks av ett tjockt dimmlager där nya, tuffare monster lurar. Designen på de nya nautiska monstren är som taget från Skräcken i Svarta lagunen.

På ön finns tre fraktioner, atomdyrkarna Children of the Atom, de syntetiska robotarna i Arcadia och människorna vid hamnen där man anländer. Alla är mer eller mindre rädda för varandra och det är upp till spelaren att lösa situationen, vilket kan göras antingen fredligt eller med ett blodbad. Ett tips är att ta med Nick Valentine som hjälpreda då han har ganska mycket unik dialog och man får även ett nytt uppdrag att uföra för honom på fastlandet sedan.

Utöver ett timlångt minecraft/tornförsvarsbaserat hackingminispel i mitten av äventyret som jag tyckte var okej som variation men förstår att många inte kommer gilla, så handlar det om att utföra uppdrag i vanlig ordning, som alltid går ut på att döda monster, supermutanter eller banditer på ett eller annat sätt. Men jag uppskattar att jag har lite större valfrihet i mina val gentemot huvudspelet och kan vara ganska ond, tyvärr inte genomrutten, men åtminstone ond. Hade dock gärna sett fler avbrott som hackingspelet för att ge mer variation, uppdragsstrukturen är i dagsläget repetitiv så det förslår.

Det som jag tycker var mindre bra med Far Harbor är att miljön, samtidigt som den är kuslig och passande atmosfärisk så är det ingen särskilt rolig plats att utforska. Mörkt, vått, dimmigt, bergigt – ett träsk liksom. Det går inte att göra så mycket med en sån miljö för att få den rolig att utforska. Commonwealth var ljusare och hade mer variation å sin sida. Dimman, även om den ser bra ut, tar mycket kraft att rendera och mitt stackars 780 går på knäna. PS4 ska tydligen vara ännu värre.

Det större problemet är egentligen att jag inte tycker gunplay är särskilt bra eftersom att de flesta fiender tål för mycket och striderna går nästan hela tiden ut på att avlossa skott efter skott i kulsvamparna till fiender medan man backar. Stealthsystemet är outvecklat (liksom, varför kan de se mig 10 meter ifrån när jag sitter i en buske med power armorn cloakad?) och Nick Valentines AI kan inte träffa en telefonkiosk inifrån den.

Men det är ju inget som expansionen kan göra särskilt mycket åt. Den gör sitt jobb och levererar mer story och speltimmar enligt utsago.



Slutsats: Far Harbor är imo det första meningsfulla DLC:t från Bethesda till Fallout 4. Det ger 10-15 timmar med nya storyuppdrag på en stor ö som är separat från fastlandet. Atmosfären är kusligt bra, den nya musiken är stämningsfull och monstren är mer skrämmande än någonsin, men de mörka träskmiljöerna är också lite tråkiga att utforska, skjutmekaniken och uppläggsstrukturen börjar bli tjatig imo och skulle behöva förändras från basspelet, och frameraten dippar ordentligt både på konsol och PC eftersom den tjocka dimman över hela ön kräver massvis med prestanda.

Jag tyckte dock Far Harbor var helt okej, så är man sugen på mer story och dessutom större valfrihet än tidigare att styra vart storyn går så är det inte fel att köpa det.