Yakuza 0

• Genre: Sandbox
• Släppdatum: 24 januari 2017
• Utvecklare: SEGA
• Utgivare: SEGA
• Plattform: PS4

Yakuza-serien är inne i ett gott stim nu. De senaste släppen (4, 5 och nu 0) har varit extremt lyckade och det talas om att 0 är en av de bästa, om inte den bästa, titeln i serien. Kina och Europa har rapporterat försäljningssiffror som långt överstigit förväntningarna. Yakuza är nog med andra ord här för att stanna, och Yakuza 6 är redan bekräftat för nästa år. Fantastiska nyheter för en av mina absoluta favoritspelserier, en nu drygt sjuårig kärlekshistoria som bara kommer fortsätta.

(Förresten: För att få en helhetsbild av serien så rekommenderar jag att ni tar en titt på våra tidigare recensioner av Yakuza 3, 4 och Yakuza: Dead Souls.)

Yakuza 0 är nämligen riktigt bra, och jag tipsar dig som är intresserad av Yakuza-serien att plocka upp Yakuza 0 för att "komma in i serien" på bästa sätt. Det är en prequel och kräver inga förkunskaper om serien, och har i princip bara plockat det mesta och bästa från tidigare titlar för att skapa en mäktig spelupplevelse för såväl nykomlingar som veteraner.

Yakuza 0 tar vid runt 1988 och följer bekanta ansikten som Kazuma Kiryu och Goro Majima och deras begynnande steg in i Japans gangstervärld, som har återberättats i detalj i tidigare spel. Kiryu blir nästan omedelbart beskylld för ett mord han inte begått som en mindre pusselbit i en klansvid maktkonspiration, går i exil, och måste därefter rentvå sitt namn för att slippa undan både myndigheterna och sina överordnade i Dojimafamiljen. Majima i sin tur får sitt livs chans att komma tillbaka från kylan som vanärad f.d. yakuzamedlem, men han måste utföra ett lönnmord för att bli tillåten in igen - och frågan är om han klarar av det? Och hur är Kiryus och Majimas skeenden sammankopplade?

Yakuzaserien i sig baseras på en mycket uppskattad genre i Japan som kan likställas med mafiafilmerna från 70-talet eller svenska krimdraman, och ett signum för serien är att film-/tvseriegenren översätts extremt väl till spelformat - och Yakuza 0 är inget undantag. Det är rafflande dramatik, coola actionscener, riktigt intressant persongalleri med fantastisk dynamik mellan karaktärer och imponerande hög klass på röstskådespeleriet, fastän dialogen är helt på japanska.

Å andra sidan har Yakuza också dragits med faktumet att dess grafik i regel är rätt föråldrad när varje titel finner sin väg till resten av världen, och så är även fallet med Yakuza 0. Medan SEGA har lagt tid på karaktärsmodeller som är uppdaterade för denna generationen så är dessvärre inte omgivningar och övriga karaktärer, som inte är en del av återkommande berättelser i spelet, det. Det är inte PS2-klass på grafiken direkt, men den kan definitivt bli bättre.

Ett annat kännetecken för Yakuzaspelen är dess livslängd, och Yakuza 0 erbjuder upp till 140 (!) timmars innehåll spritt över två primära områden, Kamurocho i Tokyo och Sotenbori i Osaka. Själva huvudberättelsen är avklarad på drygt 25 timmar, resten av timmarna går åt att klara av någon av de hundratals sidouppdrag eller minispel som går att ta del av under spelets gång.

Jag är 40 timmar in i spelet och jag har nästan inte utforskat huvudberättelsen, utan "slösat" tid på att göra sidouppdrag och spela baseboll, vara med i breakdance battles, spela casino, skicka ut agenter för att leta ingredienser till vapenuppgraderingar runtom i världen, betta på kvinnlig underjordswrestling, prova arkadspel, åka fickracing, spela biljard, kasta dart, sjunga karaoke, telefondejta, dansa, smaka på maträtter och drycker, fiska, prova på mahjong och shogi, öh.. kolla på mjukporr... av någon anledning... prova på livet som mäklare och cabaretägare och mycket mer. Det finns en hel del att göra och det finns ett enormt omspelsvärde i allt.

Det är också det som i mitt tycke fortfarande är Yakuzas stora styrka, att ha förmågan att fånga ens intresse med förvånansvärt underhållande sidoaktiviteter och välskrivna sidospår om till synes vardagliga, om än något bisarra, saker, som att köpa vuxentidningar till barn, råka ut för pyramidscheman, debattera skatter med en lokalpolitiker och brottas med en besvärlig kärring i matkön. Varje sidoberättelse är en upplevelse, har en vettig sensomoral, och skapar en antologi av mänskliga, jordnära berättelser stöpta i en alldeles speciell blandning av japansk humor och västerländskt allvar.

Yakuza är speciellt på det sättet och är fortfarande svårbeskrivet för mig, sju år senare. Klart är att det är en alldeles unik upplevelse som blandar GTA-influenser med JRPG och blir till ett alldeles underbart sandboxspel av högsta kaliber. Det är ett typiskt spel som måste upplevas för att man ska förstå vad det handlar om.

Det som talar emot Yakuza 0 är dels grafiken, och känslan av att stridsmomenten kan bli något enformiga och repetitiva. Striderna är som vanligt - man löser nästan alla konflikter i huvudberättelsen med knytnävar och blir också bemött av fiender i den öppna världen i random encounters då och då. Utvecklarna har varierat stridsupplägget lite då man nu introducerat tre olika stridsstilar var för Kiryu och Majima som man kan rotera mellan, och blanda vilken slags stil man vill använda för att tackla sina fiender. Det kan dock bli för mycket ibland, då mycket av ens tid spenderas åt att dunka folks ansikten i asfalten.

Utöver det så blir det mycket springande fram och tillbaka mellan olika punkter, och mycket går ut på att tjäna pengar för att uppgradera Kiryus och Majimas förmågor i stridsögonblicken.

Det finns nämligen ingen traditionell XP i spelet, utan XP är lika med pengar. Man kan tjäna pengar på en rad olika sätt, antingen genom att leka mäklare eller cabaretägare i två av de största och mest utarbetade minispelen, eller att slåss, eller att helt enkelt bli belönad för varje kapitel som man klarar av i huvudberättelsen. Det blir, efter ett tag, en sanslös grind då alla egenskaper har ganska saftiga prislappar, förmodligen för att motivera spelaren till att ta del av cabaret/mäklardelen av spelet som nästan är som sina egna kapitel.

Men det är egentligen inga negativa aspekter som jag vill hänga upp mig på. Helhetsintrycket är att Yakuza 0 är en fantastisk återblick i en spelserie som kan bjuda på nästan allt, och som har en alldeles unik charm. Medan byggnader och vissa NPCs kan vara grisfula och det då och då kan bli repetitivt med vissa moment under spelets gång så är det i princip bara Witcher 3 som kan utmana Yakuza i fråga om livslängd, innehåll och atmosfär. Och jag ser redan fram emot Yakuza 6.



Slutsats: Jag är extremt färgad i denna recensionen, och av god anledning. Yakuza är en av de bästa spelserierna som finns därute i mitt tycke – varje iteration är lika bra som sin föregångare, och alla bjuder på samma underbara, excentriska, bisarra, allvarliga och omvälvande upplevelse som har blivit ett kännetecken för spelserien.

Yakuza 0 är inte annorlunda på den fronten alls – ett riktigt mastodontspel med bra story, fantastiskt röstskådespeleri, en imponerande bredd och djup i innehåll som garanterat kommer att fånga ditt intresse och hålla kvar det en lång tid framöver. Om du någon gång har funderat på att hoppa in i serien är det nu det gäller!