Deus Ex: Mankind Divided

• Genre: Action-RPG
• Släppdatum: 23 augusti 2016               
• Utvecklare: Eidos Montreal
• Utgivare: Square Enix
• Plattform: PC/PS4/XB1
  
  

Det har gått fem år IRL sedan vi sist såg Adam Jensen i Human Revolution (HR). Även om HR var riktigt bra så är det svårt att komma ihåg vad som hände i ett spel för fem år sedan, så Eidos har lagt in en kvartslång sammanfattning som man kan välja att se innan man startar spelet. Två år har gått i spelet sedan Aug-incidenten i HR där mekaniskt ”augmenterade” människor gick bärsärk och dödade en massa normala människor. I Mankind Divided (MD) är således de augmenterade utstötta ur samhället och lever i en form av ”mekanisk apartheid” som Eidos beskriver det, där de inte har likadana rättigheter som ”rena” människor. Det övergripande målet för Adam Jensen i MD är kort och gott att via diverse hemliga agentuppdrag försöka stoppa denna segregation innan det går för långt, vilket inte är särskilt lätt med tanke på alla politiska krafter som jobbar mot att förverkliga den för sin egen vinning.

Det ska sägas att det kommer bli svårt för de flesta att hänga med i storyn eller framförallt vad som skett tidigare. En genomsnittlig mening i Deus Ex kommer att vara svår att förstå med alla begrepp och referenser de spyr ut sig. Många av personerna runt Adam som har varit med i tidigare spel är personer jag själv inte alls kände igen efter fem år, vilket inte förvånar mig med tanke på att de inte direkt är karismatiska. Det tog ett tag innan jag kom in i MD:s story och i slutändan så brydde jag mig kanske inte överdrivet om varken storyn eller någon av karaktärerna förutom Jensen själv. När en person dog mot slutet av spelet så skrattade jag bara åt hela situationen och slängde runt personens lik direkt efter mellansekvensen eftersom trasdockefysiken på just den karaktären var helt urflippad jämfört med övrigas kroppar i spelet märkligt nog.

Ahem, nåväl, spelet utspelar sig i Tjeckiens huvudstad Prag, vars stad fungerar som en hubvärld som man åker fram och tillbaka genom via tunnelbanesystemet för att ta sig an olika uppdrag. Genom att utforska Prag kan man dessutom hitta olika sidouppdrag och en mängd lägenheter att bryta sig in i för att stjäla saker och hacka datorer och läsa personliga mejl, som det creep Adam Jensen helt uppenbarligen är. Faktum är att detta är i stort sett vad spelet går ut på, om man bortser från hela fiendebiten. Läsa mejl, hacka dörrlås/datorer och loota saker från rum tills man har på tok för mycket av dem. Jag spenderade säkert 10 timmar i början med att klättra runt och leka inbrottstjuv, vada omkring i kloakerna, och utföra sidouppdrag åt Prags invånare. Faktum är att sidouppdragen är rätt välgjorda, men också ganska lätta att missa tyvärr. Om man bara följer den gula pilen mot nästa mål i huvuduppdraget så missar man mycket intressant så det är rekommenderat att utforska Prag.

HR fick mycket beröm, med all rätt, för att det var så fritt och gav oss möjlighet att påverka världen via beslut och ta oss an alla situationer hur vi själva ville. Så det är inte konstigt att Eidos har fortsatt på samma koncept, MD är helt enkelt mer av HR. Men jag tycker att när det har gått så lång tid som fem år så kanske man ska försöka utveckla spelet litegrann åtminstone, för detta är verkligen en spelmässig kopia, bortsett från några nya augmentationer och att de tagit bort bossfighterna (som numera bara består av ett argument mellan ”bossen” och Adam). Du har ett fienderum och väljer om du vill smyga förbi, smyga och ta ut dem tyst, eller gå guns blazing. Hacka kameror, dörrlås, datorer. Utmaningen ligger väl i att smyga tyst förbi allt, men efter ett tag tyckte jag det blev så händelsefattigt så jag började utnyttja allting jag hoardat i mitt inventory och mördade högljutt allt i min väg istället. En dörrvakt som kollar konstigt på mig? Svärd genom magen. En invånare som inte gillar augmenterade? Skott i huvudet. Valet är helt och hållet ditt!

Bland de nya augmentationerna hittar vi t.ex. en klinga som Adam skjuter ut som en typ av armborst och spetsar fiender tyst med, en ”dash” som påminner om ”blink” i Dishonored som man snabbt kan teleportera sig korta avstånd med i höjd- eller sidled, eller ett elektriskt vapen som man kan markera och shocka fyra fiender samtidigt med. Alla roliga tillägg som ger Adam ännu fler metoder att tackla situationerna med.

De största bristerna med MD:s gameplay är egentligen att det känns så familjärt sedan tidigare, att fienderna nästan enbart är människor, att det finns väl utsatta ventilationstrummor till nästan varje situation så att man oftast har en lätt smygväg förbi, och att det inte är särskilt utmanande. Det och att jag skulle säga att det blir för mycket hacking. Gillar man att läsa så kan man ju läsa alla mejl som finns i spelet för de räcker till en bok. Men överlag är det ett solitt och tillräckligt underhållande spelsystem som ger en frihet att agera som man vill. Det är ett riktigt bra smygspel och ett hyfsat FPS kan man säga.

Tyvärr så överexploateras smygdelen under senare delen av spelet av skäl som jag inte kan gå in på pga spoilers. Men det blir i alla fall ett onödigt massa smygande fram och tillbaka som drar ut på händelserna.

Grafiskt så känns det som att två team har gjort spelet. Det ena har jobbat med Prag och dess miljöer – riktigt välgjort med en massiv mängd smådetaljer, fin ljussättning och variation på befolkningen. Det andra har gjort dialogsekvenserna, kanske inte riktigt den bästa läppsynken och ansiktsanimationerna för 2000-talet...

Tekniskt finns tyvärr en del problem på PS4. Frameraten kan falla betydligt under vissa sekvenser, särskilt när man springer. Lär bero på att spelet inte hinner läsas in ordentligt, för om man tar det lugnt så flyter det oftast på bra. Förutom vid ett uppdrag med stora vattenfall där det sjunker till N64-nivåer. Laddningstiderna när man dör eller ska åka tåg mellan Prags olika stadsdelar är tyvärr också långa.



Slutsats: Jag tycker Mankind Divided startar trögt och har lite svårt att greppa mig som spelare. Det tog kanske 10-15 timmar innan jag kände att jag verkligen var inne i det. Kanske för att huvudstoryn är lite mållös och saknar minnesvärda karaktärer (och att jag med all frihet som gavs mig bara sprang runt Prag och bröt mig in och lootade alla stackars invånare).

Spelet är dock överlag ganska bra, riktigt bra om man är ute efter ett rent smygspel med många leksaker, om än lite väl familjärt och nedtyngt av tekniska och visuella skavanker. Jag hade kanske hoppats på en större utveckling efter fem års utvecklingstid och nya konsoler, men det finns å andra sidan inga riktigt stora brister.

Hållbarheten är hög; om man finkammar Prag efter sidouppdrag kan man få ut 30-50 timmar av det, springer man bara igenom huvudstoryn direkt till gimmick-slutbossen kanske det tar 12-15, sen tillkommer omspelsvärde för att ta andra beslut. Min slutbedömning är lite ljummen, inte lika imponerad som jag var av Human Revolution, men ändå ett hyfsat bra spel som släpps lägligt före kavalkaden av spel till hösten. Märk väl dock att det inte har något riktigt slut, det fungerar mer som en andradel i en (potentiell) trilogi.