Dragon Ball: Xenoverse 2

• Genre: Fighting/RPG
• Släppdatum: 25 oktober 2016                       
• Utvecklare: Dimps Corporation
• Utgivare: Bandai Namco
  
• Plattform: PC/PS4/XB1

Uppskattade RPG-fightinghybriden Dragon Ball: Xenoverse får en uppföljare och det ska sägas redan nu – om du inte är en hardcorefan så kommer du inte fullt uppskatta denna spelserien. Om du däremot har ringa kunskaper och ett mätbart intresse för serien som hjälpte till att slunga manga/anime in i folks medvetanden i väst, samt uppskattar fightinggenre mixat med RPG, så kan det här vara värt att plocka upp förr eller senare, begagnat eller ej.

Xenoverse 2 fortsätter två år efter Xenoverse slutade – du är en ny adept i tidspatrullgänget vars uppgift är att övervaka och laga de tidsrubbningar som sker i Dragon Ball-universumet. Självfallet uppstår det problem då tidigare antagonister från föregångaren dyker upp igen för att skapa problem i dåtiden, vilket leder till att man tvingas delta och slåss i flera minnesvärda ögonblick från alla nio säsonger av Dragon Ball, och ta svåra beslut som kommer att påverka berättelsens gång. Spelarens karaktär från Xenoverse 1 är en legendarisk hjälte som räddade Toki Toki City i föregångaren, men gör här en comeback och deltar till och med i vissa strider som backup.

Man får välja mellan flera nyckelraser i Dragon Ball-världen, såsom människa, maijin, saiyan, frieza eller namekian vars färdigheter skiljer sig åt och riktar sig åt olika typer av spelare. Är du en defensiv fighter? Då passar namekians. Vill du vara allt-i-allo? Människor. Vill du vara aggressiv och härma Son Goku från anime-serien? Saiyans.

Xenoverse går ut på att slåss i en tredimensionell fightingarena där rörelser är helt fria – man kan alltså använda hela ytan till att sömlöst slåss på land, i luften och till och med under vatten. Målet är allt som oftast att besegra kända karaktärer som man kommit att lära känna från serien, och ganska frekvent paras man ihop med lika kända protagonister som hjälper till att jämna ut striderna.

Som brukligt är det en fröjd att slåss i Xenoverse 2 – spelserien representerar den action som man vant sig vid från manga/anime och i vissa stunder glömmer man bort att man inte är en del av universumet, med alla möjligheter till coola combos, specialattacker, cancels och undamanövrar som är tagna direkt från serien och fullt tillgängliga, antingen från början eller som resurser man kan plocka upp och lära sig under spelets gång. Det går att buttonmasha sig igenom inledningen av Xenoverse 2, men efter en stund fick jag lära mig att balansera Ki och Stamina (det som tillåter en att rada upp combos och använda specialattacker, i princip) för att mer effektivt slå mina motståndare, då button mashing-taktiken sällan fick mig att vinna ju starkare och smartare fiender jag mötte. I slutändan blir varje fight till ett spännande skådespel och fyverkeri av diverse combos och specialattacker (jag har aldrig spammat Kamehameha så mycket som jag gjort i Xenoverse) som dessutom tas till en helt annan nivå när man slåss mot andra, mänskliga motståndare i onlineläget.

Det finns många tillfällen för att slåss, dessutom. Förutom huvuduppdragen som tar drygt 15 timmar så finns det även parallell quests, vilket i princip är sidouppdrag, träningsutmaningar, raidbossar, specialuppdrag och mycket annat smått och gott. Allt som allt kan det ta upp till 50 timmar att klara ut spelet, och det räknar inte med omspelsvärdet i att grinda upp sin karaktär – vilket man förr eller senare finner sig själv i att göra.

RPG-elementet i Xenoverse 2 kan nämligen suga upp en hel del tid, just för att det finns så mycket att göra. När jag inte är upptagen med att klara upp main missions så spelar jag med andra för att klara av särskilt svåra parallell quests, och jag funderar redan på att skapa en till karaktär för att testa nya strategier med en annan typ av utgångsläge.

Just nu levlar jag en saiyan, som ju är mer offensiv än andra raser, men jag skulle vilja testa hur pass rolig namekians är i uppföljaren då jag spenderade tiden i föregångaren som just en namekian. Det tar mycket tid, men är roligt, då det finns specialattacker, items och kläder som är unika för vissa raser, vilket uppmuntrar till omspelning och grinding.

Nya stadshuben, Conton City, som tar över från Toki Toki City är sju gånger större och rymmer 300 andra, mänskliga spelare på en server. Staden känns levande, och som jag nämnde finns det alltid något att göra – utöver de olika uppdragsmöjligheterna så kan man också spendera en hel del tid genom att springa ärenden åt folk i staden i utbyte mot tips och belöningar, eller så kan man anpassa sin karaktär i någon utav de många affärer som finns runtomkring. Xenoverse 2 gör sitt bästa för att förlänga upplevelsen och inge en illusion av att det alltid finns något att göra, vilket jag uppskattar.

Jag kan dock känna att vissa saker har lagts in som padding för sakens skull, speciellt då det ibland känns som att jag spelar om huvuduppdrag från föregångaren, eller att man lyft parallell quests från föregångaren in till Xenoverse 2. Mycket har egentligen inte förändrats heller, förutom vissa specialattacker, nya uppdrag och en större hub.




Slutsats: Xenoverse 2 fortsätter på det lyckade receptet att blanda RPG med fighting och action i ett Dragon Ball-tema, och medan det inte förändrats så mycket som man kanske kan förvänta sig från uppföljare, så har det skett tillräckligt för att man ska fastna i den eviga grinden mot att bli en saiyan vars power levels är över 9 000 igen.

Xenoverse-serien är en helt okej introduktion till Dragon Ball som manga/anime, och medan man kanske inte hänger med så mycket i de händelser som sker under berättelsens gång, just för att de kräver lite kunskap om bakgrunden till skeenden, så väger själva striderna upp det med fantastiska möjligheter. Det ska dock sägas att du får ut mest av detta om du redan är en fan av Dragon Ball, då Dimps Corporation tydligt riktar sig just mot seriens fans – ett slags kärleksbrev till ett ikoniskt kulturellt fenomen.